5 dödshot på under 10 minuter

-Där är ju idioten! Ska jag dunka han. Ska jag sprätta han. (Jag hade just gått ut med hunden igår kväll vid 22-tiden. Ett par i 30-45-årsåldern vacklar trettio meter framför mig, karln träter på kvinnan innan han vrålar det jag skrev nyss.)

Vad jag vet har jag varken sagt eller gjort något för att göra någon annan medmänniska så upprörd. Jag håller masken och avståndet. Jag har ju trots allt min hund med mig. Samtidigt som jag är proppmätt och lagom trött. Dessutom är jag i princip nykter vilket dämpar mitt aggressiva sinnelag. Hade jag varit ensam och lite full hade jag gapat tillbaks. Något i stil med: ” Gapstararna häckar tidigt i år!” … eller något liknande.

Karlen förtsätter, vilt hejdad av kvinnan i sällskapet. Hon vrålar – ”Fel snubbe, håll käften!” -”Nu går vi …!” O.s.v. Han vrålar vidare. ”-Jag kan dunka honom, jag sprättar honom, jag dränker han. Jag tar en planka och slår han … ” Jag stryper han, jag … Håll käften!!! vrålar kvinnan. Jag bara knallar vidare. Bakom dem, på en trettio meters avstånd.

Jag vet att med min kroppstyngd, min judobakgrund och mitt nyktra sinne samt min inneboende vrede inte kommer att ha svårt att sätta denna fulla gapstare ur stridbart skick inom tio sekunder. Men jag har hunden med mig. Vill inte riskera att han ska hamna i kläm, och det har varit en lugn och skön kväll så långt. Så jag avvaktar.

Till min förvåning kliver de bägge in i en bil efter ett tag och kör iväg. Kvinnan kör. Men hon kan fan inte vara nykter. Ja, livet på landet i ett ”white trash”-område. Underbart!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Fem dödshot på tio minuter

-Där är ju idioten! Ska jag dunka han. Ska jag sprätta han. (Jag hade just gått ut med hunden igår kväll vid 22-tiden. Ett par i 30-45-årsåldern vacklar trettio meter framför mig, karln träter på kvinnan innan han vrålar det jag skrev nyss.)

Vad jag vet har jag varken sagt eller gjort något för att göra någon annan medmänniska så upprörd. Jag håller masken och avståndet. Jag har ju trots allt min hund med mig. Samtidigt som jag är proppmätt och lagom trött. Dessutom är jag i princip nykter vilket dämpar mitt aggressiva sinnelag. Hade jag varit ensam och lite full hade jag gapat tillbaks. Något i stil med: ” Gapstararna häckar tidigt i år!” … eller något liknande.

Karlen förtsätter, vilt hejdad av kvinnan i sällskapet. Hon vrålar – ”Fel snubbe, håll käften!” -”Nu går vi …!” O.s.v. Han vrålar vidare. ”-Jag kan dunka honom, jag sprättar honom, jag dränker han. Jag tar en planka och slår han … ” Jag stryper han, jag … Håll käften!!! vrålar kvinnan. Jag bara knallar vidare. Bakom dem, på en trettio meters avstånd.

Jag vet att med min kroppstyngd, min judobakgrund och mitt nyktra sinne samt min inneboende vrede inte kommer att ha svårt att sätta denna fulla gapstare ur stridbart skick inom tio sekunder. Men jag har hunden med mig. Vill inte riskera att han ska hamna i kläm, och det har varit en lugn och skön kväll så långt. Så jag avvaktar.

Till min förvåning kliver de bägge in i en bil efter ett tag och kör iväg. Kvinnan kör. Men hon kan fan inte vara nykter. Ja, livet på landet i ett ”white trash”-område. Underbart!

Hasta luego you low ridin´  punks!

/grandebarda

Ännu en spya

Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det beror inte på brist på ämnen eller lust. Det beror mest på att jag hade skrivit samma gråa skit jag skrivit så många gånger den senaste tiden, eller, sedan jag började blogga. Min blogg har varit min spyhink och oj vad jag har spytt och ulkat. Inte så attraktivt, oavsett vad man som bloggsurfare letar efter. Det är vad jag tror.

Nåväl, här är jag igen. Full av skit att spruta övr alla eventuella läsare. Galla och spyor i alla dess kulörer. Jag ä’r allt annat än nöjd över det samhälle jag lever i och de människor jag delar det med. Fy fan! Är ni lika dumma i huvudet som ni framstår som? Samma IQ som eran sammanlagda skostorlek? 2X 45 blir 90. Nätt och jämnt nog att gå och tugga tuggummi samtidigt utan att ramla omkull och hamna i självsvängning. Jävla höns!

Bitter?Jag? Nä! Förvånad? Inte särskilt. Ju mer befolkniningen ökar, ju fler stolpskott. Säker matematik, även för en som inte var särskilt bra på matematik. Använd kondom! Gummikolastång må vara osexigt men resultatet skulle gynna så många så fundera på det. Mer än en gång. Snälla!?

Det finns människor jag uppriktigt tycker om. Ni vet vilka ni är. Jag bryr mig om er och det bör ni märka. Ärligt. Er jag föraktar bör märka detsamma. Trots att ni tycks vara tröga, som om ni har kylskåpskall sirap i skallen istälet för hjärna,  men jag är inte övertygad. Tyvärr. Dessbättre är jag i allafall övertygade i mitt ogillande då vi möts. Även om det inte går fram. Stackars satar. Jag vill inte skrämmas. Jag är bara tydlig.

Min tid i detta bostadsområde är tidsbegränsad. Var jag tar vägen äru ännu höljt i dunkel. Blir det inte som jag tänkt mig hamnar mitt bohag i förråd och jag flyttar in i husvagn, så mycket tycker illa om att dela boplats med er. Nu tror jag inte att ni som skiter i min brevlåda läser detta. Men om någon i er bekantskapskrets gör det kan jag bara uppmana dem att sluta stryka er medhårs för era svårigheter i livet och de besvär ni finner i det ”vanliga” livet. Ni hör inte hemma här. Höns!

Nä nu skiter jag i det här. Vältra er i eran skit och rapa era besvär. Spy ut er misär och beklaga er över eran omvärlds misstroende. Den äro berättigad. Slaska runt i er strävan att bli ”allmänt erkända”. Ni har redan skitigt det blå skåpet fullt. Bara saftskallar och plattnackar förlåter er och låter sig bli rånade och bedragna igen. Sedan flyttar ni vidare och kör samma skit igen. Jag har varit med tillräcklickt länge för att se mönsret. Och de sociala gullar vidare. Det är för djävla patetiskt!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Media. Se hit!

Jag måste bort härifrån. Jag orkar inte mer. Hunden går i cirklar och gnäller. Mitt höga blodtryck når nya höjder. Mitt nervkapital är kört i botten. Och grannen spikar och borrar vidare, dag efter dag.  Jag har aldrig varit med om dess like.

Nu måste det gå undan. Varje dag innan jag kommit härifrån är en dag i helvetet. Ingen människa borde behöva stå ut med ett liv i en hyreskvart under dessa omständigheter. Men det verkar som om de flesta knyter näven i fickan och härdar ut. Inte kontaktar hyresvärden utan hoppas på att i morgon, då blir det bättre. Jag har inte det tålamodet. Och då har jag ändå härdat ut i ungefär sex och ett halvt år. Nu pallar jag inte längre.

När det stökar går jycken i cirklar och gnäller. Försöker slinka in i badrummet för att gömma sig. Flämtar och  är orolig. Min hund är min unge och jag ser min unge må dåligare för varje dags störningar. Min brsitningspunkt är nådd. Nu får det vara nog. Imorrn kontaktar jag HGF. De ska fan göra möda för alla de års avgifter jag betalat. Jag ska även kontakta min hyresvärd. De har haft sex år på sig att lösa denna evigt återkommande störning men ej lagt manken till och fått det gjort.

Dags att de slutar nöta byxbaken och börjar nöta skosulor, för omväxlings skull. Detta är en skandal. Under alla år som hyresgäst hos olika hyresvärdar, tjugofem år, har jag aldrig varit med om dess like. Både i form av störning och hyresvärdens osmakliga nonchalans att hjälpa sina hyresgäster. Ren och skär skandal. Du eller ni eller dom skulle aldrig i livet ha accepterat det jag (och andra) genomlidit under så många år. Sanslöst!

Hoppas att HGF nu kan fatta den desperation jag upplever och agerar fort och med engagemang. Hoppas att hyresvärden fattar att det jag genomlidit vore en mumsig story för media om jag skulle anstränga mig att berätta den. Jag skulle verkligen älska att se t.ex Aschberg & CO knalla upp på min hyresvärds kontor med kameror och mikrofoner och ställa obekväma frågor till dessa saftskallar till medarbetare som är så vitt skilda från den verklighet vi krakar i detta bostadsområde varje vecka upplever.

Jag är så lack!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

BLOOD ALCOHOL!!!

Jomenvisst!

Söndag före veckan som innehåller Julafton. Tänkt mig att repa av alla julklappsinköp imorrn. På ungefär två timmar. Sedan tankar och tvättar jag bilen och åker hem igen. När julaftonsnödvändigheterna är överstökade packar jag för ett par dagars boende i husvagnen. För mig och min raketrädde hund.

Tänk, jag längtar redan. Lugnet. Det tempo själen saktar in till. Ett tempo som tillåter mig att som varelse faktiskt excistera i någon form av tillfredställelse. Vilket är unikt för mig då jag ständigt mår pytonorm annars. Jävla stöksamhälle. Allt är tillåtet. Eller ses bort ifrån.

Jag tänker bl.a annat att barn skjuter pyrotekniska projektiler på poliser och Räddningstjänsten i Rosengård, Malmö. Eller huliganer som ödelägger idrottsanläggningar i STHLM. Eller svartsjuka narkomaner som knivar andra män på min hemort. Det tycks som om samhället som de flesta vill se det sakta upplöses. Det blir inte människan som genom miljöförstöring förgör sin egen ras. Nej, det blir människan som förgör människan långt innan vi blir blöta upp till knäna av stigande havsvatten.

När de som är satta att se till att dumskallarna håller sig på mattan tittar bort eller gömmer sig och gör det till en vana ligger alla vi övriga illa till. Jag skulle vilja se den maktmänniska som vågar att leva en Svenssons liv i förorten. Eller en likadan leva ett Achmedliv. Inte som ett studiebesök med livvakter och tight schema, fika på ett seniorboeende, äta skollunch på en högstadieskola för att avsluta det hela med ett besök hos en förhållandevis framgångsrik nysvensk entreprenör.

Nej, av med slips och kavaj. In i en betongkvart utan skyddsnät. Ensam med några tjugor i lädret och tokiga grannar. Fyllon och knarkare. Psykbryt som lullar runt och bär sig åt. Människor som sabbar och förstör, bryter sig in och stjäl. Slagsmål, gräl och BLOOD ALCOHOL! Lev i detta. Lev som en god medborgare i detta. Lev på t.ex en sjukpension. Jag tror inte du klarar en vecka. Än mindre ett helt liv.

Men glöm aldrig bort att så här lever väldigt många fina och goda människor. För att de har inget annat alternativ. Och bland alla dessa trasiga excistenser av psykbryt, alkisar och knarkare, finns det också fina och och goda människor. Människor som aldrig riktigt fick chansen att visa det eller som föll mellan era förgyllda stolar, silvriga samhällsnät med stora maskor i. De ville och försökte men fick aldrig riktigt chansen.

Och nu när det är helgen då vi ska tänka på varandra. Vara givmilda och lyckliga. Ja då sitter det ensamma människor i skitkvartar och gråter i sin ensamhet. Som super och slår i ren panik. BLOOD ALCOHOL! Ni vet inte vad utanförskap är. Och viljan att ta reda på det är obefintlig. Så vi som ser, ser samhället sakta gå under vare sig det finns stadsjeepar eller inte. Men ni tittar bort. Och mellan betonghusen hörs ropen BLOOD ALCOHOL!!!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Dö din jävul!

Det är för sent … tror jag. Jag kan ha fel. Men men jag chansar inte. Det vore dumt, jag är för snäll.  Eller inte. Svårt att veta. Det lackar mor Jul och di smau ska ju ha klapperier. Hua mig. Färäldrahjälp erfodras. Föräldrar jobbar, klockan är sent, för vissa, jag är topplocksvaken. Känner för att väsnas, andra i huset gör det, vad gör det om jag väsnas?

Hänsyn. Ett fjärran, sällan använt begrepp. Vad betyder det? Meningarna är delade. I det samhälle vi nu lever i betyder det inte samma sak som det gjorde för 15 år sedan. Eller 20. Eller 25. Hyrevärldarna glider med. Sålänge nån betalar hyran och blånekar samt inte tas på bar gärning är det bara att blåsa på, oavsett störning. Sanslöst.Men tydligen acceptabelt.

Jag har varit inne på detta förut, inte av en slump direkt. Men det fortsätter. Om det nu är så att man kan säga att framgång föder framgång så föder även dumhet dumhet. Dessvärre! Och de som drabbas är ju knappast dumskallarna utan de som i tysthet knyter näven i byxfickan. Det är så dumt! Som vanligt.

Medborgargarden. Låter kraftfullt och till en viss del löjsamt. Äldre medelålders män med taxar och pudlar vid namn Majvor och Sickan med ficklampor och gamla mobiltelefoner. Patrullerande gångstråk inga tjyvar är intresserade av ändå. En gemenkaps i gemyt i anda av beslutsamhet som ingenstans leder. Mer än möjligen mopedtrakasserande ynglingar med för mycket fritid och för lite att göra. Inte de riktiga bovarna.

Får man skjuta på bovar med paintballgevär? Otvättbart bläck. Det vore en markering. Men det får man naturligtvis inte. Det vore en inskränkning på den personliga interigrerigeringen. Även om den som fick färg på sin jacka inte direkt var skyldig till brott  mot de allmänna bestämmelserna mot brott mot de allmänna bestämmelserna mot allmän skadegörelse alternativt brott mot störande av allmän ordning. Brott bestrides p.g.a brist på bevis.

Medborgargarden. Medborgare som går i gard mot brott. Är det brottsligt? När det går till sin yttersta spets naturligtvis. Men jag, som har en raketrädd hund, och som har tagit ett ekonomisk och medborgeligt steg för att slippa detta elände, begår jag då ett brott om jag skyddar min hund (i detta fallet) mot människor som bryter mot detta av kommunlagern förbjudna aktivitet?

Om du, kommer till den plats där jag och hund har sökt skydd mot just sådana som dig, avlossar fyrverkerier, var medveten om att jag inte skyr medel att ge dig, just dig, en sista viloplats bland ödeskogens vilda granar, sönderslagen av raseri, bara för du var så dum och ignorant så du tyckte du hade rätt att jävlas med oss som sökte skydd. Du är varnad!

Hasta luego you low ridin punks!

Grandebarda

Knivman hotar pensionär i elljusspår

Vaknar för tidigt som vanligt, efter bara fem timmars sömn. Sover oroligt eller inte alls fram till tio i elva. Går upp och gör det jag brukar göra.

I skogen med hunden. Kommunalt skött elljusspår. Sköts inte alls. Muttrar lite för mig själv om dessa tråkiga spår mopedister, crossåkare och fyrhjulingsförare lämnar efter sig. Djupa diken fyllda med svart vatten. Klafs klafs.

Kommer runt och är på tillbakaväg när en ung man med ett barn på tanken till en hemmabyggd moppecross kommer farande. Ingen bär hjälm. Med handsignal och kroppsspråk får jag honom att stanna. Först försöker jag lugnt förklara att spåret inte är till för motorfordon.

Killen är väl förbi moppeåldern. Barnet på tanken kanske är hans son. Killens attityd är dock allt annat än mogen. Jag tänder till. Han frågar om spåret är mitt. Jag svarar ja. Som skattebetalare. Då påstår han att han också är det och därmed har rätt till att förstöra ett redan dåligt spår.

Han åker från platsen, klappar, med ett hånflin, på ett knivskaft som sticker ut ur en väska han har på ryggen. Jag går vidare, kokar av ilska. Kommer hemåt och ser att killen åker ett varv till i spåret med moppen och lillgrabben. Inte den lämpligaste av barnvakter eller om han är en ung förälder.

Hund har matvägrat i tjugofyra timmar. Nå, jag ska in till stan för att köpa hundmat. Några portioner har han iallafall fått i sig sedan jag fick nödhandla konsumfoder. Kör in till stan, kliver in i butiken och känner inte igen mig. En kvinna jag aldrig sett kommer fram och frågar om jag vill ha hjälp.

Ja var har ni (hundfodrets namn)? Det saluför vi inte. Jag blir förvirrad. Ombyggt, nytt folk, inte mitt foder. Men jag ska hämta Stefan, han vet. Stefan? Sedan visar det sig att butiken bytt ägare, utseende och sortiment. Sist jag var där var bara för drygt en månad sedan. Inte ett ord. Jaja.

Ringer min, nä, hundens, veterinär. För här står jag bland en massa nya flådiga hundmatsmärken. Får svar och tips och butiken har fodret och det är inte dyrare än det jag tidigare gett hunden. Hoppas det smakar. Åker sedan till storköp och storhandlar. Det är meningen att jag ska lämna in bilen på verkstad imorrn. Hur länge jag blir utan vet jag inte. Så jag handlar på mig frukt och bröd och mjölk och kaffe. Bl.a. Far hem.

Lagar mat. Det blir mycket falukorv i utanförskapets förförorter herr Reinfeldt. Det mättar hursomhelst. När jag sitter och äter börjar grannjäveln att borra. Jag får nästan hunden i knät. Han blir skitstressad av oljudet. Äter klart, diskar, går ut med hund igen.

Kommer in, bökar i matsäcken i tunnan efter det jag läst på om doseringen till hund på 40kg+. Häller upp och serverar och hund äter glupskt. Bra. Vilar en halvtimme framför tv´n. Tar sedan en dusch. När jag är klar och öppnar dörren far hunden i i badrummet som skjuten ur en kanon. Jaha, grannjäveln är i gång och borrar igen.

Folk bankar i väggarna, slår i dörrarna och sticker ut huvuden, skriker: Häll käft och Lägg av! Jag klappar händerna. Samt överväger att packa och dra upp till husvagnen. Fast det inte är riktigt klart att bo i den än. Så kommer jag på att bilen ska in på verkstad imorrn, jag måste ordna med skjuts. Fan!

Där är jag nu. Ännu en dag som inte bjöd på något nämnvärt solsken i någon form. Dyker knivynglingen upp och muckar dräper jag den lilla råttan.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Läppstift på liket

Exakt hur korkade kan en människa stå ut med att uppleva sina medmänniskor?

Om det går en blekfet saftskalle per dussin finns det ca: 10 plattnackar i min kåk. Som sabbar och förstör. Som ställer till med jävulskap och dumheter bara för den goda sakens skull.

Eftersom jag själv är en så god människa och som inget har att dölja (bara jag får runka ifred) så för fan sätt upp bevakningskameror i alla allmänna utrymmen. Skulle nån se mig duktigt stagad på nattrundan med jycken någon helgnatt, det bjuder jag på så gärna.

Men hyresvärden är värdelös. Allt de gör är likt läppstift på liket. Det är fortfarande ett lik. Och det ruttnar mer och mer. Vilket påminner mig om tid i samma hyresvärds lägenhet i annat område. Det körde de i botten, blåste ur det, byggde om det och sedan står de där med en massa fuskrenoverade snordyra hyresrätter ingen vill eller har råd att bo i.

Senast jag kollade in ledigt i just det området stod det att läsa på hyresvärdens hemsida att de som redan bodde i området och som lyckades övertala någon att flytta dit skulle få 10 000:-. Ursäkta? Ja just det. Allmännyttan. Ingen målbild och alla är ansvarsbefriade. Samhall i kamoflage.

Där sitter dom med sina feta löner inne i stan och nöter byxbaken och dunkar varandra i ryggen, skrattar hela vägen till banken. Jag skulle vilja sätta nån av dessa i min skitkvart i en fjorton dagar. Ingen yttre stimulans. Bara lev på potatisskal och kranvatten. Försök sova till ljudet av en som snickrar och en annan som borrar och en tredje som brottas med möbler dygnet runt.

Njut av ljudet från en ensam hunds skällande och ylande, förundras av människor i din omgivning och deras hat till sina dörrar, som slås igen med kraft nog att få takfärgen att falla som nysnö. Se de fulla och drogpåverkade som dräller runt och pissar och spyr och dräller ut blöta fimpar.

Slås av häpnad hur ofta du nyser. Hur du svettas i en kåk du borde frysa i. Se översvämmningarna i soprummet och skiten i tvättstugan. Du skulle inte bli överförtjust i vad ”er produkt” erbjuder, trots det låga priset (som ändå är på tok för högt).

Kom. Bo här ett tag. Sedan vill jag höra vad du tycker.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Upprop inför helgerna som komma skall – Pyroteknikhelvetet

Det återkommer varje år. Galor och tillställningar runt jul för att hjälpa Sveriges hemslösa/bostadslösa/uteliggare och papperslösa. Efter en skummning på ovan nämnda ord – hemlösa o.s.v. framkommer det att det endast i Sverige finns ca: 900 organisationer som ska hjälpa dessa människor. Mycket kritik men få lovord. Hursomhelst.

När det nu närmar sig Jul & Nyår, vinter och kyla, är det väl nära till hjärtat att göra något gott för alla dessa som ej har tak över huvudet och som i sanning lever i ett utanförskap som riksdag och regering inte har en realistisk plan/paketlösning för? Kan du gå förbi en stackare som kanske nästa morgon har fryst ihäl?

Jag har ett förslag.

Om du, som varje år köper fyrverkerier och pyroteknitk till dig och dina barn, väljer att skänka hälften av dina utlägg och konsumtion till en eller flera av de ca: 900 organisationer i Svergie i år till dessa stackars människor utan eget hem och bostad, gör du inte bara en enorm insats för dessa människor.

Nej, du besparar en massa krigsflyktingar som sökt frid och frihet i vårat krigsbefriade land trauma. Du besparar en hel massa människor och deras husdjur ett ständigt återkommande elände, som i många områden kan vara i både tre till fem veckors inferno av ångest och rädsla. Du kan göra skillnad för så många tusentals människor så du borde känna dig stolt. Trots de som skiter i liknande upprop.

Vi kan fira våra vinterhögtider med lasershower och körsång, ljusspel och konserter. Det måste inte nödvändigtvis smälla som om vårat samhälle vore under krigsattack. Det drabbar fler än det glädjer. Det vet de flesta.  Men protesterna kommer oftast efter helgerna från kommunpolitiker som själv drabbats.

Barn spränger av sig händer, armar, ansikten. Bränder uppstår. Samhällskostnader tillkommer som i slutänden tillkommer skattebetalarna. Folk till och med dör. Lagen likställer langning av pyroteknik till underåriga med lagning av alkohol. Socialstyrelsen tillåter anonym anmälan av vuxnas langning till underåriga på samma sätt som langning av alkohol.

Dra ned på smällarna, häxvisslorna och fyrverkeriet. Skona skadade människor och våra kära husdjur. Ge en slant till de hemlösa och puffa för körsång och laser/ljusshower (utan ljudeffekter) och vi får alla ett bättre och sundare och framför allt ett trevligare nytt år.

Tycker du mitt resonemang är värt vidare diskussioner och samhällsförändringar, kopiera och vidarebefodra gärna. Jag vill understryka, jag har inget emot en sprakande nyårshyllning. Jag vill bara slippa allt okynnesoväsen som kommer (både före) och efter nyårsfirandet. Det fyller ingen funktion.

M.V.H. /grandebarda med raketrädd hund

Som man vill

Nä man kan väl göra lite som man vill. Dricka glögg på midsommar och stoppa julklappar i foppatofflor. Äh! Nu tappade jag tråden. Dessa korkade liknelser. De ploppar ur mig som smultron på ett grässtrå. Få fattar dem och ingen skrattar. Men det är som jag säger nuförtiden, jag är hellre fruktad än nonchalerad. Varför finns Peter Jihde?

Varje kväll strax nyss går jag ett varv med mitt ludd. Vi passerar ett dagis på vägen. Ikväll hade ett ungt par tyckt att den stängslade lekplatsen var en utmärkt rastplats för deras hund. Men jag kunde inte hålla käften. Stängslet ska hålla barnen inne och allt annat ute. Så när snubben säger, vi vet att det inte är en hundrastgård utbrister jag: -Grattis! Då var inte heller dina föräldrar syskon. Sen går jag elakt skrockandes som den avskyvärde man jag är.

Som nyinflyttad här försökte jag få hyresvärden att anlägga en hundrastplats. Det ville dom inte. Sedan försökte jag med kommunen. Dom ville inte. Sen ville jag inte försöka länge och sedan dess går jag med min hund kopplad. Men man kan ju göra lite som man vill. Dricka Sangria på julafton och hänga foppatofflor i granen. De finns ju i alla regnbågens färger så då blir det ju politiskt korrekt också. Såvida man inte tillbedjer Göran Hägglund förstås.

Nä man kan göra lite som man vill. Det spelar väl ingen roll. Jag är inte bitter. Robert Gustafsson är jävligt rolig han. Sidospår utan grogg. För nu är det knapert i kabyssen. Kranvatten och knäckebröd fram till nästa pension. Här sitter jag helt nykter en fredagskväll och bloggar nonsens. Och inte har jag vett att skämmas heller.

Man kan ju göra lite som man vill.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda