Stressen

Ja det är ju ett jävla besvär. En relativt ny bil med en en massa elektronik i. Och något slags elektronikspöke i systemet. Idag skulle jag iväg på lite nödvändigheter. Men bilen ville inte starta. Det har hänt förut och då lämnade jag in bilen på märkesverkstad. De fann inget fel. Och så blev det fel igen.

Det brukar heta att en gång är ingen gång, två gånger är en gonggong. Nå. Gonggongen har ljudit. Är ansluten till Motormännen. Har man två tillfällen då man behöver hjälp kostar det i princip gratis. Detta var tredje gången. Ingen av mina få kamratater/polare hade tid att hjälpa mig idag/kväll med starthjälp.

Så jag fick ringa Assistansekåren. Det kostar 1500:-. Kul!  Not. Med starthjälp hoppade den Finska Raggarbilen igång på första försöket. Gnistan kostade 1500:- . Öhmmmm … !!! Körde in till närmsta mack och köpte ett batteri, nytt. 1.151:- Gnulp! Lägg därtill Kårens uttryckning á 1500:- = 2751:-. Detta för fel jag redan sökt hjälp hos min lokale Fordhandlare.

Dessutom hörde jag det missljud jag ursprungligen sökte hjälp för. Som ej är avhjälpt. Det de gjorde var att kolla eventuella tvåor och åtgärda dessa samt ovanstående. Summa ca: 13,000:-.  Så missljud ej avhjälpt och ej heller startstrul. Va fan ska man med märkesverskstäder till. Dags att kalla in Robban A & co. TV3-Insider.

Det är ju för jävla hopplöst. Jag är så enormt behövande av fungerande bil och så ömkligt svag av s.k.  hjälpande ”polare”. Jag har helt enkelt distanserat mig från s.k.   ”polare”   då de tycks kosta mer än vad de smakar. Ånyo ett slags Moment 22. Grattis eremiten!

Jaha, vad gör man nu då, en vecka före Julhelvetet!? Inte en klapp inhandlad. Panik  runt knuten. Jag skulle helst slippa det här, men hur förklarar man det för syskonbarn? Hur förklarar man psykisk ohälsa för en sjuåring? Jag vet vad jag tror din mor (min syster) tror du önskar dig i Julklapp. Men jag vet inte var jag köper den eller om du gillar den och så ska ytterligare tre syskonbarn, och kanske fyra vuxna samt ytterligare två vuxna ha något, åtminstonde reprensativt, i Julklapp. Kaos! Vi skulle ju skita i klappar till varandra? Fast tydligen inte.

Jag får ut 9800:- / mån. Det räcker knappt till för det allra nödvändigaste. Det räcker inte, kort sagt. Och nu har hyran gått upp. Detta är inte förenligt med min dystra verklighet, en verklighet NI inte tycks ha i åminne. Och det är sorgeligt. Varenda år.

Fan! Jag hatar Jul!

Hasta luego you low ridin´  punks!

/grandebarda

När hakan damp i backen

Den lilla kvinnan med kryckor stod vid ett övergångsställe. Hon kan inte gärna varit längre än 1.50, mager och gammal. En stor, röd stickad mössa över de stripiga vita hårtofsarna. Uppifrån kommer en bil. Nedifrån kommer jag och hund. Det är ju meningen att bilister ska släppa över gångtrafikanter vid obevakade övergångsställen. Det gjorde inte den här bilisten. Och det var nu jag tappade hakan i asfalten. Den lilla bräckliga kvinnan mer eller mindre vrålar: ”-Ja du har väl inte mer vett än så ditt fula äckel till fläskluder!” Adesserat till bilisten. Sedan får hon syn på mig och ler som en liten skolflicka. Jösses vilken värld vi lever i.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Livsfarliga parkeringar

112 får gå omvägar för det är för jobbigt för vissa att parkera

Här kommer ingen in ... utanför mitt hus - helgen

Natten till söndag - Hoppas det inte börjar brinna

Jag ringde idag till hyresvärden för att informera dem om hur dumt många ofta parkerar. Efter att ha blivit kopplad till växeln tre gånger utan att få någon ansvarig gav jag upp. Jag ruttnar på alla dessa livsfarligt lata och korkade medborgare jag tvingas dela gatuadress med. Fy fan!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Alla dessa trafikhöns

Jag tar bilen. Ska in till stan en sväng för att handla det nödvändigaste. Hinner inte långt. Nedför backen, förbi kyrkan och kyrkogården på högersidan. Ser i backspegeln att jag blir ikappkörd. Det är 50-väg. Vardag. Eftermiddag. En bit ned kommer jag in i en 30-zon. Dagis, övergångsställe, tättbebyggt. Hyreskåkar till vänster, villor till höger samt ett dagis.

Bilen i backspegeln väljer att köra om vid övergångsstället i 30-zonen vid dagiset. Va fan! När jag kommer ned till vägbytet, svänga vänster eller höger skiljt med en refug möter jag en kärring i en Seatbuss som skarvar på fel sida om refugen och nästa frontar mig. Hur djävla lata och dumma är folk egentligen?

Rätt vad det är har de ett barn, dött eller dödligt skadat, som kylarprydnad. Då är det så dags att klura ut varför det var så bråttom eller tidsvinnande att bryta mot de allra enklaste av trafikregler.

Var står trafikpolisen? På motorvägar och plockar av bilister på stålar och styrlappar där inga fot, barn eller mopedister färdas. Visst, hög fart dödar. Men prioriteringarna talar sitt tydliga språk. När farbror blå väljer den enklaste lösningen gör alla andra det också.

Den dag det sitter en snutunge i grillen på en stressad idiotförare som kör om i dubbla hastigheten vid ett dagis, då djävlar. Innan dess … nada.

Samhället vi nu lever i är en väldigt angripen kropp med svår, möjligen obotbar cancer i. Men få eller ingen tycks bry sig. Och gör man nåt, civilt, då djävlar får man på skallen. Nä, skål gott folk! Jag går och välter lite träd i skogen för att dämpa min ilska. Men jag ser efter så ingen står i vägen först.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Polsk korvkiosk

Idag hade jag tänkt ta det lugnt. Ligga på sofflocket och läsa Mankells Kinesen. Lyssna på mina senast köpta skivor, nya Disturbed – Opeth och In Flames. Det nödvändiga, d.v.s. traska ludd och laga mat. Samt att skriva ihop räkningarna och lägga dem på lådan.

Högen med räkningar var inte större än vanligt. En fodringsägare hade dock skickat mig beställda varor mot fakturabetalning men ej bifogat inbetalningskort. Slött. Inget bankgironummer utan endast pg. Och hade jag några postgiroblanketter hemma tro? Nähe du!

Så den där slappareftermiddagen ska alltså ätas upp av tur till byn och Konsum där posten finns, trodde jag. Nä vi har inga sådana tjänster – svarade de på min fråga om p.g-blanketter. Kolla med banken intill. Det gjorde jag. Den var stängd. In till stan alltså. Gnisslar tänder.

Stora postterminalen … näe. Du får åka till Svensk Kassaservice, säger de. Men!? Jaha och var ligger den? Dit eller dit om du kör bil, fick jag till svar. Jaha, så får man grotta sig igenom eftermiddagstrafiken genom city för att komma till denna märkliga uppfinning som går vid namn Svensk Kassaservice.

Väl där tar jag en grabbnäve blanketter. Far hem och skriver klart mina räkningar. Och kommer att tänka på hur det var för några år sedan. Jag var på speedwaymatch i Polen. Skulle köpa korv. En kassa för korven, en annan för brödet, en tredje för senap och ketchup och en fjärde för dricka. Svensk post är fan som en Polsk korvkiosk.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Sval natt, överhettat minne

Natt. Svalt och mörkt och stilla.

Dagen började ca: 09:00. Brrrrrrrr … grannen testade borrmaskinen. I sju sekunder. Meh? Jag somnade nästan om. Låg som en halvkvaddad takfläkt som bara vägrar att sluta snurra sina olika långa fransiga avhuggna tre blad. Flops flopps flopper … Om och om igen. Tio i elva gav jag upp.

Väntade på att bilmeken skulle ringa. Och väntade. Och väntade. Låst i kabyssen, fäst i närheten av teleluren. Fjortonhundra skepp och hoy ringer jag. En glad munk, ej bilmeken svarar. -Ja han är nästan klar, åkte iväg för att köpa ett par skruv. ?

14:30 … dagjäveln rinner iväg. Jag har mina turer och rutiner. Ringer igen. Bilmeken svarar. Låter sur, jag är kort. Ge mig en tid. Jag bor i Tråkby, skjutsen bor i Tråkvik, priset gäller väl? Gnöff gnöff om priset – Nä du gubbe lille! Du sa max 2 papp. Lagt kort ligger. När är du klar? Sexton glas, klappat och klart, då är vi överrens.

Skjuts ordnar sig. Hundgaller ser bra ut. Bilmek verkar trots allt nöjd över summan. Visar stolt sitt arbete. Jag är nöjd, men sen. Äter på Max. För 102:- Två burgare, en bönsallad och en cola light. Var det bladguld i burgarna? Mätt åker jag till glasbanken och gör en insättning. Folk har parkerat så tokigt så att jag nästan får tuppjuck.

Kukeliku! Tar mig ut, stressar hem. Selar luddet och tar 16:30-rundan 17:15. Kommer in 18:00. Klappar ihop i soffan efter att ha utfodrat nybajsad jycke. 19:00 – Speedway på tävän. Gamle far kommer fem över. Samma intresse men kanalen kort. Bra speedway men en av de uppfarmade förarna, från ”mitt” allsvenska lag, Vargarna, blir skadad.

Matchen blev lite längre p.g.a. denna incident. Det gjorde att jag blev sen med mitt 20:50-matintag. Åt 21:25 … sen sen sen dag. Och seg. Seg i kolan. Kort på sömn sedan gårdagsdygnet och morgonens allt annat än angenäma men alltid återkommande väckning … brrrrrr.

Traskar ånyo ludd mellan 22-22:30. Kommer in och spanar av de inspelade 22-nyheterna. Hinner precis se klart innan Letterman. Nu har jag bloggat, allt gott, trots alla förseningar och distraktioner. Men morgondagen blir intensiv. Jösses! Det är midsommar på fredag och jag har varken sill eller nubbe.

Ska vakta föräldrahemmet över midsommar och passa på att fixa med husvagnen. Så imorrn ska jag till en annan stor stad nära mig för att inhandla diverse bra att ha. Samt kika förbi någon brädgård (det heter väl byggvaruhus nuförtiden) för att köpa lite plywoodskivor, reglar, träskruv och trälim. (Minnesanteckning: Ladda skruvdragaren)

Nu ska jag varva ned med aftonens sista malt och såsa framför tävän, förmodligen zappandes mellan alla dessa repriser man betalar dyrt för. Men det går det också. Jag har för avsikt att lägga mig i rätt tid och gå upp i tidigare tid än vanlig tid och hoppas att jag i morgon hinner allt i tid.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

 

Att utmana ödet

Det åskar, duktigt. En rejäl hagelskur drabbade mig och hund när vi nyss var ute. I normala fall brukar jag käka så här dags för att sedan knalla med luddet. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Så jag eftermiddagsbloggar ackompanjerad av åska.

För en tid sedan fick jag fatt på en bilmekaniker som kunde konstruera ett galler med tillhörande grind som passar bak i luckan på Finska raggarbilen. Detta för att jag ska kunna ha luckan öppen bak utan att ludd kan hoppa ut och så att han kan få luft i sommarvärmen (nu 10C och hagel) när han är med. Fick tid som idag, lämna bilen tidigt.

Usch! Jag avskyr tidigt. Men det här skulle ju vara för en god sak. Så jag ordnade med skjuts tillbaka. Gick och lade mig flera timmar tidigare än vanligt igår natt. Låg som en jävla propeller fram till småtimmarna. Det slår aldrig fel. Slummrar ett par timmar och så går klockradion igång 07:30 och det är bara att gnugga Johnny ur de röda.

Är i stan strax efter åtta och lämnar bilen. Skjutsen kommer 08:30 och jag sätter på mitt morgonkaffe strax före nio, när jag kom hem. Sedan har dagen gått så seg som sirap blir kylskåpsförvarad. Ur led är mina väl invanda rutiner. Trött och yr av för få timmars sömn.

Sedan ringer bilmekanikern och säger att han inte hinner idag, annat kom emellan. Ursäktande. Jaja, får jag den efter lunch imorrn går det bra, pressar jag fram … dessa morgonpigga tidsoptimister! Han har sagt att han brukar börja jobba 05:30. Då brukar jag ha hunnit sova tre timmar av de åtta jag behöver för att funka normalt.

Så då gick jag alltså upp helt förgäves och en hel dag blir en seg grötig historia som ännu inte kommit halvvägs. Ty det är fullständigt meningslöst för mig att försöka sova ikapp. Om jag mot förmodan skulle lyckas somna dagtid vaknar jag med en känsla av omedelbar grav influensa. Fy vad äckligt! Fast oftast blir det propellerpelle av det hela.

Så nu är jag bara i början av den uppförsbacke som är resten av denna dag. En sak vet jag. Aldrig någonsin lämna bil på morgonen igen. Inte gå upp för mer än brandsvåda, världskrig eller annat akut dödligt. Jag är trött och trött på att bli lurad på nattsömn och ursäkta mig men det är inte kriminellt att vara nattuggla.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Grannen ovanför pissade från sin balkong idag … Hur funkar folk?

Jag får väl skämmas. Här bryter jag min tradition att dagligen blogga, med undantag för lördagar. Inget igår, aj aj aj. Och nu är klockan nästan fem i tolv.

Är lite mör. Både i kropp och själ. MT har haft snickarverkstad i tre dagar på raken. En annan granne protesterade genom att själv gå loss med hammare. Ytterligare en granne fick något slags spel idag, under pågående ”Äntligen Hemma-övningar” och pissade från sin balkong så det plaskade utmed fasaden och in i mitt vardagsrum. Det var iallafall en gulaktig vattenlik vätska som i begränsad men strid ström skvätte nedåt från lägenhet uppifrån.

Så det vara bara att stänga balkongen och därmed vädringen i kors för att slippa få in gulaktiga skvätt på vardagsrumsgolvet. Fy fan! Och en annan hyresgäst slog i sina dörrar i protest, rena rama Vilda Västern här, vilket jävla dårhus. Synd att jag inte har husvagnen klar. Nu drog jag ut till päronen i eftermiddags.

Far och jag hade bestämt att åka på bortamatch och se vårat Vargarna. Jag tog med hunden, morsan passade honom, han blir så stressad av borr och hammarslagsljud så han matvägrar. Väl ute i föräldrahemmet serverar jag jycken hans 17:30-mat och han äter glatt. Kort därefter drar far och jag mot Nyköping för Speedwaymatch.

Och det gick ju bra. Vi vann! Nu ligger vi bra till. Kan behöva alla små glädjestänk som min väg komma. Och så vann jag en matpåse genom att jag hade en autograf från en av förarana i motståndarlaget. Det var i princip bara en förpackning pasta jag kunde använda. Som diabetiker dricker jag inte söt läsk, käkar söta kakor eller knaprar chips. Men jag tar med det jag inte använder/vill ha till hundhotellet och personalen imorrn då jag lämnar jycken ety …

… på lördag ska jag på stort 40-års-kalas. Brorsan ska fira stort och jag har fått sponsring att härbergera hund på pensionat. Far skjutsar mig dit och bror har lovat att bjuda på taxi hem. Det kan bli en blöt tillställning. Inte nog med det.

Igår tog jag hojen och bjöd en god vän och en f.d ex på hojtur i varm försommarkväll. Vi har inte setts på länge. Men som det så ofta är med människor som står en nära var det inga problem att ta upp tråden. Så vi var ute och brummade hoj, tog en fika och snackade. Sedan skjutsade jag hem henne och hann precis fixa käk och kolla på Lost.

Imorrn, efter det att jag lämnat hunden på pensionatet, ska jag hämta en annan god vän. Det ska bli lite fotografering i och ikring min husvagn. Den ska ingå i ett nytt PC-spel kompisen har under konstruktion. Under ”Äventyrsspel” för lite äldre användare. Tydligen väldigt populära spel i Nordamerica och Canada. Jag har på ett eller annat sätt medverkat i tre tidigare spel. Nu ska min husvagn figurera i det nyaste spelet.

Lördag – Fest. Söndag, äntligen vila, får man hoppas. Om inte den där jävla blådåren till granne fortsätter att leka Martin Timell med hammare och borrmaskin. Det är inte mycket som återstår att göra med husvagnen men jag saknar lite kapital. Och det är långt till nästa pension. Men sedan drar jag ut som en Taikon, på vägarna, med hund, mat och allt annat man kan behöva och luffar runt. Allt för att finna själsro.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Reflektion #080603

Jaha, så var man här igen då. Vad var det jag ville nu igen. Skälla på folk som inte kan sluta skaka och rysta? Människor som tycks tro att livet är en tävling där den som byggt mest vinner, oavsett skicket på vad nu fan de har snickrat ihop? Folk som kör som idioter i trafiken och riskerar barn, husdjur och gamla tanter med rullatorer? Äh! De har jag skällt på så många gånger.

Det hjälps inte. De fortsätter. Dumhet är en ny adelstitel, ack så åtrovärd. White trailerpark trash. Fast utan trailerpark. Fast det är runt hörnet. Om det är jag övertygad. Slafsa omkring och ta plats, bära sig åt och bara skratta och ta en sup till. Slappa feta tröttmössor som bara dräller runt och släpper oväder. Tar plats och kräver förmåner de aldrig kvalificerat sig till.

Bitter? Jag! Aldrig i livet! Cynisk? Kanske. Realist, möjligen – Optimist, ja gärna, men det blir allt svårare. Det har skett en urholkning. Det som en gång var varje människas strävan, viss tillförlitlihet, respekt för din nästa och viljan att vara en god människa och hjälpa till i mån av möjlighet, den är nästan lika utrotningshotad som bergsgorillan.

Så vad gör man? Gnetar på med sin egen bild av hur livet i verkligheten i Svergie borde vara men håller en viss, av erfarenhet tillfogad erfarenhet, distans. Bra eller dåligt? Man får ta det som det kommer och göra det bästa av det med det förstånd man besitter.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda 

Söndagsnöje

Det här med flera bloggar gör mig lite kluven. Efter en kväll på hojen då jag spanat in lite kustnära vägar, samhällen och campingar är jag så öm i min arma kropp så nu tar jag och sträcker ut mig i soffan. Om kvällens utflykt har jag skrivit här!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda