Dö din jävul!

Det är för sent … tror jag. Jag kan ha fel. Men men jag chansar inte. Det vore dumt, jag är för snäll.  Eller inte. Svårt att veta. Det lackar mor Jul och di smau ska ju ha klapperier. Hua mig. Färäldrahjälp erfodras. Föräldrar jobbar, klockan är sent, för vissa, jag är topplocksvaken. Känner för att väsnas, andra i huset gör det, vad gör det om jag väsnas?

Hänsyn. Ett fjärran, sällan använt begrepp. Vad betyder det? Meningarna är delade. I det samhälle vi nu lever i betyder det inte samma sak som det gjorde för 15 år sedan. Eller 20. Eller 25. Hyrevärldarna glider med. Sålänge nån betalar hyran och blånekar samt inte tas på bar gärning är det bara att blåsa på, oavsett störning. Sanslöst.Men tydligen acceptabelt.

Jag har varit inne på detta förut, inte av en slump direkt. Men det fortsätter. Om det nu är så att man kan säga att framgång föder framgång så föder även dumhet dumhet. Dessvärre! Och de som drabbas är ju knappast dumskallarna utan de som i tysthet knyter näven i byxfickan. Det är så dumt! Som vanligt.

Medborgargarden. Låter kraftfullt och till en viss del löjsamt. Äldre medelålders män med taxar och pudlar vid namn Majvor och Sickan med ficklampor och gamla mobiltelefoner. Patrullerande gångstråk inga tjyvar är intresserade av ändå. En gemenkaps i gemyt i anda av beslutsamhet som ingenstans leder. Mer än möjligen mopedtrakasserande ynglingar med för mycket fritid och för lite att göra. Inte de riktiga bovarna.

Får man skjuta på bovar med paintballgevär? Otvättbart bläck. Det vore en markering. Men det får man naturligtvis inte. Det vore en inskränkning på den personliga interigrerigeringen. Även om den som fick färg på sin jacka inte direkt var skyldig till brott  mot de allmänna bestämmelserna mot brott mot de allmänna bestämmelserna mot allmän skadegörelse alternativt brott mot störande av allmän ordning. Brott bestrides p.g.a brist på bevis.

Medborgargarden. Medborgare som går i gard mot brott. Är det brottsligt? När det går till sin yttersta spets naturligtvis. Men jag, som har en raketrädd hund, och som har tagit ett ekonomisk och medborgeligt steg för att slippa detta elände, begår jag då ett brott om jag skyddar min hund (i detta fallet) mot människor som bryter mot detta av kommunlagern förbjudna aktivitet?

Om du, kommer till den plats där jag och hund har sökt skydd mot just sådana som dig, avlossar fyrverkerier, var medveten om att jag inte skyr medel att ge dig, just dig, en sista viloplats bland ödeskogens vilda granar, sönderslagen av raseri, bara för du var så dum och ignorant så du tyckte du hade rätt att jävlas med oss som sökte skydd. Du är varnad!

Hasta luego you low ridin punks!

Grandebarda

Hängd

Ja här går man och hänger med huvudet. Trampar vatten. Men så fick jag som av en slump syn på nåt som är nåt att se fram emot iallafall. Detta. Trevligt!

Det lackar mot julhelvetet. Tindra med ögonen och var romantiskt komisk, annars jävlar! Jag kommer, efter att ha deltagit familjens julfirande, att genast åka till min husvagn och supa mig bortom …

Ensamhetens helger. Iallafall för knepiga ungkarlar med stora hundar som inte får komma in i stugvärmen. Nä, jag har inte straffat ut mig. Det har utvecklats på detta vis av omständigheter varken jag eller andra kan rå för. Det bara är så. Men va fan! Man börjar bli van.

Usch, nu börjar jag negga igen. Tänk positivt man. Fly mig en positivhalare. Skomakare, bliv vid din läst. Nej jag är inte full. Mer än möjligen full i fan. Och så svär jag också, hemska människa. Nå, det är av underordnad betydelse. Man vill ju liksom bara vara glad. Kan man inte få vara det?

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Upprop inför helgerna som komma skall – Pyroteknikhelvetet

Det återkommer varje år. Galor och tillställningar runt jul för att hjälpa Sveriges hemslösa/bostadslösa/uteliggare och papperslösa. Efter en skummning på ovan nämnda ord – hemlösa o.s.v. framkommer det att det endast i Sverige finns ca: 900 organisationer som ska hjälpa dessa människor. Mycket kritik men få lovord. Hursomhelst.

När det nu närmar sig Jul & Nyår, vinter och kyla, är det väl nära till hjärtat att göra något gott för alla dessa som ej har tak över huvudet och som i sanning lever i ett utanförskap som riksdag och regering inte har en realistisk plan/paketlösning för? Kan du gå förbi en stackare som kanske nästa morgon har fryst ihäl?

Jag har ett förslag.

Om du, som varje år köper fyrverkerier och pyroteknitk till dig och dina barn, väljer att skänka hälften av dina utlägg och konsumtion till en eller flera av de ca: 900 organisationer i Svergie i år till dessa stackars människor utan eget hem och bostad, gör du inte bara en enorm insats för dessa människor.

Nej, du besparar en massa krigsflyktingar som sökt frid och frihet i vårat krigsbefriade land trauma. Du besparar en hel massa människor och deras husdjur ett ständigt återkommande elände, som i många områden kan vara i både tre till fem veckors inferno av ångest och rädsla. Du kan göra skillnad för så många tusentals människor så du borde känna dig stolt. Trots de som skiter i liknande upprop.

Vi kan fira våra vinterhögtider med lasershower och körsång, ljusspel och konserter. Det måste inte nödvändigtvis smälla som om vårat samhälle vore under krigsattack. Det drabbar fler än det glädjer. Det vet de flesta.  Men protesterna kommer oftast efter helgerna från kommunpolitiker som själv drabbats.

Barn spränger av sig händer, armar, ansikten. Bränder uppstår. Samhällskostnader tillkommer som i slutänden tillkommer skattebetalarna. Folk till och med dör. Lagen likställer langning av pyroteknik till underåriga med lagning av alkohol. Socialstyrelsen tillåter anonym anmälan av vuxnas langning till underåriga på samma sätt som langning av alkohol.

Dra ned på smällarna, häxvisslorna och fyrverkeriet. Skona skadade människor och våra kära husdjur. Ge en slant till de hemlösa och puffa för körsång och laser/ljusshower (utan ljudeffekter) och vi får alla ett bättre och sundare och framför allt ett trevligare nytt år.

Tycker du mitt resonemang är värt vidare diskussioner och samhällsförändringar, kopiera och vidarebefodra gärna. Jag vill understryka, jag har inget emot en sprakande nyårshyllning. Jag vill bara slippa allt okynnesoväsen som kommer (både före) och efter nyårsfirandet. Det fyller ingen funktion.

M.V.H. /grandebarda med raketrädd hund

Som man vill

Nä man kan väl göra lite som man vill. Dricka glögg på midsommar och stoppa julklappar i foppatofflor. Äh! Nu tappade jag tråden. Dessa korkade liknelser. De ploppar ur mig som smultron på ett grässtrå. Få fattar dem och ingen skrattar. Men det är som jag säger nuförtiden, jag är hellre fruktad än nonchalerad. Varför finns Peter Jihde?

Varje kväll strax nyss går jag ett varv med mitt ludd. Vi passerar ett dagis på vägen. Ikväll hade ett ungt par tyckt att den stängslade lekplatsen var en utmärkt rastplats för deras hund. Men jag kunde inte hålla käften. Stängslet ska hålla barnen inne och allt annat ute. Så när snubben säger, vi vet att det inte är en hundrastgård utbrister jag: -Grattis! Då var inte heller dina föräldrar syskon. Sen går jag elakt skrockandes som den avskyvärde man jag är.

Som nyinflyttad här försökte jag få hyresvärden att anlägga en hundrastplats. Det ville dom inte. Sedan försökte jag med kommunen. Dom ville inte. Sen ville jag inte försöka länge och sedan dess går jag med min hund kopplad. Men man kan ju göra lite som man vill. Dricka Sangria på julafton och hänga foppatofflor i granen. De finns ju i alla regnbågens färger så då blir det ju politiskt korrekt också. Såvida man inte tillbedjer Göran Hägglund förstås.

Nä man kan göra lite som man vill. Det spelar väl ingen roll. Jag är inte bitter. Robert Gustafsson är jävligt rolig han. Sidospår utan grogg. För nu är det knapert i kabyssen. Kranvatten och knäckebröd fram till nästa pension. Här sitter jag helt nykter en fredagskväll och bloggar nonsens. Och inte har jag vett att skämmas heller.

Man kan ju göra lite som man vill.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Det räknas också

Jomen jag har bloggat. Fast inte här, men här!

Det finns mer jag skulle kunna blogga om. Det gör jag vid ett annat tillfälle. Under tiden, njut av mina underbara husvagnsbloggar på ovanstående länk!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Osmällt & Ohypat

Det är en annan dag. Annandagen. En rätt så meningslös dag. Onsdagsöndag. Allt står still. Ute är det mörkt, blött och skitigt. Inne är det lite ljusare. Men skitigt. Har man stor jycke och är flitig promenerare spelar det ingen roll hur noga man torkar av och ibland spolar av luddet. Är hallen kabyssens genomgångsrum sprids smuts och grus vare sig man vill eller inte.

Men det var inte det jag satte mig för att skriva om. Jag är en smula förundrad. På ett bra sätt. Det har nämligen inte avfyrats några smällare eller fyrverkerier här där jag bor än. Ja någon enstaka knall i fjärran. Men inte mer än det och det är en avsevärd skillnad mot hur det brukar vara. Och gladast är hunden för det är han som lider av det. Men nyårsafton firar vi i bilen på någon motorväg eller vid någon hästgård i djupaste skogen. Där smälls det inte.

Förra nyår stuvada jag in ludd och matsäck samt en trave nybrända cd-skivor i bilen redan klockan 14:00. Sedan låg vi ute på vägarna eller var och gick i det djupa skogarna fram till 03:00 på nyårsdagen. Husse somnade väl vid 04:00. Sedan fick tokiga grannen tuppjuck och började spika 08:00. Så började 2007 för underskriven. Hoppas -08 börjar lite lugnare och lite senare.

Julen har passerat ganska behagligt måste jag tillstå. Annars är jag inte särskilt förtjust i några sådana här helger. Längre. Men i år har det känts ohypat, sansat, på något sätt. Trevligt! Bara man kommer runt nyårshörnet och allt i fyrverkeriväg är uppsmällt är det väl ganska så att det återgår i gamla invanda hjulspår. Vilket har sin tråkiga trygghet.

Det går mot midsommar …

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

När hjärtat smälter på grandebarda

Man har sina plikter … 

Yngsta syskonbarnet är överexcalterat

Alla dessa blondiner!

God Jul!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Sorry damen!

Ofta hör jag många, både på nätet och irl, som tycker att de har för kallt i sina hyresrätter. Sedan min hyresvärd jackade in sig på fjärrvärme för dryga två år sedan har jag tyckt det är för varmt på höst/vinter/vår, innan de slår av värmen för sommaren.

Enkelt uttryckt får jag vattna mina krukväxter oftare på vinterhalvåret än på sommarhalvåret. Jag går klädd i shorts, t-shirt och går barfota. Jag har en snitt-temperatur inne på ca: 23 grader Celsius. För varmt. Torr värme. Ofräscht.

Det lackar obönhörligen mot Jul. Allt är fixat. Så gott jag kan. Sill, skinka, köttbullar, prinskorv och ägg i kylen. Potatis i svalen. Det blir nog bra det här. Alla i släkten jag berörs av får varsin klapp. Inte samma värde men samma tanke.

Lördag har övergått i söndag. Det känns som tisdag. Den tokiga grannen spikar fortfarande. Inte konstant. Bara då och då. Ett minimalt flyttlass har stått i hissen. Nu står det i trapphuset. Glömt? Jag vet inte. Fel helg att flytta i, om ni frågar mig.

Annars är det som det brukar. Ömsom vin, ömsom vatten. Lider svårt av sömnrubbningar p.g.a värk. Vaknade igår efter endast fyra timmars sömn av värk. Resten av tiden fram till klockradions försynta igångsättarviskningar var inte djup sömn.

Nå. Man är van. Men allt annat än tillfreds. Slut i både kropp och i huvudet. Och hur ska man få folk att fatta det när man stolpar runt som en ”Stor Stark”? ”Sorry damen, jag bär inte diskmaskiner, jag har ryggreumatism.” 

Två gånger den senaste veckan har jag fått frågan om jag kan hjälpa till grannar som flyttar in/ut. Ena gången var det en tresitssoffa, andra gången en diskmaskin. Jag går med hunden, lagar mat och biter ihop. Basta. När jag ligger och gråter ser ni mig inte.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda