Ännu en spya

Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det beror inte på brist på ämnen eller lust. Det beror mest på att jag hade skrivit samma gråa skit jag skrivit så många gånger den senaste tiden, eller, sedan jag började blogga. Min blogg har varit min spyhink och oj vad jag har spytt och ulkat. Inte så attraktivt, oavsett vad man som bloggsurfare letar efter. Det är vad jag tror.

Nåväl, här är jag igen. Full av skit att spruta övr alla eventuella läsare. Galla och spyor i alla dess kulörer. Jag ä’r allt annat än nöjd över det samhälle jag lever i och de människor jag delar det med. Fy fan! Är ni lika dumma i huvudet som ni framstår som? Samma IQ som eran sammanlagda skostorlek? 2X 45 blir 90. Nätt och jämnt nog att gå och tugga tuggummi samtidigt utan att ramla omkull och hamna i självsvängning. Jävla höns!

Bitter?Jag? Nä! Förvånad? Inte särskilt. Ju mer befolkniningen ökar, ju fler stolpskott. Säker matematik, även för en som inte var särskilt bra på matematik. Använd kondom! Gummikolastång må vara osexigt men resultatet skulle gynna så många så fundera på det. Mer än en gång. Snälla!?

Det finns människor jag uppriktigt tycker om. Ni vet vilka ni är. Jag bryr mig om er och det bör ni märka. Ärligt. Er jag föraktar bör märka detsamma. Trots att ni tycks vara tröga, som om ni har kylskåpskall sirap i skallen istälet för hjärna,  men jag är inte övertygad. Tyvärr. Dessbättre är jag i allafall övertygade i mitt ogillande då vi möts. Även om det inte går fram. Stackars satar. Jag vill inte skrämmas. Jag är bara tydlig.

Min tid i detta bostadsområde är tidsbegränsad. Var jag tar vägen äru ännu höljt i dunkel. Blir det inte som jag tänkt mig hamnar mitt bohag i förråd och jag flyttar in i husvagn, så mycket tycker illa om att dela boplats med er. Nu tror jag inte att ni som skiter i min brevlåda läser detta. Men om någon i er bekantskapskrets gör det kan jag bara uppmana dem att sluta stryka er medhårs för era svårigheter i livet och de besvär ni finner i det ”vanliga” livet. Ni hör inte hemma här. Höns!

Nä nu skiter jag i det här. Vältra er i eran skit och rapa era besvär. Spy ut er misär och beklaga er över eran omvärlds misstroende. Den äro berättigad. Slaska runt i er strävan att bli ”allmänt erkända”. Ni har redan skitigt det blå skåpet fullt. Bara saftskallar och plattnackar förlåter er och låter sig bli rånade och bedragna igen. Sedan flyttar ni vidare och kör samma skit igen. Jag har varit med tillräcklickt länge för att se mönsret. Och de sociala gullar vidare. Det är för djävla patetiskt!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Media. Se hit!

Jag måste bort härifrån. Jag orkar inte mer. Hunden går i cirklar och gnäller. Mitt höga blodtryck når nya höjder. Mitt nervkapital är kört i botten. Och grannen spikar och borrar vidare, dag efter dag.  Jag har aldrig varit med om dess like.

Nu måste det gå undan. Varje dag innan jag kommit härifrån är en dag i helvetet. Ingen människa borde behöva stå ut med ett liv i en hyreskvart under dessa omständigheter. Men det verkar som om de flesta knyter näven i fickan och härdar ut. Inte kontaktar hyresvärden utan hoppas på att i morgon, då blir det bättre. Jag har inte det tålamodet. Och då har jag ändå härdat ut i ungefär sex och ett halvt år. Nu pallar jag inte längre.

När det stökar går jycken i cirklar och gnäller. Försöker slinka in i badrummet för att gömma sig. Flämtar och  är orolig. Min hund är min unge och jag ser min unge må dåligare för varje dags störningar. Min brsitningspunkt är nådd. Nu får det vara nog. Imorrn kontaktar jag HGF. De ska fan göra möda för alla de års avgifter jag betalat. Jag ska även kontakta min hyresvärd. De har haft sex år på sig att lösa denna evigt återkommande störning men ej lagt manken till och fått det gjort.

Dags att de slutar nöta byxbaken och börjar nöta skosulor, för omväxlings skull. Detta är en skandal. Under alla år som hyresgäst hos olika hyresvärdar, tjugofem år, har jag aldrig varit med om dess like. Både i form av störning och hyresvärdens osmakliga nonchalans att hjälpa sina hyresgäster. Ren och skär skandal. Du eller ni eller dom skulle aldrig i livet ha accepterat det jag (och andra) genomlidit under så många år. Sanslöst!

Hoppas att HGF nu kan fatta den desperation jag upplever och agerar fort och med engagemang. Hoppas att hyresvärden fattar att det jag genomlidit vore en mumsig story för media om jag skulle anstränga mig att berätta den. Jag skulle verkligen älska att se t.ex Aschberg & CO knalla upp på min hyresvärds kontor med kameror och mikrofoner och ställa obekväma frågor till dessa saftskallar till medarbetare som är så vitt skilda från den verklighet vi krakar i detta bostadsområde varje vecka upplever.

Jag är så lack!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Dö din jävul!

Det är för sent … tror jag. Jag kan ha fel. Men men jag chansar inte. Det vore dumt, jag är för snäll.  Eller inte. Svårt att veta. Det lackar mor Jul och di smau ska ju ha klapperier. Hua mig. Färäldrahjälp erfodras. Föräldrar jobbar, klockan är sent, för vissa, jag är topplocksvaken. Känner för att väsnas, andra i huset gör det, vad gör det om jag väsnas?

Hänsyn. Ett fjärran, sällan använt begrepp. Vad betyder det? Meningarna är delade. I det samhälle vi nu lever i betyder det inte samma sak som det gjorde för 15 år sedan. Eller 20. Eller 25. Hyrevärldarna glider med. Sålänge nån betalar hyran och blånekar samt inte tas på bar gärning är det bara att blåsa på, oavsett störning. Sanslöst.Men tydligen acceptabelt.

Jag har varit inne på detta förut, inte av en slump direkt. Men det fortsätter. Om det nu är så att man kan säga att framgång föder framgång så föder även dumhet dumhet. Dessvärre! Och de som drabbas är ju knappast dumskallarna utan de som i tysthet knyter näven i byxfickan. Det är så dumt! Som vanligt.

Medborgargarden. Låter kraftfullt och till en viss del löjsamt. Äldre medelålders män med taxar och pudlar vid namn Majvor och Sickan med ficklampor och gamla mobiltelefoner. Patrullerande gångstråk inga tjyvar är intresserade av ändå. En gemenkaps i gemyt i anda av beslutsamhet som ingenstans leder. Mer än möjligen mopedtrakasserande ynglingar med för mycket fritid och för lite att göra. Inte de riktiga bovarna.

Får man skjuta på bovar med paintballgevär? Otvättbart bläck. Det vore en markering. Men det får man naturligtvis inte. Det vore en inskränkning på den personliga interigrerigeringen. Även om den som fick färg på sin jacka inte direkt var skyldig till brott  mot de allmänna bestämmelserna mot brott mot de allmänna bestämmelserna mot allmän skadegörelse alternativt brott mot störande av allmän ordning. Brott bestrides p.g.a brist på bevis.

Medborgargarden. Medborgare som går i gard mot brott. Är det brottsligt? När det går till sin yttersta spets naturligtvis. Men jag, som har en raketrädd hund, och som har tagit ett ekonomisk och medborgeligt steg för att slippa detta elände, begår jag då ett brott om jag skyddar min hund (i detta fallet) mot människor som bryter mot detta av kommunlagern förbjudna aktivitet?

Om du, kommer till den plats där jag och hund har sökt skydd mot just sådana som dig, avlossar fyrverkerier, var medveten om att jag inte skyr medel att ge dig, just dig, en sista viloplats bland ödeskogens vilda granar, sönderslagen av raseri, bara för du var så dum och ignorant så du tyckte du hade rätt att jävlas med oss som sökte skydd. Du är varnad!

Hasta luego you low ridin punks!

Grandebarda

Upprop inför helgerna som komma skall – Pyroteknikhelvetet

Det återkommer varje år. Galor och tillställningar runt jul för att hjälpa Sveriges hemslösa/bostadslösa/uteliggare och papperslösa. Efter en skummning på ovan nämnda ord – hemlösa o.s.v. framkommer det att det endast i Sverige finns ca: 900 organisationer som ska hjälpa dessa människor. Mycket kritik men få lovord. Hursomhelst.

När det nu närmar sig Jul & Nyår, vinter och kyla, är det väl nära till hjärtat att göra något gott för alla dessa som ej har tak över huvudet och som i sanning lever i ett utanförskap som riksdag och regering inte har en realistisk plan/paketlösning för? Kan du gå förbi en stackare som kanske nästa morgon har fryst ihäl?

Jag har ett förslag.

Om du, som varje år köper fyrverkerier och pyroteknitk till dig och dina barn, väljer att skänka hälften av dina utlägg och konsumtion till en eller flera av de ca: 900 organisationer i Svergie i år till dessa stackars människor utan eget hem och bostad, gör du inte bara en enorm insats för dessa människor.

Nej, du besparar en massa krigsflyktingar som sökt frid och frihet i vårat krigsbefriade land trauma. Du besparar en hel massa människor och deras husdjur ett ständigt återkommande elände, som i många områden kan vara i både tre till fem veckors inferno av ångest och rädsla. Du kan göra skillnad för så många tusentals människor så du borde känna dig stolt. Trots de som skiter i liknande upprop.

Vi kan fira våra vinterhögtider med lasershower och körsång, ljusspel och konserter. Det måste inte nödvändigtvis smälla som om vårat samhälle vore under krigsattack. Det drabbar fler än det glädjer. Det vet de flesta.  Men protesterna kommer oftast efter helgerna från kommunpolitiker som själv drabbats.

Barn spränger av sig händer, armar, ansikten. Bränder uppstår. Samhällskostnader tillkommer som i slutänden tillkommer skattebetalarna. Folk till och med dör. Lagen likställer langning av pyroteknik till underåriga med lagning av alkohol. Socialstyrelsen tillåter anonym anmälan av vuxnas langning till underåriga på samma sätt som langning av alkohol.

Dra ned på smällarna, häxvisslorna och fyrverkeriet. Skona skadade människor och våra kära husdjur. Ge en slant till de hemlösa och puffa för körsång och laser/ljusshower (utan ljudeffekter) och vi får alla ett bättre och sundare och framför allt ett trevligare nytt år.

Tycker du mitt resonemang är värt vidare diskussioner och samhällsförändringar, kopiera och vidarebefodra gärna. Jag vill understryka, jag har inget emot en sprakande nyårshyllning. Jag vill bara slippa allt okynnesoväsen som kommer (både före) och efter nyårsfirandet. Det fyller ingen funktion.

M.V.H. /grandebarda med raketrädd hund

Permafrost i själen

Jag har just sett Ekdahl på 4:an. Det handlade om skolmat till största delen. Den här debatten kunde lika gärna ha varit aktuell för 27 år sedan eller längre tillbaka i tiden. Skolmat har väl aldrig varit något att dregla över. Inte som jag minns det iallafall.

Annars är det väl som det är för det mesta. Tjock, kall, stel och illaluktande gröt upp till axlarna. Elaka flugor som flyger rätt in i ansiktet enbart för att djävlas. De vet att armarna sitter fast i klistrig kall gröt. Feta kissluktande barn kastar gatsten. Vuxna, vars föräldrar sannolikt var syskon, pissar på en. Bara för de kan.

Bitter? Jag! Nähe!!! Hur kan du tro det? Jag är bara en iakttagare. Jag tar inte del i samhället. Jag bara finns i det för jag måste. Det är nämligen så det är konstruerat. Att ställa sig utanför, på allvar, är en antingen enkel eller komplicerad procedur. Jag har slut på ork att göra antingen eller. Tänk att det ska gå så långt.

Nä. Jag håller mig vid liv men inte mycket mer. Ett ovärdigt liv. Jag hade så mycket mer att bjuda på men nu är jag tom. Orkar inte mer. Får ingen stimulans. Finner ingen inspiration. Allt bara halkar på i samma djupa leriga hjulspår. Muntert!

Vem ska sträcka ut en hjälpande hand? Alla är upptagna med att … ja vad vet jag? Det är mer och mer tydligt att det förhåller sig så att man måste slå i botten för att kunna vända uppåt. Frågan är om jag dör på kuppen. Det kan kanske vara en vändning, även om jag inte har en aning om ifall det är av ondo eller godo eller helt enkelt är ett definitivt slut som aldrig tar slut.

Deprimerande läsning? Tur att jag håller igen och skriver med glimten i ögat då.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Våld på sexattackerad ensam hund

Läs min föregående blogg och svara på min poll!

Annars har jag bloggat om min dag här!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Språngbräda

Fly mig en språngbräda, jag behöver luft under fläsket!

Får man skoja om fetma? Klart man får. Men nu tappade jag tråden. Det har varit mest elände senaste tiden, typ 22 år, fast nu närmast tänker jag på en förkylningsperiod på sex veckor. Obefintlig ekonomi och misslyckade fyllor. TV-blåsningar och störiga grannar. Sömnlösa nätter och tokvärk samt en husvagn på vinterupprustningen som tycks bli klar framåt mars 2012.

Det har bekymmrat mig, stört mig, hindrat mig från att blogga. Ja mer än mina sedvanliga gnällbloggar till och med jag spyr på. I efterhand. Nä, jag måste komma in i det här via en positiv språngbräda. Hitta lite glädje och lust. Man kan säga att det lilla krut jag har är blött, jävligt blött. Och här gäller det att inte försöka torka upp det med öppen låga för då säger det FNÖSK! och så behöver jag byta nick från grandebarda till nobarda, ever again.

Jag är i vanliga fall ingen fager syn men nu målade jag upp en bild i mitt inre som får mig att klöka. Usch så obehagligt. Som att kliva in i en kombinerad ägg och lökfjärt jäst på billig öl, kålsallad och Jägermeister. Vad var det nu jag skulle blogga om? En språngbräda ja. Positiv ingång in i bloggandet igen. En mission om än ack så blygsam.

Hmmm … Jo min fina digitalkamera har dött. Jag har inga dubbdäck eller extraljus till finska raggarbilen tills i vinter. Sedelpressen är stulen, pengarna sålda för smöret jag stjälpte en tuva i glashus med och här står jag med trosorna i halsen, gråten i handen - tut tut sa båten och så gick bryggan. 

Varför vill ingen leka med mig?

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jag har ätit …

Karl´n ser på den fiktiva frugan som om han tittade på en lydig valp som äntligen lärt sig ett nytt trick. Jag snackar reklamfilm på tv. Becel Pro Active. Jag ser på annan reklam, utgår reklammakare från att deras konsumenter är totalt dumma i huvudet? Men visst, reklam är bra. Då kan man gå och pinka, hämta en öl, fixa käk.

Jag har desutom svarat på ett par enkäter skickade till mig via mail från t.ex Norstat och Cint. Varför frågar dom om mjukost på tub är modernt? Eller om jag köper Kron Vodka för mina vänner köper det? Är gemene man, och kvinna, totalt befriade från förmågan att köpa varor och tjänster utan påverkan från yttre omständigheter?

Nyss ringde det i telefonen. Hemligt nummer. Någon, en kvinna, frågade; Är det Tomas.? Jag frågade; Vem är det som frågar? Detta upprepades ett par gånger, sedan lade jag på luren. Höns! Raggarbarnen som flyttat in i huset (jag kallar dem så då de är nätt och jämnt i körkortsåldern och kör gamla Oplar från 60-70-talet med klistermärken på som lyder: Raggen går o.s.v.) De är rebeller då de slänger utrangerade batterier i rabatterna och dumpar slitna däck lite varsomhelst. Och dessutom parkerar sina raggarvrak litevarsomhelst, gärna utanför bommen in till kåken så att räddningstjänsten inte har en chans att komma in till huset ens med flakmoppe. Plattnackar!

Idag ringde jag till en s.k Kvartersvärd för mitt bostadsområde. Jag påpekade att jag i snart sex års tid bett om hjälp med en ständigt återkommande störning. Det hade denne Kvartersvärd inte en aning om. Min hyresvärd är som ett Samhallföretag. Alla är ansvarsbefriade. Ingen pratar med den andre för hyresgästerna räknas inte i detta område. Lika lite som deras problem.

Jag har varit förkyld ( två luftvägsinfektioner) i fem veckor nu. Det börjar bli riktigt tråkigt. Och min husvagn är ännu inte klar så att jag kan dra upp den till campingen för vintersäsongen. Surt! I dubbel bemärkelse. Men annars är det bra, tackar som frågar!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Grandebardaflickmaterial?

Man ska inte blogga när man är full!

Nä men lilla plutten, fick du ett ben, vilken tuuur duu har. Pappas lilla pojke …. bobbibobbelutten!

Så låter jag. När jag pluttar med min lilla valp. En snart åttaårig Schäferblandis på nästan 45 kg. Husses plutt! Pappas bäbis! Lilla gubben! Söööötiis! Sotnosen. Killebobben!

Larvigt? Inte alls. När jag hämtade honom rymdes han i min ena handflata. Jaghar lärt honom allt. Annat har han lärt sig självt. Som att vara den tuffaste jycken i byn.

Själv är jag den hårdaste karlen i byn. Ingen sätter sig på mig. Någonsin. Samtidigt håller jag upp dörrar för damerna. Är artig mot de äldre. Bråkar aldrig. En ren svärmorsdröm. Fast det förutsätter en svärmoders dottir. För det är så jag är lagd. En hon vore trevligt, på något sätt.

Nu är det inte helt okomplicerat. Samtycke vore en bra utgångspunkt. För att nå en sådan borde jag ge mig ut. Ut bland de som söker. Det vill jag inte. Snacka om ”soppatorsk”. Jag vill ha stek och det med det samma. Skit under naglarna, slank, mörk, pojkaktig och helt ointresserad av smink och skvaller. En hårdrocksbrud av tuffaste kaliber. Finns du? 

Låter detta som en kontaktannons? Vem vet, jag kanske aldrig kommer närmare. Vill du vet mer? Maila @ Här!

/grandebarda

Förlåt mig älskling

Jag har försummat dig. Nonchalerat dig. Ja, helt enkelt struntat i dig. Och vet du vad? Det var med flit. Varför? Jag har varit med en annan. Jag erkänner. Men jag skäms inte. Det har jag glömt bort hur man gör. Jag har förlustat mig å det grövsta. Delat med mig av en hel sommars underbara upplevelser. Med en annan. Det har enbart varit av positiv art. För du finns ju kvar här. Min blogg där jag tillåter mig att spy och vråla. Klaga och tjata. Och ibland roa. Fast det var just det jag tappade bort. Av samma skäl blev jag otrogen. Vill du veta vad jag har gjort mot dig? Jag vet att du kan svälja förtretet. Titta här.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda