Det är jag det. Har svårt att rota mig på nätet. Håller igång tre bloggar med lite olika stuk. Har ytterligare en samt lite andra platser i bakfickan. Man vill ju inte köra fast. Behövs lite olika in och utgångar.
Nu ska jag kolla på Dårsin 
Hasta!
P.S. Bloggar på AB under samma nick som här och bloggat där senast. D.S.
/grandebarda
Jorå, jag har skrivit blogg idag också. Den finns på en annan plats. Här.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
Oh! Vad jag tycker internet är tråkigt just nu. Var tar man vägen då? Jo visst. Jag kan ju alltid stänga av och läsa en bok. Dra en tralla. Zappa runt i burkvärlden. Men va fan! Att uppleva nätet som tråkigt, säger det något om mig eller internet?
Jorå serru. Så att … och annars, jorå. Strålande tider. Vänder på femtioöringar med fjorton dar kvar till nästa pension. Jävlar vad det svider att t.ex betala tv-licens. Jag ser aldrig på SVT. Lyssnar aldrig på radio. Nä, det är ett rån det där. Radiotjänst i Kiruna förkortar jag RIK. Själv är jag fattig och känner mig rånad.
Pyssel i både den närmsta framtiden och i den lite mer fjärran framtiden. Men det är kära besvär. Nå, när allt fallit på plats vill säga. Om det vet man ju ingenting. Jag kan ju bli alldeles död imorrn. Nja, jag har ju iallafall haft en hyfsad dag idag. Och fick mig ett gott skratt när jag såg den … na fil fick jag inte ladda upp här. Skit! Nä, nu får det räcka för idag.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
Lördag kväll. Det är lugnt i grandebardas kabyss. Tv´n står på. Jag har nyss gått en sväng med mitt ludd. Nåt geni vimsade runt med pannlampa i kolonilottområdet här intill. Ja jag slutar aldrig förvånas över människans märkliga mångfald i egendomliga beteenden.
Jag har inte skrivit så mycket här. Men jag skriver. Jag fotar. Och jag försöker tänka positivt. Blandad framgång. Det går ju mot sommar och det är ju alltid trevligt. Kabyssen är nystädad och luddets ludd är nyborstat. Jag har tagit en lång dusch ikväll och kommer att krypa ned i en nybäddad snarkofag. Alltid något.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
En förtvivlad och förrvirrad man försökte förklara sitt predikament. Dessvärre talade han för döva öron. Världen snurrade på för fort. De han räckte ut en hand till hann inte. Såg inte. Kunde inte. Ville inte. Orkade inte. Pressen var för stor. Det fanns inte utrymme för förtvivlade förvirrade män i medelåldern.
Mannen ville inte ligga någon till last. Han ville inte ta plats. Allt han ville var att någon, vem som helst, skulle kunna offra några minuter av sin tid. Lyssna på mannens frågor och i bästa fall peka åt rätt håll. Men det blev inget med det. Världen och dess människor var som en karusell i hyperfart och mannen stod vid sidan av, på fast mark.
Iallafall var det så han upplevde det, där han stod och svajade på ett gungfly i ett träsk fyllt av kall gyttja. En hungrig gyttja villig att svälja en förtvivlad och förvirrad man på ett ögonblick, utan att rapa efteråt. Mannen stod där, svajandes, såg karusellen, såg det liv han aldrig lyckades platsa i snurra allt fortare. Mannen var tom på ord. Tom på handling.
Känslor. Själsliv. Behov. Önskan. Mod. Hat. Tomt.
Förtvivlad och förvirrad.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det beror inte på brist på ämnen eller lust. Det beror mest på att jag hade skrivit samma gråa skit jag skrivit så många gånger den senaste tiden, eller, sedan jag började blogga. Min blogg har varit min spyhink och oj vad jag har spytt och ulkat. Inte så attraktivt, oavsett vad man som bloggsurfare letar efter. Det är vad jag tror.
Nåväl, här är jag igen. Full av skit att spruta övr alla eventuella läsare. Galla och spyor i alla dess kulörer. Jag ä’r allt annat än nöjd över det samhälle jag lever i och de människor jag delar det med. Fy fan! Är ni lika dumma i huvudet som ni framstår som? Samma IQ som eran sammanlagda skostorlek? 2X 45 blir 90. Nätt och jämnt nog att gå och tugga tuggummi samtidigt utan att ramla omkull och hamna i självsvängning. Jävla höns!
Bitter?Jag? Nä! Förvånad? Inte särskilt. Ju mer befolkniningen ökar, ju fler stolpskott. Säker matematik, även för en som inte var särskilt bra på matematik. Använd kondom! Gummikolastång må vara osexigt men resultatet skulle gynna så många så fundera på det. Mer än en gång. Snälla!?
Det finns människor jag uppriktigt tycker om. Ni vet vilka ni är. Jag bryr mig om er och det bör ni märka. Ärligt. Er jag föraktar bör märka detsamma. Trots att ni tycks vara tröga, som om ni har kylskåpskall sirap i skallen istälet för hjärna, men jag är inte övertygad. Tyvärr. Dessbättre är jag i allafall övertygade i mitt ogillande då vi möts. Även om det inte går fram. Stackars satar. Jag vill inte skrämmas. Jag är bara tydlig.
Min tid i detta bostadsområde är tidsbegränsad. Var jag tar vägen äru ännu höljt i dunkel. Blir det inte som jag tänkt mig hamnar mitt bohag i förråd och jag flyttar in i husvagn, så mycket tycker illa om att dela boplats med er. Nu tror jag inte att ni som skiter i min brevlåda läser detta. Men om någon i er bekantskapskrets gör det kan jag bara uppmana dem att sluta stryka er medhårs för era svårigheter i livet och de besvär ni finner i det ”vanliga” livet. Ni hör inte hemma här. Höns!
Nä nu skiter jag i det här. Vältra er i eran skit och rapa era besvär. Spy ut er misär och beklaga er över eran omvärlds misstroende. Den äro berättigad. Slaska runt i er strävan att bli ”allmänt erkända”. Ni har redan skitigt det blå skåpet fullt. Bara saftskallar och plattnackar förlåter er och låter sig bli rånade och bedragna igen. Sedan flyttar ni vidare och kör samma skit igen. Jag har varit med tillräcklickt länge för att se mönsret. Och de sociala gullar vidare. Det är för djävla patetiskt!
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
Det ska vara yrt med grannar. Alla kan vinna. Låt oss snickra, borra och såga. Alla kan bygga om/till. Var inte stilla, njut inte av en god bok eller musik. Aktivera dig. Annars är du en dålig människa. Spela, gissa, lek. Men för fan om du lutar dig tillbaka och tar det lugnt! Usch. Hemska osociala människa!
Hysterin sprider sig som ringar på vatten i en stilla damm. Alla pratar om något av alla dessa tvångsneuroser. Gör man inte som det förespråkas blir man utanför. En paria. Ett löje. Jag kräktes. Jag ställer mig utanför. De dansar runt, till synes blinda. Likt Pavlovs hundar. Hör klockan som ringer! Det kan vara din stora lycka. Hör!
Men det var väl ett jävla oväsen! En på miljonen. I bästa fall. Och den som skrattar hela vägen till banken är inte en liten negerfamilj du tror du hjälpt. Icke. Du har bättre chans att hjälpa en medmänniska genom att sätta in ett par spänn på Stadsmissionens konto för hemlösa.
Men människans lättlurenhet och andra människors lätthet att lura är enastående. Man häpnar. Inget nytt under solen. Ge mig fem kronor så ger jag tre kronor till välgörenhet. Resten ger jag mig själv. För det vill jag ha en krona till adminastriva kostnader. Handhavandet av transaktionen kostar ytterligare en krona och femtio öre. Ge mig en tia jämt så har ett barn i Afrika en filt och ett mål mat. (i ett dygn).
Nä fan. Så mycket skit under naglarna på de s.k rättskaffens. Nån nån gång undrat varför de inte bor i hyreskvartar i miljonprojektområden? Nå?
Åja. Det finns säkert de som menar gott och jobbar hårt. Men är det nåt jag lärt mig i livet är det att inte lita på nån, någonsin. Krasst? Måhända. Å andra sidan handlar det om att överleva i ett TP utan regler. Det enda som är säkert är att du dör. Förr eller senare. Det kan du sätta din sista slant på.
Och så finns det människor som vill kalla mig fatalist. Vilken fräckhet!
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
Innan det ljusnar är det som allra mörkast. Nu har jag passerat det mörkaste. Det ljusnar. Än är det inte mer än knapp ledsyn men jag vet nu att det kommer att ordna sig till det bästa. Jag kommer att få en ny start på mitt liv. Som boende. Allt annat jag har i min mentala ryggsäck bär jag med mig. Så är det ju.
Efter ännu ett psykbryt på MT kontaktade jag min närmsta släkt via mail och bad om hjälp. På riktigt och för första gången. Tidigare ikväll fick jag ett mail. Jag kommer att köpa min första egna bostad i ett lugnt och välskött naturnära område innan sommaren -09 är slut. Det innebär att jag nu vet att jag ”bara” behöver stå ut med det här dårhuset i max 7 månader till.
Vi har ju rundat årsskiftet. Undan för undan kommer det att bli ljusare och senare mildare. Det innebär att jag kan ta hund med mig och bo i min fina gamla husvagn när det blir för stökigt här. Nu när det blev en köldknäpp kunde jag helt enkelt inte värma upp vagnen. Det går bra ner till en 5-8 minus, sen blir det helt enkelt för jävla kallt om fossingarna.
Inom kort kommer jag inleda ”Operation tokröj”. D.v.s. att jag har för avsikt att rensa, slänga och ge bort så mycket som det bara går. Så att när flyttlasset går går det lätt. En ny fräsch start. Jag ska ju flytta in i en helt nyrenoverad toppmodern egen lägenhet på landet. Det är det näst bästa alternativet. Det bästa hade varit en egen liten kåk men det funkar inte. Jag har ju alltid min husvagn.
Fy fan vad skönt att kunna blogga om något positivt för omväxlings skull.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
Jag måste bort härifrån. Jag orkar inte mer. Hunden går i cirklar och gnäller. Mitt höga blodtryck når nya höjder. Mitt nervkapital är kört i botten. Och grannen spikar och borrar vidare, dag efter dag. Jag har aldrig varit med om dess like.
Nu måste det gå undan. Varje dag innan jag kommit härifrån är en dag i helvetet. Ingen människa borde behöva stå ut med ett liv i en hyreskvart under dessa omständigheter. Men det verkar som om de flesta knyter näven i fickan och härdar ut. Inte kontaktar hyresvärden utan hoppas på att i morgon, då blir det bättre. Jag har inte det tålamodet. Och då har jag ändå härdat ut i ungefär sex och ett halvt år. Nu pallar jag inte längre.
När det stökar går jycken i cirklar och gnäller. Försöker slinka in i badrummet för att gömma sig. Flämtar och är orolig. Min hund är min unge och jag ser min unge må dåligare för varje dags störningar. Min brsitningspunkt är nådd. Nu får det vara nog. Imorrn kontaktar jag HGF. De ska fan göra möda för alla de års avgifter jag betalat. Jag ska även kontakta min hyresvärd. De har haft sex år på sig att lösa denna evigt återkommande störning men ej lagt manken till och fått det gjort.
Dags att de slutar nöta byxbaken och börjar nöta skosulor, för omväxlings skull. Detta är en skandal. Under alla år som hyresgäst hos olika hyresvärdar, tjugofem år, har jag aldrig varit med om dess like. Både i form av störning och hyresvärdens osmakliga nonchalans att hjälpa sina hyresgäster. Ren och skär skandal. Du eller ni eller dom skulle aldrig i livet ha accepterat det jag (och andra) genomlidit under så många år. Sanslöst!
Hoppas att HGF nu kan fatta den desperation jag upplever och agerar fort och med engagemang. Hoppas att hyresvärden fattar att det jag genomlidit vore en mumsig story för media om jag skulle anstränga mig att berätta den. Jag skulle verkligen älska att se t.ex Aschberg & CO knalla upp på min hyresvärds kontor med kameror och mikrofoner och ställa obekväma frågor till dessa saftskallar till medarbetare som är så vitt skilda från den verklighet vi krakar i detta bostadsområde varje vecka upplever.
Jag är så lack!
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
Jomenvisst!
Söndag före veckan som innehåller Julafton. Tänkt mig att repa av alla julklappsinköp imorrn. På ungefär två timmar. Sedan tankar och tvättar jag bilen och åker hem igen. När julaftonsnödvändigheterna är överstökade packar jag för ett par dagars boende i husvagnen. För mig och min raketrädde hund.
Tänk, jag längtar redan. Lugnet. Det tempo själen saktar in till. Ett tempo som tillåter mig att som varelse faktiskt excistera i någon form av tillfredställelse. Vilket är unikt för mig då jag ständigt mår pytonorm annars. Jävla stöksamhälle. Allt är tillåtet. Eller ses bort ifrån.
Jag tänker bl.a annat att barn skjuter pyrotekniska projektiler på poliser och Räddningstjänsten i Rosengård, Malmö. Eller huliganer som ödelägger idrottsanläggningar i STHLM. Eller svartsjuka narkomaner som knivar andra män på min hemort. Det tycks som om samhället som de flesta vill se det sakta upplöses. Det blir inte människan som genom miljöförstöring förgör sin egen ras. Nej, det blir människan som förgör människan långt innan vi blir blöta upp till knäna av stigande havsvatten.
När de som är satta att se till att dumskallarna håller sig på mattan tittar bort eller gömmer sig och gör det till en vana ligger alla vi övriga illa till. Jag skulle vilja se den maktmänniska som vågar att leva en Svenssons liv i förorten. Eller en likadan leva ett Achmedliv. Inte som ett studiebesök med livvakter och tight schema, fika på ett seniorboeende, äta skollunch på en högstadieskola för att avsluta det hela med ett besök hos en förhållandevis framgångsrik nysvensk entreprenör.
Nej, av med slips och kavaj. In i en betongkvart utan skyddsnät. Ensam med några tjugor i lädret och tokiga grannar. Fyllon och knarkare. Psykbryt som lullar runt och bär sig åt. Människor som sabbar och förstör, bryter sig in och stjäl. Slagsmål, gräl och BLOOD ALCOHOL! Lev i detta. Lev som en god medborgare i detta. Lev på t.ex en sjukpension. Jag tror inte du klarar en vecka. Än mindre ett helt liv.
Men glöm aldrig bort att så här lever väldigt många fina och goda människor. För att de har inget annat alternativ. Och bland alla dessa trasiga excistenser av psykbryt, alkisar och knarkare, finns det också fina och och goda människor. Människor som aldrig riktigt fick chansen att visa det eller som föll mellan era förgyllda stolar, silvriga samhällsnät med stora maskor i. De ville och försökte men fick aldrig riktigt chansen.
Och nu när det är helgen då vi ska tänka på varandra. Vara givmilda och lyckliga. Ja då sitter det ensamma människor i skitkvartar och gråter i sin ensamhet. Som super och slår i ren panik. BLOOD ALCOHOL! Ni vet inte vad utanförskap är. Och viljan att ta reda på det är obefintlig. Så vi som ser, ser samhället sakta gå under vare sig det finns stadsjeepar eller inte. Men ni tittar bort. Och mellan betonghusen hörs ropen BLOOD ALCOHOL!!!
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
