Sen gick lyset

Jag har tydligen bloggat här så tidigt som 1970. Enligt statistiksidan. Skum bugg. En annan skum bugg  jag råkat ut för är vid promenad med hund.

Vi gick vårt vanliga varv. Plötslig uppfattar jag något slags hastigt ljussken och sedan slockar gatubelysningen. Kort därpå hoppar lyset igång igen för att lika plötsligt åter slockna efter ett hastigt ljussken. Jag var inte ensam ute och jag såg andra reagera på det hela så det hände inte i mitt arma huvud.

Idag slocknade en gatlampa när hund och jag passerade igen. Fast bara en. Sedan tyckte någon det var läge att fira nyår och avfyrade ett par smällare. Hunden blev skitstressad och husse förbannad. I veckan nu ska jag fixa ihop resten av det jag behöver till min husvagn. Sedan tar hund och husse ledigt från samhället som vi känner till det för lugn och ro i skogen.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Dö din jävul!

Det är för sent … tror jag. Jag kan ha fel. Men men jag chansar inte. Det vore dumt, jag är för snäll.  Eller inte. Svårt att veta. Det lackar mor Jul och di smau ska ju ha klapperier. Hua mig. Färäldrahjälp erfodras. Föräldrar jobbar, klockan är sent, för vissa, jag är topplocksvaken. Känner för att väsnas, andra i huset gör det, vad gör det om jag väsnas?

Hänsyn. Ett fjärran, sällan använt begrepp. Vad betyder det? Meningarna är delade. I det samhälle vi nu lever i betyder det inte samma sak som det gjorde för 15 år sedan. Eller 20. Eller 25. Hyrevärldarna glider med. Sålänge nån betalar hyran och blånekar samt inte tas på bar gärning är det bara att blåsa på, oavsett störning. Sanslöst.Men tydligen acceptabelt.

Jag har varit inne på detta förut, inte av en slump direkt. Men det fortsätter. Om det nu är så att man kan säga att framgång föder framgång så föder även dumhet dumhet. Dessvärre! Och de som drabbas är ju knappast dumskallarna utan de som i tysthet knyter näven i byxfickan. Det är så dumt! Som vanligt.

Medborgargarden. Låter kraftfullt och till en viss del löjsamt. Äldre medelålders män med taxar och pudlar vid namn Majvor och Sickan med ficklampor och gamla mobiltelefoner. Patrullerande gångstråk inga tjyvar är intresserade av ändå. En gemenkaps i gemyt i anda av beslutsamhet som ingenstans leder. Mer än möjligen mopedtrakasserande ynglingar med för mycket fritid och för lite att göra. Inte de riktiga bovarna.

Får man skjuta på bovar med paintballgevär? Otvättbart bläck. Det vore en markering. Men det får man naturligtvis inte. Det vore en inskränkning på den personliga interigrerigeringen. Även om den som fick färg på sin jacka inte direkt var skyldig till brott  mot de allmänna bestämmelserna mot brott mot de allmänna bestämmelserna mot allmän skadegörelse alternativt brott mot störande av allmän ordning. Brott bestrides p.g.a brist på bevis.

Medborgargarden. Medborgare som går i gard mot brott. Är det brottsligt? När det går till sin yttersta spets naturligtvis. Men jag, som har en raketrädd hund, och som har tagit ett ekonomisk och medborgeligt steg för att slippa detta elände, begår jag då ett brott om jag skyddar min hund (i detta fallet) mot människor som bryter mot detta av kommunlagern förbjudna aktivitet?

Om du, kommer till den plats där jag och hund har sökt skydd mot just sådana som dig, avlossar fyrverkerier, var medveten om att jag inte skyr medel att ge dig, just dig, en sista viloplats bland ödeskogens vilda granar, sönderslagen av raseri, bara för du var så dum och ignorant så du tyckte du hade rätt att jävlas med oss som sökte skydd. Du är varnad!

Hasta luego you low ridin punks!

Grandebarda

Knivman hotar pensionär i elljusspår

Vaknar för tidigt som vanligt, efter bara fem timmars sömn. Sover oroligt eller inte alls fram till tio i elva. Går upp och gör det jag brukar göra.

I skogen med hunden. Kommunalt skött elljusspår. Sköts inte alls. Muttrar lite för mig själv om dessa tråkiga spår mopedister, crossåkare och fyrhjulingsförare lämnar efter sig. Djupa diken fyllda med svart vatten. Klafs klafs.

Kommer runt och är på tillbakaväg när en ung man med ett barn på tanken till en hemmabyggd moppecross kommer farande. Ingen bär hjälm. Med handsignal och kroppsspråk får jag honom att stanna. Först försöker jag lugnt förklara att spåret inte är till för motorfordon.

Killen är väl förbi moppeåldern. Barnet på tanken kanske är hans son. Killens attityd är dock allt annat än mogen. Jag tänder till. Han frågar om spåret är mitt. Jag svarar ja. Som skattebetalare. Då påstår han att han också är det och därmed har rätt till att förstöra ett redan dåligt spår.

Han åker från platsen, klappar, med ett hånflin, på ett knivskaft som sticker ut ur en väska han har på ryggen. Jag går vidare, kokar av ilska. Kommer hemåt och ser att killen åker ett varv till i spåret med moppen och lillgrabben. Inte den lämpligaste av barnvakter eller om han är en ung förälder.

Hund har matvägrat i tjugofyra timmar. Nå, jag ska in till stan för att köpa hundmat. Några portioner har han iallafall fått i sig sedan jag fick nödhandla konsumfoder. Kör in till stan, kliver in i butiken och känner inte igen mig. En kvinna jag aldrig sett kommer fram och frågar om jag vill ha hjälp.

Ja var har ni (hundfodrets namn)? Det saluför vi inte. Jag blir förvirrad. Ombyggt, nytt folk, inte mitt foder. Men jag ska hämta Stefan, han vet. Stefan? Sedan visar det sig att butiken bytt ägare, utseende och sortiment. Sist jag var där var bara för drygt en månad sedan. Inte ett ord. Jaja.

Ringer min, nä, hundens, veterinär. För här står jag bland en massa nya flådiga hundmatsmärken. Får svar och tips och butiken har fodret och det är inte dyrare än det jag tidigare gett hunden. Hoppas det smakar. Åker sedan till storköp och storhandlar. Det är meningen att jag ska lämna in bilen på verkstad imorrn. Hur länge jag blir utan vet jag inte. Så jag handlar på mig frukt och bröd och mjölk och kaffe. Bl.a. Far hem.

Lagar mat. Det blir mycket falukorv i utanförskapets förförorter herr Reinfeldt. Det mättar hursomhelst. När jag sitter och äter börjar grannjäveln att borra. Jag får nästan hunden i knät. Han blir skitstressad av oljudet. Äter klart, diskar, går ut med hund igen.

Kommer in, bökar i matsäcken i tunnan efter det jag läst på om doseringen till hund på 40kg+. Häller upp och serverar och hund äter glupskt. Bra. Vilar en halvtimme framför tv´n. Tar sedan en dusch. När jag är klar och öppnar dörren far hunden i i badrummet som skjuten ur en kanon. Jaha, grannjäveln är i gång och borrar igen.

Folk bankar i väggarna, slår i dörrarna och sticker ut huvuden, skriker: Häll käft och Lägg av! Jag klappar händerna. Samt överväger att packa och dra upp till husvagnen. Fast det inte är riktigt klart att bo i den än. Så kommer jag på att bilen ska in på verkstad imorrn, jag måste ordna med skjuts. Fan!

Där är jag nu. Ännu en dag som inte bjöd på något nämnvärt solsken i någon form. Dyker knivynglingen upp och muckar dräper jag den lilla råttan.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jag har ätit …

Karl´n ser på den fiktiva frugan som om han tittade på en lydig valp som äntligen lärt sig ett nytt trick. Jag snackar reklamfilm på tv. Becel Pro Active. Jag ser på annan reklam, utgår reklammakare från att deras konsumenter är totalt dumma i huvudet? Men visst, reklam är bra. Då kan man gå och pinka, hämta en öl, fixa käk.

Jag har desutom svarat på ett par enkäter skickade till mig via mail från t.ex Norstat och Cint. Varför frågar dom om mjukost på tub är modernt? Eller om jag köper Kron Vodka för mina vänner köper det? Är gemene man, och kvinna, totalt befriade från förmågan att köpa varor och tjänster utan påverkan från yttre omständigheter?

Nyss ringde det i telefonen. Hemligt nummer. Någon, en kvinna, frågade; Är det Tomas.? Jag frågade; Vem är det som frågar? Detta upprepades ett par gånger, sedan lade jag på luren. Höns! Raggarbarnen som flyttat in i huset (jag kallar dem så då de är nätt och jämnt i körkortsåldern och kör gamla Oplar från 60-70-talet med klistermärken på som lyder: Raggen går o.s.v.) De är rebeller då de slänger utrangerade batterier i rabatterna och dumpar slitna däck lite varsomhelst. Och dessutom parkerar sina raggarvrak litevarsomhelst, gärna utanför bommen in till kåken så att räddningstjänsten inte har en chans att komma in till huset ens med flakmoppe. Plattnackar!

Idag ringde jag till en s.k Kvartersvärd för mitt bostadsområde. Jag påpekade att jag i snart sex års tid bett om hjälp med en ständigt återkommande störning. Det hade denne Kvartersvärd inte en aning om. Min hyresvärd är som ett Samhallföretag. Alla är ansvarsbefriade. Ingen pratar med den andre för hyresgästerna räknas inte i detta område. Lika lite som deras problem.

Jag har varit förkyld ( två luftvägsinfektioner) i fem veckor nu. Det börjar bli riktigt tråkigt. Och min husvagn är ännu inte klar så att jag kan dra upp den till campingen för vintersäsongen. Surt! I dubbel bemärkelse. Men annars är det bra, tackar som frågar!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Förlåt mig älskling

Jag har försummat dig. Nonchalerat dig. Ja, helt enkelt struntat i dig. Och vet du vad? Det var med flit. Varför? Jag har varit med en annan. Jag erkänner. Men jag skäms inte. Det har jag glömt bort hur man gör. Jag har förlustat mig å det grövsta. Delat med mig av en hel sommars underbara upplevelser. Med en annan. Det har enbart varit av positiv art. För du finns ju kvar här. Min blogg där jag tillåter mig att spy och vråla. Klaga och tjata. Och ibland roa. Fast det var just det jag tappade bort. Av samma skäl blev jag otrogen. Vill du veta vad jag har gjort mot dig? Jag vet att du kan svälja förtretet. Titta här.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

För sjukpank för att resa, för piggseg för att stanna

Kollade nyss igenom tv-bilagan. Och det ska knullas runt i OS-träsket på alla sätt och vis och ursäkta franskan. Men jag är inte så sportintresserad. En annan följd av detta fyraårsonanerande är att alla andra kanyler vevar nya rundor med repriser. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men även kanalcheferna borde någonstans börja tycka att det borde vara genant.

Men icke. Jag vill bli underhållen, inte utråkad. Och definitivt inte förbannad. Inte för vad det kostar att ägna sig åt denna fattigmansvariant av opium åt folket. Ety jag är klen i kropp och själ. Denna man har ont i leder han inte visste att han hade. Som grädde på moset blev jag matförgiftad av mig själv i torsdags och har fortfarande träningsvärk runt min omfattande kagge av allt spyende.

Så går det i detta underbara land, när man står utanför. Köper mat med röda lappar på, kort datum, nedsatt pris. Slänger det i frysen och tänker inte så mycket på det förrens något sådant som hände mig i veckoslutet inträffar. Pepparbiff. Mums! Kräks. Näää ….

Annars är det tippen. Röd om nästippen. Inte toppen. Jag tror att kåken, ja kanske hela området jag bor i, är sjukt. Ett Teckomatorp än att upptäcka. Det är gott om extremt genuina granitstengrunder runt om i samhället men få gamla kåkar kvar på dessa urbergsfundament. Har de kokat lim på toxiner här för hundrafemtio år sedan och för femtio år senare byggd ett litet sömnsamhälle på skiten?

En sak vet jag. Har jag (och hund) varit borta hemifrån ett tag och ånyo kommer hem, då börjar vi snart att nysa och snora och bli hängiga. Det sker inte av en slump. Inte efter sex års boende på samma plats. Man skulle kanske hyra sig en lagerlokal och en säsongsplats på en camping och bli boendevilde?

Fast, det vore så mycket enklare om jag vore yngre och friskare. Ganska mycket skulle vara enklare om så vore fallet. Lite sent för det nu. Nu har jag ju vagnen att häkta på bilen, det går raskt, jag har övat. Men det är fan inte gratis att ligga på camping och att fricampa … ja jag kan känna sympati för resandefolket. Fast jag har ett land. Det känns dock inte som mitt. Dubbellurad?

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jomenvisst!

Så är klockan nästan 22:30. I nådens år 2008. Vi alla förundras över värmeböljor och kalla lågtryck. Visst är det skönt med sommar och sol. Samtidigt, 32C i skuggan är tufft för en nordbo att handskas med. I helgen var jag ute och campade. I Eskilstuna.

Jag åkte på ren chansning, visste inte var jag skulle ställa min husvagn innan jag åkte. Hamnade på en riktigt trevlig camping, som av en slump. Jodå, jag ger mig ut utan skyddsnät. Allt för att slippa ifrån betongen och alla bänga grannar.

Är det något jag lagt märke till under min korta period som husvagnscampare är det faktum att på en camping visar ens grannar mera hänsyn, omtänksamhet och respekt jämfört med mitt ordinare boende för sina grannar. Vad säger det om våra medmänniskor?

Det säger bl.a att när vi förväntas vara lediga och ges en smula tid att ta det lugnt och få må bra unnas det mer bland främlingar packade som sillar i en konservburk än i det som är våran permanenta boning. Jag blir inte klok på folk. Eller fä, för de finns det tydligen tretton på dussinet av. Höns!

Nå. Här har man iallafall hittat en fattigmansversion på eget boende. Det är ingen djävul som spikar och borrar i mina husvagnsväggar/tak eller golv. Visst kan det vara liv på en camping. Männisor hörs, var man än väljer att slå ned sina (i mitt nuvarande fall) tillfälliga bopelare. Men det finns en stor skillnad. Hänsyn.

Jag har slagit in på en väg jag aldrig trodde att jag skulle göra. Nu känns det så rätt och så bra. Jag och hund kan bo nästan vart vi vill. Det krävs lite planering och kontanter. Lite mod och äventyrslusta. Annars är det så långt enbart en trevlig upptäckt, detta med husvagnsluffarlivet.

Nu ser jag fram emot höst. Svalare väder och inte lika fullt på rastplatser, campingar och andra ställen där man får stå. Helgen som var var så varm att jag och hund tillbringade hela dagarna under skuggan av träd. Drickandes litervis med vatten och låg energikonsumtion. Vad annat att göra när det är 32C i skuggan?

Men det var trevligt och jag/vi har fått blodad tand, som vi säger på firman.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Svarta händer

Det händer att man får när man har relativt nya skinnhandskar på sig. Och när man kör motorcykel. Och himlen öppnar sig. Kom lite otippat, det där hällregnet.

Jag hade varit på speedwaymatch. Vi vann! Visst, det var inte varmt ute innan jag åkte hemifrån. Men det var inte kallt heller. Visst.  Det var lite molnigt. Men inget som annonserade störtskur. Fast sånt kan ju komma som en kalldusch, vilket det gjorde.

Nå, jag fick puttra hem i lugn och ro. Värst var det att möta långtradare. Samt imman på insidan av visiret. För det är väl just över tio grader celsius. Tänk … 12 juni. Nåt skumt är det alltså. Rena rama midsommarvädret. Typ.

Ehuru och emedan. Jeans, strumpor och annat surt på tork. Snart Letterman på burken, mat i magen och hund nyrastad. Det kunde ha varit sju resor värre. Och VI VANN!!!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Det brinner! + Skum dekal?

Hela dagen har jag oroligt kikat ut från min balkong. Det har doftat brandrök. Det har varit disigt av brandrök. Det har stått att läsa att det brinner både här och där. Och det är torrt ute i markerna. Det har dessutom blåst friskt. Många av de bränder jag har läst om som uppstått i mina bygder har varit anlagda. Läskigt! Jag bor förvisso i en betongkåk men jag (och mina medmänniskor) är omgiven av skog och mark där det är knastertorrt. Tar det sig nära kanske det blir aktuellt med evakuering. Det vore skönt att slippa.

En annan sak som brunnit lite är i min hjärna, funderingar kring en dekal på en bil jag sett och vad den egentligen betyder. Här får ni gärna hjälpa till. Vad menas?

… är också människor? Betyder det att dekalinnehavaren hyser medmänsklighet även med pedofiler och våldtäktsmän? … 3 meter under jord! 3 meter är inte något standarddjup för en grav. Det är en väldigt djup grav det. Är det okunskap eller egen erfarenhet av gropgrävning av dräpt peddo eller våldtäktsman?

Ja det är mycket man inte förstår.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Söndagsnöje

Det här med flera bloggar gör mig lite kluven. Efter en kväll på hojen då jag spanat in lite kustnära vägar, samhällen och campingar är jag så öm i min arma kropp så nu tar jag och sträcker ut mig i soffan. Om kvällens utflykt har jag skrivit här!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda