Ännu en spya

Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det beror inte på brist på ämnen eller lust. Det beror mest på att jag hade skrivit samma gråa skit jag skrivit så många gånger den senaste tiden, eller, sedan jag började blogga. Min blogg har varit min spyhink och oj vad jag har spytt och ulkat. Inte så attraktivt, oavsett vad man som bloggsurfare letar efter. Det är vad jag tror.

Nåväl, här är jag igen. Full av skit att spruta övr alla eventuella läsare. Galla och spyor i alla dess kulörer. Jag ä’r allt annat än nöjd över det samhälle jag lever i och de människor jag delar det med. Fy fan! Är ni lika dumma i huvudet som ni framstår som? Samma IQ som eran sammanlagda skostorlek? 2X 45 blir 90. Nätt och jämnt nog att gå och tugga tuggummi samtidigt utan att ramla omkull och hamna i självsvängning. Jävla höns!

Bitter?Jag? Nä! Förvånad? Inte särskilt. Ju mer befolkniningen ökar, ju fler stolpskott. Säker matematik, även för en som inte var särskilt bra på matematik. Använd kondom! Gummikolastång må vara osexigt men resultatet skulle gynna så många så fundera på det. Mer än en gång. Snälla!?

Det finns människor jag uppriktigt tycker om. Ni vet vilka ni är. Jag bryr mig om er och det bör ni märka. Ärligt. Er jag föraktar bör märka detsamma. Trots att ni tycks vara tröga, som om ni har kylskåpskall sirap i skallen istälet för hjärna,  men jag är inte övertygad. Tyvärr. Dessbättre är jag i allafall övertygade i mitt ogillande då vi möts. Även om det inte går fram. Stackars satar. Jag vill inte skrämmas. Jag är bara tydlig.

Min tid i detta bostadsområde är tidsbegränsad. Var jag tar vägen äru ännu höljt i dunkel. Blir det inte som jag tänkt mig hamnar mitt bohag i förråd och jag flyttar in i husvagn, så mycket tycker illa om att dela boplats med er. Nu tror jag inte att ni som skiter i min brevlåda läser detta. Men om någon i er bekantskapskrets gör det kan jag bara uppmana dem att sluta stryka er medhårs för era svårigheter i livet och de besvär ni finner i det ”vanliga” livet. Ni hör inte hemma här. Höns!

Nä nu skiter jag i det här. Vältra er i eran skit och rapa era besvär. Spy ut er misär och beklaga er över eran omvärlds misstroende. Den äro berättigad. Slaska runt i er strävan att bli ”allmänt erkända”. Ni har redan skitigt det blå skåpet fullt. Bara saftskallar och plattnackar förlåter er och låter sig bli rånade och bedragna igen. Sedan flyttar ni vidare och kör samma skit igen. Jag har varit med tillräcklickt länge för att se mönsret. Och de sociala gullar vidare. Det är för djävla patetiskt!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Efraim Poppelfjord

Från torsdag till lördag vilade jag ut mig i husvagnen. Sedan fick jag slut på läsning, mat och hundmat. Jag hade egentligen tänkt ligga på campingen tills söndag, den dag som idag är. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. I synnerhet när man räknar så kapitalt fel på dagar. Nåja, det är inte hela världen.

Imorrn ny vecka. Inget planerat mer än det vanliga. Lagom upphetsande. Jaja, man gör så gott man kan med det förstånd man besitter. Eller som nån klok människa en gång sade: Man får vara lite om sig och kring sig så man inte kommer av sig.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Dö din jävul!

Det är för sent … tror jag. Jag kan ha fel. Men men jag chansar inte. Det vore dumt, jag är för snäll.  Eller inte. Svårt att veta. Det lackar mor Jul och di smau ska ju ha klapperier. Hua mig. Färäldrahjälp erfodras. Föräldrar jobbar, klockan är sent, för vissa, jag är topplocksvaken. Känner för att väsnas, andra i huset gör det, vad gör det om jag väsnas?

Hänsyn. Ett fjärran, sällan använt begrepp. Vad betyder det? Meningarna är delade. I det samhälle vi nu lever i betyder det inte samma sak som det gjorde för 15 år sedan. Eller 20. Eller 25. Hyrevärldarna glider med. Sålänge nån betalar hyran och blånekar samt inte tas på bar gärning är det bara att blåsa på, oavsett störning. Sanslöst.Men tydligen acceptabelt.

Jag har varit inne på detta förut, inte av en slump direkt. Men det fortsätter. Om det nu är så att man kan säga att framgång föder framgång så föder även dumhet dumhet. Dessvärre! Och de som drabbas är ju knappast dumskallarna utan de som i tysthet knyter näven i byxfickan. Det är så dumt! Som vanligt.

Medborgargarden. Låter kraftfullt och till en viss del löjsamt. Äldre medelålders män med taxar och pudlar vid namn Majvor och Sickan med ficklampor och gamla mobiltelefoner. Patrullerande gångstråk inga tjyvar är intresserade av ändå. En gemenkaps i gemyt i anda av beslutsamhet som ingenstans leder. Mer än möjligen mopedtrakasserande ynglingar med för mycket fritid och för lite att göra. Inte de riktiga bovarna.

Får man skjuta på bovar med paintballgevär? Otvättbart bläck. Det vore en markering. Men det får man naturligtvis inte. Det vore en inskränkning på den personliga interigrerigeringen. Även om den som fick färg på sin jacka inte direkt var skyldig till brott  mot de allmänna bestämmelserna mot brott mot de allmänna bestämmelserna mot allmän skadegörelse alternativt brott mot störande av allmän ordning. Brott bestrides p.g.a brist på bevis.

Medborgargarden. Medborgare som går i gard mot brott. Är det brottsligt? När det går till sin yttersta spets naturligtvis. Men jag, som har en raketrädd hund, och som har tagit ett ekonomisk och medborgeligt steg för att slippa detta elände, begår jag då ett brott om jag skyddar min hund (i detta fallet) mot människor som bryter mot detta av kommunlagern förbjudna aktivitet?

Om du, kommer till den plats där jag och hund har sökt skydd mot just sådana som dig, avlossar fyrverkerier, var medveten om att jag inte skyr medel att ge dig, just dig, en sista viloplats bland ödeskogens vilda granar, sönderslagen av raseri, bara för du var så dum och ignorant så du tyckte du hade rätt att jävlas med oss som sökte skydd. Du är varnad!

Hasta luego you low ridin punks!

Grandebarda

Din gamla räksmugglare

Jaha, så var det måndag … tror jag. Jovisst! Så är det. Pratade med Försäkringskassan idag. Ja just det, det är väl i allra högsta grad anmärkningsvärt – efter knappval får jag plats 1 i kön. Det är nog första gången det har hänt. Hursomhelst får jag, som jag trodde, ansöka om bostadstillägg 2 gånger. Jaja, det är väl inte hela världen.

Telefonen har insjuknat på något sätt och nummerpresentatören sympatistrular. I själva hörluren låter det i min ända som om jag står under ett plåttak samtidigt som det ösregnar. Märkligt. Och nummerpresentatören beter sig högst egendomligt. Ett samtal registreras som två. Först riktnummret och de två första siffrorna i telefonnummret. Sedan ytterligare ett nyregistrerat samtal med de övriga siffrorna från den uppringande.

Idag har grannen ovanpå haft en besvärlig möbelbrottardag. Göta Petter! Det dunsar och brakar. Skrapar och slår. Jag kan verkligen inte lista ut vad i hela fridens namn en människa gör för att producera så mycket egendomligt buller. Nu vet jag iallafall att jag kan få bostadstillägg om jag väljer att bo i husvagn permanent. En inte helt ur luften tagen tanke.

Ja här går man och funderar på livets underligheter. Det blir en liten och snäv värld där jag inte passar in på något sätt. Sitter fast. Efter över sex år på samma adress har jag samlat på mig så mycket värdelöst plock och tillhörigheter så en flytt känns som ett företag av gigantiska proportioner. Det reder jag inte ut på egen hand. Varken orkesmässigt eller ekonomiskt. Ja käre värld!

Så har det blivit lite grinigt i lädret. Jag tror jag har nån tjuga på kontot, femton spänn på ICA-kortet och tre och femtio i plånboken. Inget att panta mer än nåt dussin aluburkar. Hoppla. Tur att jag handlat på mig mat så jag klarar mig ett tag till. Och hunden har sitt, det är bland det första jag ser till. Alltid.

På mer än ett sätt längtar jag ut till vagnen och lugnet på campingen. Det är en så enastående skillnad så det är svårt att förklara. Men pulsen går ner, livsgnistan lyser starkare, lugnet infinner sig. Vad jag verkligen saknar är tv. På tre dagar förra veckan läste jag ut två förhållandevis tjocka romaner. Och det gjorde väl inget annat än att jag inte hade med mig mer läsning. Mycket kan jag vara utan men inte böcker att läsa.

Nähe, dags att tacka för uppmärksamheten för i afton.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

En ovanligt positiv blogg

Depswa på stereon. Kall malt i burken och en cigg i nypan. Det är lördagskväll i grandebardas kabyss. Golven är täckta av hundludd av monstruösa dimensioner. Grus och sand, barr och oidentifierade partiklar kitttlar mina bara fötter. Till skillnad från min husvagn, där det är riktigt golvkallt, är det lika onödigt varmt i min hyrda skitkabyss. Sedan hyresvärden kopplade in fjärrvärme har det varit mellan 22,5 – 24,5C+ inne vintertid. Torr stillastående värme jag inte vill ha. Alla element är avstängda och det vädras när det bjuds. Eftersom kåken är ett höghus på en bergsknalle är det sällan helt vindstilla. Så jag korsvädrar ofta. Även när det är flera minus ute. Big fan of frisk luft.

Jag fick brev från Försäkringskassan förra veckan. Jag har t.o.m den 25 december på mig att ansöka om bostadstillägg för 2009. Problemet är att jag får höjd hyra fr.o.m jan. -09. Det innebär att jag måste ansöka om bostadsbidrag två gånger inom en månad. Vet inte FK om att nya hyror sätts vid årsskiften? Eller är det förtjusta i att handskas med ansökningar om och om igen? Osmidigt är det iallafall. På tal om det, jag såg i pappren att man kan få bidrag t.o.m för husvagnsboende. Och jag som är husvagnsägare och utnött på stöket i hyresrättsboendet.

Tanken har slagit mig ett flertal gånger. Att hyra ett förråd för mitt lösöre, skaffa en lite större och modernare vagn och bli långliggare på någon trevlig åretruntöppen camping. För er som aldrig husvagnscampat, campare, oavsett om de är rullare eller långliggare, visar varandra större hänsyn och omtanke än grannar i ett miljonprojekthöghus. Den lite skeva och raljanta nidbilden av husvagns och husbilscampare överrensstämmer inte med den verklighet jag har tagit del av i sommar, höst och vinter.

Ute är det svart, fuktigt och skitigt. Det gör mig inte så deprimerad. Tråkigt bara att som månggången hundvallare dras mycket skit in i kabyssen. Städa tillhör inte någon av mina favoritsysselsättningar. Fast vem gillar det egentligen? Det finns väl naturligtvis undantag som bekräftar regeln, så är det ju alltid.

Första kvällen i vagnen i veckan som var ritade jag en teckning jag blev väldigt nöjd med. Jag behöver ro och lugn för att skapa. Så är det väl för de flesta konstnärssjälar jag mött. Dessvärre har min scanner valt att avlida utan att i förväg meddela mig om detta. Fast den kanske bara vilar. Ska väl försöka dyka ned i sladdhärvan, skopa undan damm och jox och se om jag kan skrämma liv i maskinen. Teckningen är nog mer talande än vad jag själv tycker och då är jag ändå ganska nöjd med resultatet. Något unikt för en skapande människa. Det var det hela för idag.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Permafrost i själen

Jag har just sett Ekdahl på 4:an. Det handlade om skolmat till största delen. Den här debatten kunde lika gärna ha varit aktuell för 27 år sedan eller längre tillbaka i tiden. Skolmat har väl aldrig varit något att dregla över. Inte som jag minns det iallafall.

Annars är det väl som det är för det mesta. Tjock, kall, stel och illaluktande gröt upp till axlarna. Elaka flugor som flyger rätt in i ansiktet enbart för att djävlas. De vet att armarna sitter fast i klistrig kall gröt. Feta kissluktande barn kastar gatsten. Vuxna, vars föräldrar sannolikt var syskon, pissar på en. Bara för de kan.

Bitter? Jag! Nähe!!! Hur kan du tro det? Jag är bara en iakttagare. Jag tar inte del i samhället. Jag bara finns i det för jag måste. Det är nämligen så det är konstruerat. Att ställa sig utanför, på allvar, är en antingen enkel eller komplicerad procedur. Jag har slut på ork att göra antingen eller. Tänk att det ska gå så långt.

Nä. Jag håller mig vid liv men inte mycket mer. Ett ovärdigt liv. Jag hade så mycket mer att bjuda på men nu är jag tom. Orkar inte mer. Får ingen stimulans. Finner ingen inspiration. Allt bara halkar på i samma djupa leriga hjulspår. Muntert!

Vem ska sträcka ut en hjälpande hand? Alla är upptagna med att … ja vad vet jag? Det är mer och mer tydligt att det förhåller sig så att man måste slå i botten för att kunna vända uppåt. Frågan är om jag dör på kuppen. Det kan kanske vara en vändning, även om jag inte har en aning om ifall det är av ondo eller godo eller helt enkelt är ett definitivt slut som aldrig tar slut.

Deprimerande läsning? Tur att jag håller igen och skriver med glimten i ögat då.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Våld på sexattackerad ensam hund

Läs min föregående blogg och svara på min poll!

Annars har jag bloggat om min dag här!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Tävlingen

Förr hette det: Den som har mest pengar när han dör vinner. Sedan blev det: Den som har flest prylar innan han dör vinner. Nu verkar det vara: Den som har byggt mest grejer innan han dör vinner.

Ikväll såg jag, för vilken gång i ordningen vet jag ej, reklam från nåt byggvaruhus som har som paroll: Det finns alltid nåt att göra. Vad fan är det frågan om? Är en människa som inte konstant snickrar, murar och sågar en dålig människa?

Tänk er; jag har just köpt ett hus. Men jag har inte byggt det. Alltså måste jag bygga om det. Men för att kunna göra det måste jag ha ett förråd till byggmateriel och verktyg. Så jag byggde en carport. Men jag behövde även bygga nåt min halvalkoholiserade svåger Göran att bo i då jag vill tvinga honom att hjälpa mig. Således bygger jag en Friggebod.

När jag ändå var i farten byggde jag nya verandor runt huset för att ha något att stå på när allt tegel ska av taket. Men teglet vill jag lägga skyddat. Det ska inte åter upp på taket. Nä, det ska vara grundmaterial till det egentliga garaget jag också ska bygga. Så jag bygger ytterligare en carport.

Men nu inser jag att även tillbyggnaden till huset kommer att kräva förvaringsutrymmen. Ah! Jag köper mig ett nyckelfärdigt hus som jag bygger om till garage för veteranbilar. Så får garagehyran betala friggeboden, carport ett och två samt tegelpannehögen.

Men vänta nu, då behöver jag ett par gubbar till. Bästa att bygga ihopp ett par manskapsbodar till resten av min stackars släkt jag måste engagera i allt byggande. Jag är ju trots allt en arbetande man med karriär, hustru och barn samt villa och vovve. Vi får väl köpa oss en annan kåk att bo i medans det andra byggs upp.

Fast den kåken behövde ny grund. Så jag rev ur hela bygget och strippade kåken in på minsta brädlapp. Sedan anlitade jag en kranförare att lyfta den kåken från sin murkna grund till en nygjuten. Sedan gjöts det en ny grund där den gamla stod. På den anlade jag en uteplats och under den ett garage. Man måste ju ha lite förutseende.

Hoppsan! Nu är jag visst en riktig karl. Men sjutton byggprojekt på gång, sex släktingar jag har pungkulegrepp på och tolv miljoner i lån. Va? Går det inte bra för Sverige? Varför klagar frugan? Och hur kommer det sig att mina barn kallar mig mitt förnamn istället för pappa?

Ja det är mycket man inte begriper men prova att lägg er på rygg, läs en god bok och ta en lur på eftermiddagen. Rätt vad det är kanske ni vaknar upp ur mardrömmen – Tävlingen.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Språngbräda

Fly mig en språngbräda, jag behöver luft under fläsket!

Får man skoja om fetma? Klart man får. Men nu tappade jag tråden. Det har varit mest elände senaste tiden, typ 22 år, fast nu närmast tänker jag på en förkylningsperiod på sex veckor. Obefintlig ekonomi och misslyckade fyllor. TV-blåsningar och störiga grannar. Sömnlösa nätter och tokvärk samt en husvagn på vinterupprustningen som tycks bli klar framåt mars 2012.

Det har bekymmrat mig, stört mig, hindrat mig från att blogga. Ja mer än mina sedvanliga gnällbloggar till och med jag spyr på. I efterhand. Nä, jag måste komma in i det här via en positiv språngbräda. Hitta lite glädje och lust. Man kan säga att det lilla krut jag har är blött, jävligt blött. Och här gäller det att inte försöka torka upp det med öppen låga för då säger det FNÖSK! och så behöver jag byta nick från grandebarda till nobarda, ever again.

Jag är i vanliga fall ingen fager syn men nu målade jag upp en bild i mitt inre som får mig att klöka. Usch så obehagligt. Som att kliva in i en kombinerad ägg och lökfjärt jäst på billig öl, kålsallad och Jägermeister. Vad var det nu jag skulle blogga om? En språngbräda ja. Positiv ingång in i bloggandet igen. En mission om än ack så blygsam.

Hmmm … Jo min fina digitalkamera har dött. Jag har inga dubbdäck eller extraljus till finska raggarbilen tills i vinter. Sedelpressen är stulen, pengarna sålda för smöret jag stjälpte en tuva i glashus med och här står jag med trosorna i halsen, gråten i handen - tut tut sa båten och så gick bryggan. 

Varför vill ingen leka med mig?

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jag har ätit …

Karl´n ser på den fiktiva frugan som om han tittade på en lydig valp som äntligen lärt sig ett nytt trick. Jag snackar reklamfilm på tv. Becel Pro Active. Jag ser på annan reklam, utgår reklammakare från att deras konsumenter är totalt dumma i huvudet? Men visst, reklam är bra. Då kan man gå och pinka, hämta en öl, fixa käk.

Jag har desutom svarat på ett par enkäter skickade till mig via mail från t.ex Norstat och Cint. Varför frågar dom om mjukost på tub är modernt? Eller om jag köper Kron Vodka för mina vänner köper det? Är gemene man, och kvinna, totalt befriade från förmågan att köpa varor och tjänster utan påverkan från yttre omständigheter?

Nyss ringde det i telefonen. Hemligt nummer. Någon, en kvinna, frågade; Är det Tomas.? Jag frågade; Vem är det som frågar? Detta upprepades ett par gånger, sedan lade jag på luren. Höns! Raggarbarnen som flyttat in i huset (jag kallar dem så då de är nätt och jämnt i körkortsåldern och kör gamla Oplar från 60-70-talet med klistermärken på som lyder: Raggen går o.s.v.) De är rebeller då de slänger utrangerade batterier i rabatterna och dumpar slitna däck lite varsomhelst. Och dessutom parkerar sina raggarvrak litevarsomhelst, gärna utanför bommen in till kåken så att räddningstjänsten inte har en chans att komma in till huset ens med flakmoppe. Plattnackar!

Idag ringde jag till en s.k Kvartersvärd för mitt bostadsområde. Jag påpekade att jag i snart sex års tid bett om hjälp med en ständigt återkommande störning. Det hade denne Kvartersvärd inte en aning om. Min hyresvärd är som ett Samhallföretag. Alla är ansvarsbefriade. Ingen pratar med den andre för hyresgästerna räknas inte i detta område. Lika lite som deras problem.

Jag har varit förkyld ( två luftvägsinfektioner) i fem veckor nu. Det börjar bli riktigt tråkigt. Och min husvagn är ännu inte klar så att jag kan dra upp den till campingen för vintersäsongen. Surt! I dubbel bemärkelse. Men annars är det bra, tackar som frågar!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda