Pitbull

”Du får vara rädd om din hund för våran Pitbull dödar hundar.”

08:15 – Spika spika borra borra … Suck. Jag som hade tänkt ta sovmorgon. Klockradion står ställd på 11:00. Nå, jag vacklar upp och misshandlar en asiat (slår en gul – pissar helt enkelt, ha ha ha) varefter jag vinglar ut och öppnar balkongdörren. Där nere utanför nästa port står en firmabil. Då är det väl nåt jobb som ska göras i kåken. Stapplar tillbaks till bingen och får tio minuter där, tjugo minuter där fram till just elva. Kliver upp tröttare än vad jag var när jag gick och lade mig.

Ägnar dagen åt diverse övningar som att låna böcker. Som att leta reda på förtält till husvagnen. Och bland annat skriva kontrakt på ny campingtomt för det kommande året. Inga konstigheter,  som nån semikänd båtbartender ofta tycks säga.

Efter dessa äventyr kopplar jag min gamle trotjänare för eftermiddagspromenaden. Han är ju trots allt åtta år, börjar bli vit om nosen och linkar lite då och då. Om man räknar om människoår till hundår har han gått i ålderspension nyligen. Men han är söt, det lilla luddet. Min kompis. Ossebossepillifjonken bobben! *barnslig röst*

När vi nästan kommit tillbaka går vi ikapp en kvinna med barn och hund. Jag stannar upp så de får lite försprång, mitt ludd är ju trots allt en alfahanne som pissat in dessa rundor i snart sju år. Från linkande vitnos till borstig styvsvans på två sekunder, jag kan det allt för väl. Och med sina 43 kilo och 72 cm i mankhöjd är han en ganska övertygande tupp.

Människorna med hund rundar en krök och vi knallar vidare efter. Kommer runt krök och kvinnan har vänt och går emot oss. Så fort hon ser det tar hon ett stadigt tag i kopplet på sin hund – en ”köttkäft” som jag brukar kalla dem och drar in hunden mellan en huskropp och ett cykelhus samtidigt som hon bannar hunden och hunden ylar av smärta eller rädsla.

Barnet är en liten fet tjej på sex sju år. Hon tittar på oss och säger:   ”Du får vara rädd om din hund för våran Pitbull dödar hundar.”

Jag säger: ”Det kan du ju drömma om”. För nu är det såhär nämligen – jag går hellre mellan och avstyr slagsmål om jag så får uppsöka vård akut efteråt, hellre än att åka till veterinären. Jag har slagits med hundar förr och är beredd att göra det igen. Men det säger jag ju naturligtvis inte till den där feta lilla tjejen.

Vad jag däremot gör är att koka av ilska. Var får ett barn något sådant ifrån? Jo äldre syskon och eller föräldrar. Vilket visar vilken/vilka olämpliga hundägare de är. Jag har inget emot pitbulls eller amstaffs eller pudlar. Fostra en hund rätt så är sannolikheten astronomiskt liten att den går till dödlig attack. Det gäller både mot människor och alla de andra  slags djur som finns i vår herres hage.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

5 dödshot på under 10 minuter

-Där är ju idioten! Ska jag dunka han. Ska jag sprätta han. (Jag hade just gått ut med hunden igår kväll vid 22-tiden. Ett par i 30-45-årsåldern vacklar trettio meter framför mig, karln träter på kvinnan innan han vrålar det jag skrev nyss.)

Vad jag vet har jag varken sagt eller gjort något för att göra någon annan medmänniska så upprörd. Jag håller masken och avståndet. Jag har ju trots allt min hund med mig. Samtidigt som jag är proppmätt och lagom trött. Dessutom är jag i princip nykter vilket dämpar mitt aggressiva sinnelag. Hade jag varit ensam och lite full hade jag gapat tillbaks. Något i stil med: ” Gapstararna häckar tidigt i år!” … eller något liknande.

Karlen förtsätter, vilt hejdad av kvinnan i sällskapet. Hon vrålar – ”Fel snubbe, håll käften!” -”Nu går vi …!” O.s.v. Han vrålar vidare. ”-Jag kan dunka honom, jag sprättar honom, jag dränker han. Jag tar en planka och slår han … ” Jag stryper han, jag … Håll käften!!! vrålar kvinnan. Jag bara knallar vidare. Bakom dem, på en trettio meters avstånd.

Jag vet att med min kroppstyngd, min judobakgrund och mitt nyktra sinne samt min inneboende vrede inte kommer att ha svårt att sätta denna fulla gapstare ur stridbart skick inom tio sekunder. Men jag har hunden med mig. Vill inte riskera att han ska hamna i kläm, och det har varit en lugn och skön kväll så långt. Så jag avvaktar.

Till min förvåning kliver de bägge in i en bil efter ett tag och kör iväg. Kvinnan kör. Men hon kan fan inte vara nykter. Ja, livet på landet i ett ”white trash”-område. Underbart!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Fem dödshot på tio minuter

-Där är ju idioten! Ska jag dunka han. Ska jag sprätta han. (Jag hade just gått ut med hunden igår kväll vid 22-tiden. Ett par i 30-45-årsåldern vacklar trettio meter framför mig, karln träter på kvinnan innan han vrålar det jag skrev nyss.)

Vad jag vet har jag varken sagt eller gjort något för att göra någon annan medmänniska så upprörd. Jag håller masken och avståndet. Jag har ju trots allt min hund med mig. Samtidigt som jag är proppmätt och lagom trött. Dessutom är jag i princip nykter vilket dämpar mitt aggressiva sinnelag. Hade jag varit ensam och lite full hade jag gapat tillbaks. Något i stil med: ” Gapstararna häckar tidigt i år!” … eller något liknande.

Karlen förtsätter, vilt hejdad av kvinnan i sällskapet. Hon vrålar – ”Fel snubbe, håll käften!” -”Nu går vi …!” O.s.v. Han vrålar vidare. ”-Jag kan dunka honom, jag sprättar honom, jag dränker han. Jag tar en planka och slår han … ” Jag stryper han, jag … Håll käften!!! vrålar kvinnan. Jag bara knallar vidare. Bakom dem, på en trettio meters avstånd.

Jag vet att med min kroppstyngd, min judobakgrund och mitt nyktra sinne samt min inneboende vrede inte kommer att ha svårt att sätta denna fulla gapstare ur stridbart skick inom tio sekunder. Men jag har hunden med mig. Vill inte riskera att han ska hamna i kläm, och det har varit en lugn och skön kväll så långt. Så jag avvaktar.

Till min förvåning kliver de bägge in i en bil efter ett tag och kör iväg. Kvinnan kör. Men hon kan fan inte vara nykter. Ja, livet på landet i ett ”white trash”-område. Underbart!

Hasta luego you low ridin´  punks!

/grandebarda

Tårvecken … vårtecken ska det va …

Årets första fästing. Har jag plockat ur pälsen på min hund. Den hade inte bitit sig fast. Fast pälsen är tät och om det finns fler ser jag inte. Tidigare idag såg jag tussilago i ett dike. Också ett vårtecken så gott som något. Fast trevligare. Förra veckan när det var så varmt (iallafall i Ö-Östergötland såg jag en man byta till sommadäck på sin bil. Sedan kom det snö. Ja än kan man inte säga att våren helt är här, betrakta påståendet som en väl ditspikad krok man kan hänga en regnvåt jacka på och räkna med att kroken sitter kvar.

Snart första april. Buggvarning i stil med Y2K. Vad ska man tro på? Dagen för dåliga skämt i stor stil. Om nån frågar hur jag mår kanske jag svarar att allt är toppen. Idag har jag varit fruktansvärt bakfull. Det var skönt. När man till och med uppskattar en sur bakis är man väl i sanning en riktig optimist. Fast jag fick ju iallafall sova mer än fem timmar oavbrutet. Något jag aldrig annars lyckas med.

Mina flyttplaner hänger på en ytterst skör tråd. Flytta kan jag göra imorrn men flytta in dit jag tror jag kan trivas gör jag inte då. Då bara flyttar jag. Hur snabbt kan kan tre lägenheter byggas? Inte från tomma backen men i ett skal som tidigare varit ett dagis på drygt 200m2? Ja det beror ju på vilka och hur många som gör jobbet. Och när de startar. Alltså något utom min kontroll eller kunskap. Att vänta på något gott kan ta bra jävla lång tid. I värsta fall spräcker jag ett bra avtal och bara väntar. Eller så följer jag avtalet, får hyra lagerlokal och bo i min husvagn i väntan på att nya kvarten blir klar och får betala för två flyttar. Det är väl själva fan …

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Ännu en spya

Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det beror inte på brist på ämnen eller lust. Det beror mest på att jag hade skrivit samma gråa skit jag skrivit så många gånger den senaste tiden, eller, sedan jag började blogga. Min blogg har varit min spyhink och oj vad jag har spytt och ulkat. Inte så attraktivt, oavsett vad man som bloggsurfare letar efter. Det är vad jag tror.

Nåväl, här är jag igen. Full av skit att spruta övr alla eventuella läsare. Galla och spyor i alla dess kulörer. Jag ä’r allt annat än nöjd över det samhälle jag lever i och de människor jag delar det med. Fy fan! Är ni lika dumma i huvudet som ni framstår som? Samma IQ som eran sammanlagda skostorlek? 2X 45 blir 90. Nätt och jämnt nog att gå och tugga tuggummi samtidigt utan att ramla omkull och hamna i självsvängning. Jävla höns!

Bitter?Jag? Nä! Förvånad? Inte särskilt. Ju mer befolkniningen ökar, ju fler stolpskott. Säker matematik, även för en som inte var särskilt bra på matematik. Använd kondom! Gummikolastång må vara osexigt men resultatet skulle gynna så många så fundera på det. Mer än en gång. Snälla!?

Det finns människor jag uppriktigt tycker om. Ni vet vilka ni är. Jag bryr mig om er och det bör ni märka. Ärligt. Er jag föraktar bör märka detsamma. Trots att ni tycks vara tröga, som om ni har kylskåpskall sirap i skallen istälet för hjärna,  men jag är inte övertygad. Tyvärr. Dessbättre är jag i allafall övertygade i mitt ogillande då vi möts. Även om det inte går fram. Stackars satar. Jag vill inte skrämmas. Jag är bara tydlig.

Min tid i detta bostadsområde är tidsbegränsad. Var jag tar vägen äru ännu höljt i dunkel. Blir det inte som jag tänkt mig hamnar mitt bohag i förråd och jag flyttar in i husvagn, så mycket tycker illa om att dela boplats med er. Nu tror jag inte att ni som skiter i min brevlåda läser detta. Men om någon i er bekantskapskrets gör det kan jag bara uppmana dem att sluta stryka er medhårs för era svårigheter i livet och de besvär ni finner i det ”vanliga” livet. Ni hör inte hemma här. Höns!

Nä nu skiter jag i det här. Vältra er i eran skit och rapa era besvär. Spy ut er misär och beklaga er över eran omvärlds misstroende. Den äro berättigad. Slaska runt i er strävan att bli ”allmänt erkända”. Ni har redan skitigt det blå skåpet fullt. Bara saftskallar och plattnackar förlåter er och låter sig bli rånade och bedragna igen. Sedan flyttar ni vidare och kör samma skit igen. Jag har varit med tillräcklickt länge för att se mönsret. Och de sociala gullar vidare. Det är för djävla patetiskt!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Och det är inte ens Kinesiskt nyår …

Igår kväll tänkte jag att det skulle vara skönt med ett par lugna vilodagar i husvagnen till helgen.
Idag vaknade jag med halsont och hosta. Fast ingen feber. Hoppas det släpper av så jag kommer iväg. Min bullerallergi blir inte mildare med tiden.

Nu är det slask ute igen, det är så tråkigt. Jycken blir skitig, inne blir det skitigt och blött mildväder är elakt väder för mina reumatiska leder. Dessutom blir det mörkt fortare än när snö tillåts ligga. Jaja, över vädret rår man inte. Sedan kan man svära käken ur led helt utan nytta och gagn.

När hund och jag stolpade ut i det mörka slasket hörs sporadiska knallar, häxvisslor. Det är ju själva fan. Hundkraken stelnar till av skräck, nyper år ringmuskeln och nöjer sig med att pinka ur sig det nödvändigaste. All övrig energi går åt till att dra i kopplet så han nästan stryps för att komma tillbaka till kabyssen. Den som inte heller skänker hund eller husse frid och ro. Då den där jävla MT aldrig kan avlida utan fortsätter skaka och rysta med hammare och borrmaskin.

Är inte världen en väldigt bullrig plats? Jag menar, luften tillhör oss alla men vissa tar mer än nödvändig andel att sprida oljud i, helt i onödan. Nä, det är inte sunt. Men människan kommer i alla modeller. Min modell passar inte riktigt in i denna bullriga stökiga värld jag har omkring mig och jycken instämmer.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

En ny start

Innan det ljusnar är det som allra mörkast. Nu har jag passerat det mörkaste. Det ljusnar. Än är det inte mer än knapp ledsyn men jag vet nu att det kommer att ordna sig till det bästa. Jag kommer att få en ny start på mitt liv. Som boende. Allt annat jag har i min mentala ryggsäck bär jag med mig. Så är det ju.

Efter ännu ett psykbryt på MT kontaktade jag min närmsta släkt via mail och bad om hjälp. På riktigt och för första gången. Tidigare ikväll fick jag ett mail. Jag kommer att köpa min första egna bostad i ett lugnt och välskött naturnära område innan sommaren -09 är slut. Det innebär att jag nu vet att jag ”bara” behöver stå ut med det här dårhuset i max 7 månader till.

Vi har ju rundat årsskiftet. Undan för undan kommer det att bli ljusare och senare mildare. Det innebär att jag kan ta hund med mig och bo i min fina gamla husvagn när det blir för stökigt här. Nu när det blev en köldknäpp kunde jag helt enkelt inte värma upp vagnen. Det går bra ner till en 5-8 minus, sen blir det helt enkelt för jävla kallt om fossingarna.

Inom kort kommer jag inleda ”Operation tokröj”. D.v.s. att jag har för avsikt att rensa, slänga och ge bort så mycket som det bara går. Så att när flyttlasset går går det lätt. En ny fräsch start. Jag ska ju flytta in i en helt nyrenoverad toppmodern egen lägenhet på landet. Det är det näst bästa alternativet. Det bästa hade varit en egen liten kåk men det funkar inte. Jag har ju alltid min husvagn.

Fy fan vad skönt att kunna blogga om något positivt för omväxlings skull.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Media. Se hit!

Jag måste bort härifrån. Jag orkar inte mer. Hunden går i cirklar och gnäller. Mitt höga blodtryck når nya höjder. Mitt nervkapital är kört i botten. Och grannen spikar och borrar vidare, dag efter dag.  Jag har aldrig varit med om dess like.

Nu måste det gå undan. Varje dag innan jag kommit härifrån är en dag i helvetet. Ingen människa borde behöva stå ut med ett liv i en hyreskvart under dessa omständigheter. Men det verkar som om de flesta knyter näven i fickan och härdar ut. Inte kontaktar hyresvärden utan hoppas på att i morgon, då blir det bättre. Jag har inte det tålamodet. Och då har jag ändå härdat ut i ungefär sex och ett halvt år. Nu pallar jag inte längre.

När det stökar går jycken i cirklar och gnäller. Försöker slinka in i badrummet för att gömma sig. Flämtar och  är orolig. Min hund är min unge och jag ser min unge må dåligare för varje dags störningar. Min brsitningspunkt är nådd. Nu får det vara nog. Imorrn kontaktar jag HGF. De ska fan göra möda för alla de års avgifter jag betalat. Jag ska även kontakta min hyresvärd. De har haft sex år på sig att lösa denna evigt återkommande störning men ej lagt manken till och fått det gjort.

Dags att de slutar nöta byxbaken och börjar nöta skosulor, för omväxlings skull. Detta är en skandal. Under alla år som hyresgäst hos olika hyresvärdar, tjugofem år, har jag aldrig varit med om dess like. Både i form av störning och hyresvärdens osmakliga nonchalans att hjälpa sina hyresgäster. Ren och skär skandal. Du eller ni eller dom skulle aldrig i livet ha accepterat det jag (och andra) genomlidit under så många år. Sanslöst!

Hoppas att HGF nu kan fatta den desperation jag upplever och agerar fort och med engagemang. Hoppas att hyresvärden fattar att det jag genomlidit vore en mumsig story för media om jag skulle anstränga mig att berätta den. Jag skulle verkligen älska att se t.ex Aschberg & CO knalla upp på min hyresvärds kontor med kameror och mikrofoner och ställa obekväma frågor till dessa saftskallar till medarbetare som är så vitt skilda från den verklighet vi krakar i detta bostadsområde varje vecka upplever.

Jag är så lack!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

BLOOD ALCOHOL!!!

Jomenvisst!

Söndag före veckan som innehåller Julafton. Tänkt mig att repa av alla julklappsinköp imorrn. På ungefär två timmar. Sedan tankar och tvättar jag bilen och åker hem igen. När julaftonsnödvändigheterna är överstökade packar jag för ett par dagars boende i husvagnen. För mig och min raketrädde hund.

Tänk, jag längtar redan. Lugnet. Det tempo själen saktar in till. Ett tempo som tillåter mig att som varelse faktiskt excistera i någon form av tillfredställelse. Vilket är unikt för mig då jag ständigt mår pytonorm annars. Jävla stöksamhälle. Allt är tillåtet. Eller ses bort ifrån.

Jag tänker bl.a annat att barn skjuter pyrotekniska projektiler på poliser och Räddningstjänsten i Rosengård, Malmö. Eller huliganer som ödelägger idrottsanläggningar i STHLM. Eller svartsjuka narkomaner som knivar andra män på min hemort. Det tycks som om samhället som de flesta vill se det sakta upplöses. Det blir inte människan som genom miljöförstöring förgör sin egen ras. Nej, det blir människan som förgör människan långt innan vi blir blöta upp till knäna av stigande havsvatten.

När de som är satta att se till att dumskallarna håller sig på mattan tittar bort eller gömmer sig och gör det till en vana ligger alla vi övriga illa till. Jag skulle vilja se den maktmänniska som vågar att leva en Svenssons liv i förorten. Eller en likadan leva ett Achmedliv. Inte som ett studiebesök med livvakter och tight schema, fika på ett seniorboeende, äta skollunch på en högstadieskola för att avsluta det hela med ett besök hos en förhållandevis framgångsrik nysvensk entreprenör.

Nej, av med slips och kavaj. In i en betongkvart utan skyddsnät. Ensam med några tjugor i lädret och tokiga grannar. Fyllon och knarkare. Psykbryt som lullar runt och bär sig åt. Människor som sabbar och förstör, bryter sig in och stjäl. Slagsmål, gräl och BLOOD ALCOHOL! Lev i detta. Lev som en god medborgare i detta. Lev på t.ex en sjukpension. Jag tror inte du klarar en vecka. Än mindre ett helt liv.

Men glöm aldrig bort att så här lever väldigt många fina och goda människor. För att de har inget annat alternativ. Och bland alla dessa trasiga excistenser av psykbryt, alkisar och knarkare, finns det också fina och och goda människor. Människor som aldrig riktigt fick chansen att visa det eller som föll mellan era förgyllda stolar, silvriga samhällsnät med stora maskor i. De ville och försökte men fick aldrig riktigt chansen.

Och nu när det är helgen då vi ska tänka på varandra. Vara givmilda och lyckliga. Ja då sitter det ensamma människor i skitkvartar och gråter i sin ensamhet. Som super och slår i ren panik. BLOOD ALCOHOL! Ni vet inte vad utanförskap är. Och viljan att ta reda på det är obefintlig. Så vi som ser, ser samhället sakta gå under vare sig det finns stadsjeepar eller inte. Men ni tittar bort. Och mellan betonghusen hörs ropen BLOOD ALCOHOL!!!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Dö din jävul!

Det är för sent … tror jag. Jag kan ha fel. Men men jag chansar inte. Det vore dumt, jag är för snäll.  Eller inte. Svårt att veta. Det lackar mor Jul och di smau ska ju ha klapperier. Hua mig. Färäldrahjälp erfodras. Föräldrar jobbar, klockan är sent, för vissa, jag är topplocksvaken. Känner för att väsnas, andra i huset gör det, vad gör det om jag väsnas?

Hänsyn. Ett fjärran, sällan använt begrepp. Vad betyder det? Meningarna är delade. I det samhälle vi nu lever i betyder det inte samma sak som det gjorde för 15 år sedan. Eller 20. Eller 25. Hyrevärldarna glider med. Sålänge nån betalar hyran och blånekar samt inte tas på bar gärning är det bara att blåsa på, oavsett störning. Sanslöst.Men tydligen acceptabelt.

Jag har varit inne på detta förut, inte av en slump direkt. Men det fortsätter. Om det nu är så att man kan säga att framgång föder framgång så föder även dumhet dumhet. Dessvärre! Och de som drabbas är ju knappast dumskallarna utan de som i tysthet knyter näven i byxfickan. Det är så dumt! Som vanligt.

Medborgargarden. Låter kraftfullt och till en viss del löjsamt. Äldre medelålders män med taxar och pudlar vid namn Majvor och Sickan med ficklampor och gamla mobiltelefoner. Patrullerande gångstråk inga tjyvar är intresserade av ändå. En gemenkaps i gemyt i anda av beslutsamhet som ingenstans leder. Mer än möjligen mopedtrakasserande ynglingar med för mycket fritid och för lite att göra. Inte de riktiga bovarna.

Får man skjuta på bovar med paintballgevär? Otvättbart bläck. Det vore en markering. Men det får man naturligtvis inte. Det vore en inskränkning på den personliga interigrerigeringen. Även om den som fick färg på sin jacka inte direkt var skyldig till brott  mot de allmänna bestämmelserna mot brott mot de allmänna bestämmelserna mot allmän skadegörelse alternativt brott mot störande av allmän ordning. Brott bestrides p.g.a brist på bevis.

Medborgargarden. Medborgare som går i gard mot brott. Är det brottsligt? När det går till sin yttersta spets naturligtvis. Men jag, som har en raketrädd hund, och som har tagit ett ekonomisk och medborgeligt steg för att slippa detta elände, begår jag då ett brott om jag skyddar min hund (i detta fallet) mot människor som bryter mot detta av kommunlagern förbjudna aktivitet?

Om du, kommer till den plats där jag och hund har sökt skydd mot just sådana som dig, avlossar fyrverkerier, var medveten om att jag inte skyr medel att ge dig, just dig, en sista viloplats bland ödeskogens vilda granar, sönderslagen av raseri, bara för du var så dum och ignorant så du tyckte du hade rätt att jävlas med oss som sökte skydd. Du är varnad!

Hasta luego you low ridin punks!

Grandebarda