Spinkens flykt Del 1

Här har man bytt från gardinkjol a lá 70-tal till glitter. Svansar lojt runt i glittret från discokulan bland de kvarvarande rökmolnen från rökmaskinen. Sörplar billig skumpa ur platsglas och fnittrar gulligt åt dåliga 02:45- skämt.

Det är inte jag. Själv står jag bakom disken. Det har gått bra ikväll. Trettonhundraförtio bagis svart. På min maskin efter 02:00. Ghulan går och räknar. Känner mig nöjd. Ghulan kommer närmare. Jag sträcker på mig. Tar en sipp avslagen öl ur det långa glaset.

-Eh! Pajas! Fjortonhundra … bah! Stått å slaggat? Städa slabben och gå. Du är avskedad. -Men Ghulan! -Jag har jobbat som ett svin, i flera år, bara åt dig. Det vet du. Du kan inte bara sparka mig. Jag har haft en bra kväll. Kolla! Ghulan!

Ghulan vände sig mot sin första torped Ajjo. -Kompis! lär fettot att dyka med vikter, sa han, med hånfull röst. -Jag är fan inte fet! – tjöt jag. Ghulan! Kom igen! Ghulan fortsatte. Ajjo kom närmare. Jag tänkte; -det här blir inget bra det här, hoppade över disken och satte av.

Ajjo var närmare två meter lång och vägde runt tvåhundra kilo. Han sades taga över trehundra kilo i bänkpress. Jag är en och sjuttiosjo, sjuttio kilo och livrädd. Jag sprang ifrån honom på två röda. Väl ute i hamnområdet pilade jag upp genom en välbekant spricka i bergmuren och upp på körbanan som ledde till Riksväg 143.

Ett dygn senare satt jag i Moses husvagn. I smutsiga, svettiga nattklubbskläder och pladdrade. Moses husvagn stod i en grop av enorma proportioner sydväst om storstaden. Bortom riks och lantvägar. Det var bara markägaren som kände till uppställningsplatsen och han bodde i Monaco och var ej kontaktatbar. Någonsin.

Moses som egentligen hette Lars- Lennart Svanbrink lät mig få låna en av gästvagnarna. Jag fick duscha och byta till rena, dock använda, kläder. Samt få ett mål mat i magen. Väl i hans lilla oansenliga vagn satte han ribban. -Vi finns inte, du vet inte var vi inte finns och du har aldrig vetat det – uppfattat!?

Åh om jag höll med! Nej nej nej … här är jag och knappt finns jag för er. Än mindre för andra. Jag har försvunnit. Var så säker, var är jag? Svara inte på det. Jag går och knyter mig nu. Tack för absolut nästan ingenting och godnatt! Jag bockade så pannan slog mot det trasmatteklädda husvagnsgolvet. Gång på gång.

Sedan, efter att ha blivit ledd till en medelstor sjuttiotalsvagn, nybäddad, utvädrad och fräsch, stupat i säng sov jag som en nyklubbad sälunge.

Fortsättning följer.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

 

Havererad todolista

Jaha ja. Visning av ny kvart nästa vecka. Får nyare bilen i slutet av nästa vecka. Mm …

• Måste fixa:
• Rejält med svarta sopsäckar
• Gaffatejp
• Metallgaller till skuffen på Fården för hunden för hundan

Nu ryker det ur öronena na na nanana – Detta mina vänner, det blir en riktigt tuff tid. Oypaloypa! För när jag började tänka efter inser jag att det nog inte är lönt att tänka efter. Det blir för fullt i lilla skallen på underskriven. En sak i taget.

Och det är inte lätt. Jag har iallafall bestämt mig för att slänga så mycket skit som möjligt och lite till. Nästan sex års kanvarabraatthahögar i garderober och förråd. När jag tänker på det … bara alla gamla VHS. Jag måste ha samlat på mig tusentals knubbiga utrangerade VHS-filmer. Både köp och hembränt. Jösses!

Böcker. Hundratals kilo böcker. Porslin och glas och jag vet inte vad. Jaja, blir det av har jag tre månader på mig. Till något jag tror kan bli bättre än det jag har så det får vara värt besväret om ryggen håller. Nä, nu är det tre minuter till Letterman. Kan behöva ett garv i denna sena timme.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

?

Popcornarmbåge

Då har jag varit på bio med min brorsa. Sett I Am Legend. Första gången på år som jag varit på bio. Och det var inte förrens vi satt där, bra platser, som jag insåg varför.

Vartefter folk troppade in i salongen och reklam vevades på duken började idisslandet. Pratet, mumlet och prasslet. Hostningar … jaha, ska jag vakna tokförkyld imorrn? Nå, filmen går igång. Den är bra, jag ska inte recensera den, men den var i mitt tycke bra. Bilden är bra men jag vete fan om inte min nya plattis har bättre bild. Ljudet var bra men jag är ganska säker på att jag har mycket bättre ljud på min anläggning hemma.

Bänkgrannen till vänster matar i sig kopiösa mängder popcorn. Precis som många andra runtikring. Vid vissa tysta partier i filmen är det idisslandet som hörs mest. Sörplandet av söt läsk. Mumsandet av diverse andra godisintag. Jag har god lust att ställa mig upp och vråla: ”Guinness rekordbok är inte här, ni kan inte vinna några priser – Hämta andan!”

Men det gör jag naturligtvis inte. Trots min något udda karaktär har jag faktiskt fått en riktigt hyfsad uppfostran. Ska man göra bort sig på offentliga platser kan man åtminstonde ha den goda smaken att vara berusad. Det är så avsevärt mycket enklare att komma undan med det då och dessutom få både förståelse och förlåtelse.

Halvvägs in i filmen börjar det sträcka något så förbannat i ryggen. Jag har min jacka mellan benen och för att hålla den på plats får jag nypa ihop lite lagom med benen så jag börjar få kramp. Jag vill sträcka mig mot fjärren, trycka på paus och gå och hämta en öl. Och jag behöver definivt sträcka på benen och ryggen … javisst ja. Jag är på bio och det är det här jag inte saknar med biobesök.

Ikväll blir det Göta kanal 2 efter luddrumpesvängen 22. I min salong får man sträcka ut både rygg och ben. Man får dricka alkohol och röka och fjärren ligger inom räckhåll om ett besök på holken är av nödvändighet. Men det var kul att träffa brorsan och glufsa i sig en burgare på Max, det var det iallafall. Och filmen var bra, det är säkert det.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda