En innehållsrik dag på min ära. Igår kväll var vit kväll. Vaknade utan seghet. Men med en sjuhelvetes värk. Och en hel halvtimme innan jag hade tänkt mig att gå upp. Nå, det får väl gå.
Muggen, på med kaffe, dator och telefoner. Ingen vill mig något. Bra. Jag har saker att göra idag. En sak jag ska göra är att fixa en reservnyckel till nyare bilen. Det är billigare än att laga felet. Mycket billigare. Men inte helt okomplicerat.
Först måste jag åka till märkesverkstaden så att de kan läsa av nån kod ur nyckeln jag har. Med den informationen kan de beställa en, två eller tre reservnycklar. Jag behöver bara en, säger jag. Det är inte så det fungerar, säger dom. Men det visade sig att det gick att enbart beställa en reservnyckel.
Sedan skickas den nyckeln från Tyskland. En liten vresig gubbe med gult pipskägg, cykelstyremustasch och iklädd lederhausen ror i skummande fart över till Svea Rike för att leverera denna nyckel. Beräknad ankomst onsdag 14:00. Sedan skall verkstadspesonalen ge denna nya nyckel en välkomstceremoni på ett altare av regummerade däck. Beräknad ceremonitid ca: en timme. Total kostnad, sjuhundratjugo riksdaler. Man baxnar!
Efter denna lilla övning idag chansade jag och åkte förbi min tatuerare. Det är suget, det är det. Den typ av kund jag representerar kallas collector, ( övs. ”samlare”, förf. anm.) då jag har för avsikt att tatuera så mycket hud jag hinner med innan jag dör. Med nuvarande tatueringshysteri – Läs Miami & La Ink på tv – är alla tatuerare så överbokade så att hobbytatuerarna med kinesiska nybörjarkit även de är tokbokade flera år framöver.
Min tatuerare, som var där, var på bristningsgränsen. Gamla stammisar som jag får gå och vänta på två tre timmarsbokningar i halvår, ibland längre. Den konstnärliga sidan har glidit ur fokus, det här är en djävla cirkus, skrek han med rödsprängda ögon och med darr på underläppen. Jag ska styra om hela bokningssystemet. Inte fan ska du behöva vänta till i oktober, jag fixar det här. Kom in om en två-tre veckor så ska jag ha rett ut den här röran, sa han. Jag lider med honom. Och jag hoppas han får till det. Han är inte bara en bra tatuerare, han är en god människa.
Sedan försökte jag hitta en husvagnsfirma som har bytt adress. För nu ska jag försöka få ordning på den finaste vagnen så att jag kan använda den som det är tänkt. Och efter ett telefonsamtal med dem, på husvagnsfirman då, fick jag info så att jag väljer att tänka om om gasol. Gasol hade jag tänkt välja bort.
Det är som med religion. Det jag inte kan se eller ta på tror jag inte på. I värsta fall är det farligt, ja till och med dödligt. Nu behöver det inte vara så. Fick jag veta.
Som om inte det var nog av ny information och intryck och upplevelser idag ett halvt löfte om sponsring till mitt husvagnsäventyr. Av samma man som kategoriskt vägrat hjälpa mig skaffa hus, ja den enklaste koja mellan järn och motorväg under en högkraftsledning hade varit välkommet, men icke. Fast det här med husvagn tycks vara en annan sjuttiofemma. Bara jag kan visa en ungefärlig uppskattning på utgifter i kronor och ören, så …
Så gäller det bara att hitta den där nedrans husvagnsfirman. Den borde vara svår att gömma. Jag har kollat på Eniros kartor men … jag måste ha stått på huvudet eller nåt för när jag inte hittade den och åkte hem och klickade mig in igen så fattade jag att jag kollat på fel sida av staden. Och jag som brukar berömma mig om förmågan att hitta.se en svullen halsmandel bl.a bla. Jag löser det. Sluta gråt för helvete!
Ah! Uret har tickat på. Snart Letterman. Jag skriver som jag brukar:
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
