En ovanligt positiv blogg

Depswa på stereon. Kall malt i burken och en cigg i nypan. Det är lördagskväll i grandebardas kabyss. Golven är täckta av hundludd av monstruösa dimensioner. Grus och sand, barr och oidentifierade partiklar kitttlar mina bara fötter. Till skillnad från min husvagn, där det är riktigt golvkallt, är det lika onödigt varmt i min hyrda skitkabyss. Sedan hyresvärden kopplade in fjärrvärme har det varit mellan 22,5 – 24,5C+ inne vintertid. Torr stillastående värme jag inte vill ha. Alla element är avstängda och det vädras när det bjuds. Eftersom kåken är ett höghus på en bergsknalle är det sällan helt vindstilla. Så jag korsvädrar ofta. Även när det är flera minus ute. Big fan of frisk luft.

Jag fick brev från Försäkringskassan förra veckan. Jag har t.o.m den 25 december på mig att ansöka om bostadstillägg för 2009. Problemet är att jag får höjd hyra fr.o.m jan. -09. Det innebär att jag måste ansöka om bostadsbidrag två gånger inom en månad. Vet inte FK om att nya hyror sätts vid årsskiften? Eller är det förtjusta i att handskas med ansökningar om och om igen? Osmidigt är det iallafall. På tal om det, jag såg i pappren att man kan få bidrag t.o.m för husvagnsboende. Och jag som är husvagnsägare och utnött på stöket i hyresrättsboendet.

Tanken har slagit mig ett flertal gånger. Att hyra ett förråd för mitt lösöre, skaffa en lite större och modernare vagn och bli långliggare på någon trevlig åretruntöppen camping. För er som aldrig husvagnscampat, campare, oavsett om de är rullare eller långliggare, visar varandra större hänsyn och omtanke än grannar i ett miljonprojekthöghus. Den lite skeva och raljanta nidbilden av husvagns och husbilscampare överrensstämmer inte med den verklighet jag har tagit del av i sommar, höst och vinter.

Ute är det svart, fuktigt och skitigt. Det gör mig inte så deprimerad. Tråkigt bara att som månggången hundvallare dras mycket skit in i kabyssen. Städa tillhör inte någon av mina favoritsysselsättningar. Fast vem gillar det egentligen? Det finns väl naturligtvis undantag som bekräftar regeln, så är det ju alltid.

Första kvällen i vagnen i veckan som var ritade jag en teckning jag blev väldigt nöjd med. Jag behöver ro och lugn för att skapa. Så är det väl för de flesta konstnärssjälar jag mött. Dessvärre har min scanner valt att avlida utan att i förväg meddela mig om detta. Fast den kanske bara vilar. Ska väl försöka dyka ned i sladdhärvan, skopa undan damm och jox och se om jag kan skrämma liv i maskinen. Teckningen är nog mer talande än vad jag själv tycker och då är jag ändå ganska nöjd med resultatet. Något unikt för en skapande människa. Det var det hela för idag.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Polsk korvkiosk

Idag hade jag tänkt ta det lugnt. Ligga på sofflocket och läsa Mankells Kinesen. Lyssna på mina senast köpta skivor, nya Disturbed – Opeth och In Flames. Det nödvändiga, d.v.s. traska ludd och laga mat. Samt att skriva ihop räkningarna och lägga dem på lådan.

Högen med räkningar var inte större än vanligt. En fodringsägare hade dock skickat mig beställda varor mot fakturabetalning men ej bifogat inbetalningskort. Slött. Inget bankgironummer utan endast pg. Och hade jag några postgiroblanketter hemma tro? Nähe du!

Så den där slappareftermiddagen ska alltså ätas upp av tur till byn och Konsum där posten finns, trodde jag. Nä vi har inga sådana tjänster – svarade de på min fråga om p.g-blanketter. Kolla med banken intill. Det gjorde jag. Den var stängd. In till stan alltså. Gnisslar tänder.

Stora postterminalen … näe. Du får åka till Svensk Kassaservice, säger de. Men!? Jaha och var ligger den? Dit eller dit om du kör bil, fick jag till svar. Jaha, så får man grotta sig igenom eftermiddagstrafiken genom city för att komma till denna märkliga uppfinning som går vid namn Svensk Kassaservice.

Väl där tar jag en grabbnäve blanketter. Far hem och skriver klart mina räkningar. Och kommer att tänka på hur det var för några år sedan. Jag var på speedwaymatch i Polen. Skulle köpa korv. En kassa för korven, en annan för brödet, en tredje för senap och ketchup och en fjärde för dricka. Svensk post är fan som en Polsk korvkiosk.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Death Stars – Termination Bliss – Blogg

Skit samma!

Snevriden i huvudet. Jag bryr mig inte. Skit på er! Fruktflugor och fotsvett. Fästingar och studentpartyn. Det är bara att ösa på, vem fan bryr sig? Nä, jag är inte arg. Inte ens deprimerad, möjligen milt onykter – vilket är en välsignelse. Skål bröder och systrar!

Boom! Hope feel death shoot!

Nå. Värmen har kommit. Svensken i gemen tar av sig och bröstar upp sig. Metamorfosen sker. Som varje vår. Man kan skratta eller gråta eller följa med strömmen. Jag inbillar mig att det finns ett slags mellanting också. Där är jag. Med ett visst mått av förnuft – Gud! .. såå tråkigt! Mogen att pensionsspara? Att du inte sket! På vilka stålar – Reklam-tv-pik.

Hojen går. Var på Speedway i torsdags och vi vann, knappt. Många konstigheter men det går jag inte in på här. Det får jag nog skapa en separat blogg för. Precis som mitt husvagnsliv i vardande. Om det får jag blogga på: Husvagnsliv&Camping.se vilket jag gör och kommer att fortsätta att göra. Intresseklubben noterar.

Snart sommarmånad numero uno. Planer? Husvagnsluffa, speedway, hojåkning. Annars sitta och kura skymmning i min betongkabyss. Förhoppningsvis i onyktert skick. Låter det konstigt? Var så god och lev mitt RIKTIGA liv i en vecka, sedan säger du inte ett skit, eller möjligen: Att du inte tagit livet av dig redan, det är en bedrift – Sugen på horse?

Nä! Jag är fortfarande inte deppig, förbannad eller låg.. Kära Fredrik – Allas vår lantliga ledare och alla i ditt följe, röd som blå – Det finns ett utanförskap ni duktiga men ack så okunniga människor aldrig kommer i närheten av. Mitt och mina systrar & bröders. Snäppet ovanför uteliggarna. Ungefär som Lemurer på Skansen. Vid liv och till synes lyckliga men i fångenskap och långt hemifrån.

Hasta luego you low ridin´punks!

/grandebarda

Fett med metallänkar

Med Serj Tankians mästerdebut: ”Elect the dead” på stereon sätter jag framför min dator. Bredvid musmattan står en kall malt. Mätt i magen och värken under kontroll. Nja, allt är ju relativt utom korven som har två, som det var sagt. En hyfsad dag i grandebardas kabyss trots allt.

Jag började dagen med att vakna … för tidigt. Som vanligt. Men jag lyckades somna om och MT har visst tillfällig semester eller hammararmbåge, skitsamma, bara den fan håller sig lugn. Peppar peppar, ta i trä. *tager mig för huvudsvålen*

Sedan gick jag upp, drack kaffe, rökte ett par cigg och började läsa på en ny bok. Alltid bok. Grandebarda boklös är grandebarda utan livsluft. Att älska att läsa är något jag tackar mina gamla päron för. Bland annat.

Nu börjar det dra ihop sig, som den höggravida sade fem i tolv.

Såhär dags i övermorgon har jag kabyssen full. Med mitt sätt att se det iallafall. Sex fullvuxna kamrater med mer eller mindre äkta hälfter samt en soloqvistare och så jag då då. Eftersom Kung Bore valde att dra norrut är det ånyo skitigt ute och mycket av den där skiten drar jag och ludd in. Så jag kommer dels att tokstäda imorrn och ta en ”touch up” på lördag strax innan mina gäster dyker upp. Uj uj uj!

Serj är för djävla bra! Har dessutom fått hem nya Porcupine Tree, Soilwork, Opeth – The Roundhouse Tapes och en gammal Katatonia också. Allt är väl värt att lyssna på men just nu snurrar lasern runt PT & SW mest. Samt nyaste KoRn och Serj dårå. Åh! Jag är så choklad att jag är en gammal hårdrockare som vågat mig in på den nya tidens arena. Det var främst KoRn som öppnade dörren på vid gavel i samband med Woodstocks 30-års jubileum. Det var väl … 99? Japp!

Annars var det inget särskilt jag hade på hjärtat. Minnesanteckning – ”ladda kamerabatteriet och trimmern tills lördag”

Hasta luego you low ridin punks!

/grandebarda

Nedräkning & föreställningar

På grund av det senaste dygnets blåst har det varit svårt att vädra. Vädra behöver jag. Dels för att kabyssen blir onödigt varm, utan att jag har några element igång. Sedan är jag en inbiten rökare, utan för den delen att jag  gillar en inrökt kabyss. I´m a big fan of fresh air. Så nu känns bostaden ofräsch. Nå nå.

Min värk är oförändrat svår. Kanske den svåraste höst och vinter jag upplevt.  Det vill inte säga lite. Vad jag orkar med är basics. Rasta hund, sköta min personliga hygien och laga mat. Inget eller lite därutöver. Men jag har gett mig fan på att fixa en fest kommande lördag. Om inget annat så är jag värd det. Att få möta och umgås med mäniskor jag tycker om och respekterar under avslappnade förhållanden. Och ha lite kul! För att komma iland med detta bör jag:

1: Hinna städa grundligt så nära kalaset som möjligt. Samt att komma iland med att hämta smörgåstårta i tid. Lämna hund till hundhotell och hinna ta ett sista svep med snabeldraken och svabben. Samt att ta en dusch och slå bort de värsta kläggtapparna ur kylskåpet innan det ringer på dörren.

2: Få alla att komma så jag inte har smörgåstårta och glögg i överflöd, så jag måste kasta nåt. Det hatar jag som fattig pensionär. Samtidigt som jag hoppas att den enda av festdeltagarna som inte röker och som ogillar ciggarettrök inte känner sig utesluten, när resten av gänget hänger undert köksfläkten och konverserar. Och i detta skall jag försöka välja musik jag gillar utan att skrämma skiten ur dansbandsdiggarna. Men det är ett mindre problem.

3: Största problemet blir väl, som vanligt, att tillfredställa allas musiksmak. Jag kan ju alltid i början av kalaset tala om att jag spelar min favoritmusik. Så får de ta det som de vill. Där finns det en risk att några kroknar och vill dra tidigt för de inte samtycker i min musiksmak. Men hey! Det är min fest!

4: Har jag missat nåt? Grannarna. Kanske. Men med tanke på att detta är min femte fest på lika många år bör jag kunna klara mig undan. Hoppas bara att inte dårfan som spikar och borrar tidigt om mornarna hämnas på söndagsmorgonen. Det vore allt annat än trevlig. Med tanke på hur lugnt jag tar det året runt annars.

För övrigt har detta varit en söndag som alla andra.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Överflödigt grus i varm kabyss

Nu ska jag gnälla lite. ”Min hyresvärd vill att vi hyresgäster tänker mer på miljön och sparar på energin. Om de skulle börja med att skruva ned värmen här i kåken. Jag har, utan att ha några element på, en snitt-temperatur på 23+ inne, trots upprepade vädringar. Det är för djävla äckligt! Snacka om att de eldar för kråkorna.”

Mera gnäll.  ”Jag är en storkonsument av tv. Jag har förvisso inga abonnemang med filmkanaler. De filmer de sänder har jag redan sett eller vill inte se. Men att bara ha en tv-mottagare vill staten ha 2 papp om året för. Eller Radiotjänst i Kiruna som det heter. Jag kallar dem Rik. Hur ofta ser jag på tv producerad och sänd av SVT? Typ aldrig. Och de reklambaserade kanalerna jag ser på vevar så mycket repriser så även de som ansvarar för vad som sänds måste känna sig generade. Eller så skrattar de hela vägen till banken.”

Ytterligare lite gnäll. ”Det klagas ofta på att det snöröjs och grusas för lite i bostadsområden. Just nu och en bra bit bakåt i tiden har det varit milt, barmark och snö och isfritt. Allt det där gruset man alltid tycker det är för lite av när det är snö och is och kallgrader ute är det för mycket av nu. Och tack vare att jag har hund och går ut och in minst fyra gånger per dygn har jag mycket av det där vassa gruset på mina golv. Även om jag torkar av jycken och mina skor vid ingång. Och städar. Det de spar på snöröjning och grusning vid mild väderlek kunde de ju använda till att sopa upp gruset för återanvändning. För när det väl kommer vinter, om den överhuvudtaget kommer, gör ju gruset ingen som helst nytta där det ligger i botten. Och till våren måste det ju ändå sopas upp.”

Jaha ja. Nu går klockan mot åtta på kvällen. Katatonia på stereon. Har en ny Irine Huss-film på lager och ska äta lite gott om en timme. Malt i kylen, klar i barskåpet och en cigarr sparad. Samt mörk choklad (85%) och en kvarts påse jordnötter. Jag tror denna lördagskväll kan bli ganska trivsam trots allt. Men jag är lite besviken på att det inte blev någon ”riktig” storm. Det hade varit mysigt.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Vad önskas?

Fick en utmaning från DÖDSKALLEGROTTAN.

”…och som sådan svår att motstå. Speciellt om man får önska sig vad man vill. Så jag antar lngemars utmaning och här kommer önskningarna från grandebardas kabyss.”

1. Jag önskar alla mina nära och kära ett långt, framgångsrikt och lyckligt liv.

2. En förutsättning för det är fred på Tellus och må alla människor få mat i magen, tak över huvudet och en gnutta kärlek och omsorg i lämplig dos.

3. Jag önskar en del småsaker till mig själv. Det är ju tillåtet när man får önska vad man vill och nu har jag ju önskat fred på jorden och till alla andra människor. Så …

4. Jag önskar mig ett hus på landet, i skogen nära en sjö eller vattendrag. Där allt fungerar och är betalt.

5. Där önskar jag få framleva resten av mitt liv tillsammans med min nuvarande och framtida hundar i frid och frihet.

6. Där önskar jag att jag kan plantera ett träd vid vars fot jag kan begrava mina kära hundar när deras tid kommit inklusive de jag redan mist till köttkvarnar och förbränningsanläggningar.

7. När mitt liv är till ända önskar jag att jag får begravas tillsammans med dem och en Harley-Davidson, ett helrör Jack Daniels och vinylutgåvan av Motörheads ”No sleep til´Hammersmith” vid det trädets fot.

Jag har ingen att skicka detta vidare till men skulle någon läsare se detta och bli inspirerad, tala gärna om det. Tack!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Tänk om jidder

Jaha, här sitter man igen. Vilsen och sökande. Trött och disträ. Var hör jag hemma? Tänk så praktiskt det vore om man som karl kunde vara intresserad av fotboll och spel samt grogg. Vad med likasinnade jag skulle ha. Skulle förmodligen inte ha tid att blogga. Sedan skulle man gilla Eddie Meduza och leva ett liv helt ovetande om Opeth och Serj Tankian och KoRn. Gud så skönt!

Men jag gillar inte några bollsporter. Jag spelar inte, mer än stereo och pajas. Jag har inte druckit en grogg sedan jag fick min diabetesdiagnos för … hmmm … var det -99? Eller tidigare. Då menar jag groggande. Fy så äckligt! Musikaliskt sett äger jag en ytterst mångfaldig samling. Det mesta inom blues, rock, hårdrock och hur hård rock som helst. Ständigt sökande nya artister.

Nä. Det är inte lätt när det är svårt. Det är för ovanlighetens skull lite motigt att blogga. Tankarna är så röriga. Jag har raderat en hel del text. Inte nöjd. Inte intressant. Det spretar iväg. Jag är för ovanlig. Allt jag vill är att ha ett anständigt liv. Men jag vet inte hur det ska gå till.

Ja jösses! Livet är en sexuellt överförbar sjukdom som alltid leder till döden. Frågan är vad man ska göra med tiden mellan födsel och död. Att ”bara” leva är tråkigt och deprimerande. Tänk om man kunde snöa in på nåt. Som att samla på kapsyler eller … äh! Det här blir en för djävla trist blogg. Bara en massa gnäll och ”tänk om” jidder.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda  

Arch Enemy … F**k Lucia!

Äntligen klar. Måsten och borden uppfyllda. Senaste Arch Enemy på stereon. Öl på kylning och en Jack Daniels i skåpet. Grandebarda kan ta helg. Men inte firar jag Lucia inte. Avskyn sitter i sedan jag som barn var tvungen att framföra ”Staffan var en stalledräng” inför hela skolan. Inte för att jag har problem med att framträda. Tvärtom. Men jag vill välja själv. Och det ville jag nog redan då.

Det starkaste minnet från den tiden, som barn och kring Lucia är följande. En av pluggets hårdingar, en snubbe vi kan kalla Mats, hade också tvingats ingå i nåt lussetåg i skolans regi. Han hade tagit eld. På huvudet. Värsta brännsåret var vid läpparna som jag minns. I skolmatsalen stod jag i småttingarnas kö och Mats i högstadiets kö en dag efter incidenten. När Mats kom fram till tanten i vita rocken som serverade dryck frågade hon vad han ville ha att dricka till maten. Mats svarade: Njölk.En kille i ledet började fnissa. Mats vände sig snabbt om, boxade killen på munnen och frågade: Vad vill du ha att dricka? Sedan var kalabaliken igång.

Sist jag hörde nåt om killen jag kallade Mats var att han missbrukade heroin och sov i trappuppgångar.

Oj! Det blev en rask promenad bakåt i tiden. Ja det är det här med Lucia. Lustigt hur vissa saker, händelser, dofter och ljud kan locka fram minnen man inte mindes att man hade. Nu minns jag en massa saker från min ungdom. Men det sparar jag på. Inte dags att skissa på några memoarer ännu. Om någonsin. Jaja, det som lever får se, som det sägs.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Serj sjunger och spelar och jag skriver

Jaha. Här sitter man med en nybakad bloggplats. Snurrar runt lite och försöker hitta tillrätta. Det är inte alldeles självklart enkelt. Men det släpper väl om orken håller i. Orken att skriva finns alltid, det är konsten att få tankarna till läsbara ord i meningar som menar något som är den stora utmaningen. Och att komma runt det faktum här att även om jag valt svensk version förekommer en hel del kommandon på engelska. Att jag börjat (även) här beror på en väl invand trötthet. Trött på strulande AB´s blogg. Inte sugen att blogga på mitt MSN-Space. Eller babbla i forum. Tänk att jag inte ens kan finna mig tillrätta på det till synes oändliga nätet. Man är i sanning en udda fågel på en mosshal gren i en Blair Witch-skog.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda