Näbbgädda

Oh! Vad jag tycker internet är tråkigt just nu. Var tar man vägen då? Jo visst. Jag kan ju alltid stänga av och läsa en bok. Dra en tralla. Zappa runt i burkvärlden. Men va fan! Att uppleva nätet som tråkigt, säger det något om mig eller internet?

Jorå serru. Så att … och annars, jorå. Strålande tider. Vänder på femtioöringar med fjorton dar kvar till nästa pension. Jävlar vad det svider att t.ex betala tv-licens. Jag ser aldrig på SVT. Lyssnar aldrig på radio. Nä, det är ett rån det där. Radiotjänst i Kiruna förkortar jag RIK. Själv är jag fattig och känner mig rånad.

Pyssel i både den närmsta framtiden och i den lite mer fjärran framtiden. Men det är kära besvär. Nå, när allt fallit på plats vill säga. Om det vet man ju ingenting. Jag kan ju bli alldeles död imorrn. Nja, jag har ju iallafall haft en hyfsad dag idag. Och fick mig ett gott skratt när jag såg den … na fil fick jag inte ladda upp här. Skit! Nä, nu får det räcka för idag.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Ånger

”Där ändrade jag mig. Den första meningen i detta blogginlägg. Eftersom jag har en förmåga att rapa ur mig samma skit gång efter gång. Låt se, något positivt. Man vill ju liksom bara vara glad.”

¤ Jag har städat min kabyss idag. Det var ju bra att jag lyckades mobilisera den ork det krävde. Dessutom är det ju trevligt när det är nystädat.

¤ Ja just det, hundens päls är ordentligt genomborstad. Det uppskattar han säkert. Och fästinghalsband har han fått, min lilla loppsäck.

¤ Så är det smygpremiär imorrn för speedwaysäsongen. Det ser jag fram emot. Gäller bara att pälsa på sig, men det är ju inget märkvärdigt med det.

¤ Visst ja! Maj månad för min campingplats är betald. Det var det första jag la ut pensionen på när den kom denna månad. Då vet jag att jag har min lilla rullande kabyss att smyga in i när samhället känns mindre trevligt.

¤ Imorrn börjar Hells Kitchen, ny säsong. Jag ser inte på matlagningsprogram men det anser jag väl att Chef Ramsey gör i andra program. Hells Kitchen är något annat. Något jag verkligen lärt mig att uppskatta. Det ska bli kul.

¤ Det ska visst bli varmare framåt helgen. Man tackar!

Ja det var väl det hela för nu.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Tårvecken … vårtecken ska det va …

Årets första fästing. Har jag plockat ur pälsen på min hund. Den hade inte bitit sig fast. Fast pälsen är tät och om det finns fler ser jag inte. Tidigare idag såg jag tussilago i ett dike. Också ett vårtecken så gott som något. Fast trevligare. Förra veckan när det var så varmt (iallafall i Ö-Östergötland såg jag en man byta till sommadäck på sin bil. Sedan kom det snö. Ja än kan man inte säga att våren helt är här, betrakta påståendet som en väl ditspikad krok man kan hänga en regnvåt jacka på och räkna med att kroken sitter kvar.

Snart första april. Buggvarning i stil med Y2K. Vad ska man tro på? Dagen för dåliga skämt i stor stil. Om nån frågar hur jag mår kanske jag svarar att allt är toppen. Idag har jag varit fruktansvärt bakfull. Det var skönt. När man till och med uppskattar en sur bakis är man väl i sanning en riktig optimist. Fast jag fick ju iallafall sova mer än fem timmar oavbrutet. Något jag aldrig annars lyckas med.

Mina flyttplaner hänger på en ytterst skör tråd. Flytta kan jag göra imorrn men flytta in dit jag tror jag kan trivas gör jag inte då. Då bara flyttar jag. Hur snabbt kan kan tre lägenheter byggas? Inte från tomma backen men i ett skal som tidigare varit ett dagis på drygt 200m2? Ja det beror ju på vilka och hur många som gör jobbet. Och när de startar. Alltså något utom min kontroll eller kunskap. Att vänta på något gott kan ta bra jävla lång tid. I värsta fall spräcker jag ett bra avtal och bara väntar. Eller så följer jag avtalet, får hyra lagerlokal och bo i min husvagn i väntan på att nya kvarten blir klar och får betala för två flyttar. Det är väl själva fan …

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Ännu en spya

Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det beror inte på brist på ämnen eller lust. Det beror mest på att jag hade skrivit samma gråa skit jag skrivit så många gånger den senaste tiden, eller, sedan jag började blogga. Min blogg har varit min spyhink och oj vad jag har spytt och ulkat. Inte så attraktivt, oavsett vad man som bloggsurfare letar efter. Det är vad jag tror.

Nåväl, här är jag igen. Full av skit att spruta övr alla eventuella läsare. Galla och spyor i alla dess kulörer. Jag ä’r allt annat än nöjd över det samhälle jag lever i och de människor jag delar det med. Fy fan! Är ni lika dumma i huvudet som ni framstår som? Samma IQ som eran sammanlagda skostorlek? 2X 45 blir 90. Nätt och jämnt nog att gå och tugga tuggummi samtidigt utan att ramla omkull och hamna i självsvängning. Jävla höns!

Bitter?Jag? Nä! Förvånad? Inte särskilt. Ju mer befolkniningen ökar, ju fler stolpskott. Säker matematik, även för en som inte var särskilt bra på matematik. Använd kondom! Gummikolastång må vara osexigt men resultatet skulle gynna så många så fundera på det. Mer än en gång. Snälla!?

Det finns människor jag uppriktigt tycker om. Ni vet vilka ni är. Jag bryr mig om er och det bör ni märka. Ärligt. Er jag föraktar bör märka detsamma. Trots att ni tycks vara tröga, som om ni har kylskåpskall sirap i skallen istälet för hjärna,  men jag är inte övertygad. Tyvärr. Dessbättre är jag i allafall övertygade i mitt ogillande då vi möts. Även om det inte går fram. Stackars satar. Jag vill inte skrämmas. Jag är bara tydlig.

Min tid i detta bostadsområde är tidsbegränsad. Var jag tar vägen äru ännu höljt i dunkel. Blir det inte som jag tänkt mig hamnar mitt bohag i förråd och jag flyttar in i husvagn, så mycket tycker illa om att dela boplats med er. Nu tror jag inte att ni som skiter i min brevlåda läser detta. Men om någon i er bekantskapskrets gör det kan jag bara uppmana dem att sluta stryka er medhårs för era svårigheter i livet och de besvär ni finner i det ”vanliga” livet. Ni hör inte hemma här. Höns!

Nä nu skiter jag i det här. Vältra er i eran skit och rapa era besvär. Spy ut er misär och beklaga er över eran omvärlds misstroende. Den äro berättigad. Slaska runt i er strävan att bli ”allmänt erkända”. Ni har redan skitigt det blå skåpet fullt. Bara saftskallar och plattnackar förlåter er och låter sig bli rånade och bedragna igen. Sedan flyttar ni vidare och kör samma skit igen. Jag har varit med tillräcklickt länge för att se mönsret. Och de sociala gullar vidare. Det är för djävla patetiskt!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

BLOOD ALCOHOL!!!

Jomenvisst!

Söndag före veckan som innehåller Julafton. Tänkt mig att repa av alla julklappsinköp imorrn. På ungefär två timmar. Sedan tankar och tvättar jag bilen och åker hem igen. När julaftonsnödvändigheterna är överstökade packar jag för ett par dagars boende i husvagnen. För mig och min raketrädde hund.

Tänk, jag längtar redan. Lugnet. Det tempo själen saktar in till. Ett tempo som tillåter mig att som varelse faktiskt excistera i någon form av tillfredställelse. Vilket är unikt för mig då jag ständigt mår pytonorm annars. Jävla stöksamhälle. Allt är tillåtet. Eller ses bort ifrån.

Jag tänker bl.a annat att barn skjuter pyrotekniska projektiler på poliser och Räddningstjänsten i Rosengård, Malmö. Eller huliganer som ödelägger idrottsanläggningar i STHLM. Eller svartsjuka narkomaner som knivar andra män på min hemort. Det tycks som om samhället som de flesta vill se det sakta upplöses. Det blir inte människan som genom miljöförstöring förgör sin egen ras. Nej, det blir människan som förgör människan långt innan vi blir blöta upp till knäna av stigande havsvatten.

När de som är satta att se till att dumskallarna håller sig på mattan tittar bort eller gömmer sig och gör det till en vana ligger alla vi övriga illa till. Jag skulle vilja se den maktmänniska som vågar att leva en Svenssons liv i förorten. Eller en likadan leva ett Achmedliv. Inte som ett studiebesök med livvakter och tight schema, fika på ett seniorboeende, äta skollunch på en högstadieskola för att avsluta det hela med ett besök hos en förhållandevis framgångsrik nysvensk entreprenör.

Nej, av med slips och kavaj. In i en betongkvart utan skyddsnät. Ensam med några tjugor i lädret och tokiga grannar. Fyllon och knarkare. Psykbryt som lullar runt och bär sig åt. Människor som sabbar och förstör, bryter sig in och stjäl. Slagsmål, gräl och BLOOD ALCOHOL! Lev i detta. Lev som en god medborgare i detta. Lev på t.ex en sjukpension. Jag tror inte du klarar en vecka. Än mindre ett helt liv.

Men glöm aldrig bort att så här lever väldigt många fina och goda människor. För att de har inget annat alternativ. Och bland alla dessa trasiga excistenser av psykbryt, alkisar och knarkare, finns det också fina och och goda människor. Människor som aldrig riktigt fick chansen att visa det eller som föll mellan era förgyllda stolar, silvriga samhällsnät med stora maskor i. De ville och försökte men fick aldrig riktigt chansen.

Och nu när det är helgen då vi ska tänka på varandra. Vara givmilda och lyckliga. Ja då sitter det ensamma människor i skitkvartar och gråter i sin ensamhet. Som super och slår i ren panik. BLOOD ALCOHOL! Ni vet inte vad utanförskap är. Och viljan att ta reda på det är obefintlig. Så vi som ser, ser samhället sakta gå under vare sig det finns stadsjeepar eller inte. Men ni tittar bort. Och mellan betonghusen hörs ropen BLOOD ALCOHOL!!!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Stressen

Ja det är ju ett jävla besvär. En relativt ny bil med en en massa elektronik i. Och något slags elektronikspöke i systemet. Idag skulle jag iväg på lite nödvändigheter. Men bilen ville inte starta. Det har hänt förut och då lämnade jag in bilen på märkesverkstad. De fann inget fel. Och så blev det fel igen.

Det brukar heta att en gång är ingen gång, två gånger är en gonggong. Nå. Gonggongen har ljudit. Är ansluten till Motormännen. Har man två tillfällen då man behöver hjälp kostar det i princip gratis. Detta var tredje gången. Ingen av mina få kamratater/polare hade tid att hjälpa mig idag/kväll med starthjälp.

Så jag fick ringa Assistansekåren. Det kostar 1500:-. Kul!  Not. Med starthjälp hoppade den Finska Raggarbilen igång på första försöket. Gnistan kostade 1500:- . Öhmmmm … !!! Körde in till närmsta mack och köpte ett batteri, nytt. 1.151:- Gnulp! Lägg därtill Kårens uttryckning á 1500:- = 2751:-. Detta för fel jag redan sökt hjälp hos min lokale Fordhandlare.

Dessutom hörde jag det missljud jag ursprungligen sökte hjälp för. Som ej är avhjälpt. Det de gjorde var att kolla eventuella tvåor och åtgärda dessa samt ovanstående. Summa ca: 13,000:-.  Så missljud ej avhjälpt och ej heller startstrul. Va fan ska man med märkesverskstäder till. Dags att kalla in Robban A & co. TV3-Insider.

Det är ju för jävla hopplöst. Jag är så enormt behövande av fungerande bil och så ömkligt svag av s.k.  hjälpande ”polare”. Jag har helt enkelt distanserat mig från s.k.   ”polare”   då de tycks kosta mer än vad de smakar. Ånyo ett slags Moment 22. Grattis eremiten!

Jaha, vad gör man nu då, en vecka före Julhelvetet!? Inte en klapp inhandlad. Panik  runt knuten. Jag skulle helst slippa det här, men hur förklarar man det för syskonbarn? Hur förklarar man psykisk ohälsa för en sjuåring? Jag vet vad jag tror din mor (min syster) tror du önskar dig i Julklapp. Men jag vet inte var jag köper den eller om du gillar den och så ska ytterligare tre syskonbarn, och kanske fyra vuxna samt ytterligare två vuxna ha något, åtminstonde reprensativt, i Julklapp. Kaos! Vi skulle ju skita i klappar till varandra? Fast tydligen inte.

Jag får ut 9800:- / mån. Det räcker knappt till för det allra nödvändigaste. Det räcker inte, kort sagt. Och nu har hyran gått upp. Detta är inte förenligt med min dystra verklighet, en verklighet NI inte tycks ha i åminne. Och det är sorgeligt. Varenda år.

Fan! Jag hatar Jul!

Hasta luego you low ridin´  punks!

/grandebarda

Din gamla räksmugglare

Jaha, så var det måndag … tror jag. Jovisst! Så är det. Pratade med Försäkringskassan idag. Ja just det, det är väl i allra högsta grad anmärkningsvärt – efter knappval får jag plats 1 i kön. Det är nog första gången det har hänt. Hursomhelst får jag, som jag trodde, ansöka om bostadstillägg 2 gånger. Jaja, det är väl inte hela världen.

Telefonen har insjuknat på något sätt och nummerpresentatören sympatistrular. I själva hörluren låter det i min ända som om jag står under ett plåttak samtidigt som det ösregnar. Märkligt. Och nummerpresentatören beter sig högst egendomligt. Ett samtal registreras som två. Först riktnummret och de två första siffrorna i telefonnummret. Sedan ytterligare ett nyregistrerat samtal med de övriga siffrorna från den uppringande.

Idag har grannen ovanpå haft en besvärlig möbelbrottardag. Göta Petter! Det dunsar och brakar. Skrapar och slår. Jag kan verkligen inte lista ut vad i hela fridens namn en människa gör för att producera så mycket egendomligt buller. Nu vet jag iallafall att jag kan få bostadstillägg om jag väljer att bo i husvagn permanent. En inte helt ur luften tagen tanke.

Ja här går man och funderar på livets underligheter. Det blir en liten och snäv värld där jag inte passar in på något sätt. Sitter fast. Efter över sex år på samma adress har jag samlat på mig så mycket värdelöst plock och tillhörigheter så en flytt känns som ett företag av gigantiska proportioner. Det reder jag inte ut på egen hand. Varken orkesmässigt eller ekonomiskt. Ja käre värld!

Så har det blivit lite grinigt i lädret. Jag tror jag har nån tjuga på kontot, femton spänn på ICA-kortet och tre och femtio i plånboken. Inget att panta mer än nåt dussin aluburkar. Hoppla. Tur att jag handlat på mig mat så jag klarar mig ett tag till. Och hunden har sitt, det är bland det första jag ser till. Alltid.

På mer än ett sätt längtar jag ut till vagnen och lugnet på campingen. Det är en så enastående skillnad så det är svårt att förklara. Men pulsen går ner, livsgnistan lyser starkare, lugnet infinner sig. Vad jag verkligen saknar är tv. På tre dagar förra veckan läste jag ut två förhållandevis tjocka romaner. Och det gjorde väl inget annat än att jag inte hade med mig mer läsning. Mycket kan jag vara utan men inte böcker att läsa.

Nähe, dags att tacka för uppmärksamheten för i afton.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

En ovanligt positiv blogg

Depswa på stereon. Kall malt i burken och en cigg i nypan. Det är lördagskväll i grandebardas kabyss. Golven är täckta av hundludd av monstruösa dimensioner. Grus och sand, barr och oidentifierade partiklar kitttlar mina bara fötter. Till skillnad från min husvagn, där det är riktigt golvkallt, är det lika onödigt varmt i min hyrda skitkabyss. Sedan hyresvärden kopplade in fjärrvärme har det varit mellan 22,5 – 24,5C+ inne vintertid. Torr stillastående värme jag inte vill ha. Alla element är avstängda och det vädras när det bjuds. Eftersom kåken är ett höghus på en bergsknalle är det sällan helt vindstilla. Så jag korsvädrar ofta. Även när det är flera minus ute. Big fan of frisk luft.

Jag fick brev från Försäkringskassan förra veckan. Jag har t.o.m den 25 december på mig att ansöka om bostadstillägg för 2009. Problemet är att jag får höjd hyra fr.o.m jan. -09. Det innebär att jag måste ansöka om bostadsbidrag två gånger inom en månad. Vet inte FK om att nya hyror sätts vid årsskiften? Eller är det förtjusta i att handskas med ansökningar om och om igen? Osmidigt är det iallafall. På tal om det, jag såg i pappren att man kan få bidrag t.o.m för husvagnsboende. Och jag som är husvagnsägare och utnött på stöket i hyresrättsboendet.

Tanken har slagit mig ett flertal gånger. Att hyra ett förråd för mitt lösöre, skaffa en lite större och modernare vagn och bli långliggare på någon trevlig åretruntöppen camping. För er som aldrig husvagnscampat, campare, oavsett om de är rullare eller långliggare, visar varandra större hänsyn och omtanke än grannar i ett miljonprojekthöghus. Den lite skeva och raljanta nidbilden av husvagns och husbilscampare överrensstämmer inte med den verklighet jag har tagit del av i sommar, höst och vinter.

Ute är det svart, fuktigt och skitigt. Det gör mig inte så deprimerad. Tråkigt bara att som månggången hundvallare dras mycket skit in i kabyssen. Städa tillhör inte någon av mina favoritsysselsättningar. Fast vem gillar det egentligen? Det finns väl naturligtvis undantag som bekräftar regeln, så är det ju alltid.

Första kvällen i vagnen i veckan som var ritade jag en teckning jag blev väldigt nöjd med. Jag behöver ro och lugn för att skapa. Så är det väl för de flesta konstnärssjälar jag mött. Dessvärre har min scanner valt att avlida utan att i förväg meddela mig om detta. Fast den kanske bara vilar. Ska väl försöka dyka ned i sladdhärvan, skopa undan damm och jox och se om jag kan skrämma liv i maskinen. Teckningen är nog mer talande än vad jag själv tycker och då är jag ändå ganska nöjd med resultatet. Något unikt för en skapande människa. Det var det hela för idag.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Läppstift på liket

Exakt hur korkade kan en människa stå ut med att uppleva sina medmänniskor?

Om det går en blekfet saftskalle per dussin finns det ca: 10 plattnackar i min kåk. Som sabbar och förstör. Som ställer till med jävulskap och dumheter bara för den goda sakens skull.

Eftersom jag själv är en så god människa och som inget har att dölja (bara jag får runka ifred) så för fan sätt upp bevakningskameror i alla allmänna utrymmen. Skulle nån se mig duktigt stagad på nattrundan med jycken någon helgnatt, det bjuder jag på så gärna.

Men hyresvärden är värdelös. Allt de gör är likt läppstift på liket. Det är fortfarande ett lik. Och det ruttnar mer och mer. Vilket påminner mig om tid i samma hyresvärds lägenhet i annat område. Det körde de i botten, blåste ur det, byggde om det och sedan står de där med en massa fuskrenoverade snordyra hyresrätter ingen vill eller har råd att bo i.

Senast jag kollade in ledigt i just det området stod det att läsa på hyresvärdens hemsida att de som redan bodde i området och som lyckades övertala någon att flytta dit skulle få 10 000:-. Ursäkta? Ja just det. Allmännyttan. Ingen målbild och alla är ansvarsbefriade. Samhall i kamoflage.

Där sitter dom med sina feta löner inne i stan och nöter byxbaken och dunkar varandra i ryggen, skrattar hela vägen till banken. Jag skulle vilja sätta nån av dessa i min skitkvart i en fjorton dagar. Ingen yttre stimulans. Bara lev på potatisskal och kranvatten. Försök sova till ljudet av en som snickrar och en annan som borrar och en tredje som brottas med möbler dygnet runt.

Njut av ljudet från en ensam hunds skällande och ylande, förundras av människor i din omgivning och deras hat till sina dörrar, som slås igen med kraft nog att få takfärgen att falla som nysnö. Se de fulla och drogpåverkade som dräller runt och pissar och spyr och dräller ut blöta fimpar.

Slås av häpnad hur ofta du nyser. Hur du svettas i en kåk du borde frysa i. Se översvämmningarna i soprummet och skiten i tvättstugan. Du skulle inte bli överförtjust i vad ”er produkt” erbjuder, trots det låga priset (som ändå är på tok för högt).

Kom. Bo här ett tag. Sedan vill jag höra vad du tycker.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Upprop inför helgerna som komma skall – Pyroteknikhelvetet

Det återkommer varje år. Galor och tillställningar runt jul för att hjälpa Sveriges hemslösa/bostadslösa/uteliggare och papperslösa. Efter en skummning på ovan nämnda ord – hemlösa o.s.v. framkommer det att det endast i Sverige finns ca: 900 organisationer som ska hjälpa dessa människor. Mycket kritik men få lovord. Hursomhelst.

När det nu närmar sig Jul & Nyår, vinter och kyla, är det väl nära till hjärtat att göra något gott för alla dessa som ej har tak över huvudet och som i sanning lever i ett utanförskap som riksdag och regering inte har en realistisk plan/paketlösning för? Kan du gå förbi en stackare som kanske nästa morgon har fryst ihäl?

Jag har ett förslag.

Om du, som varje år köper fyrverkerier och pyroteknitk till dig och dina barn, väljer att skänka hälften av dina utlägg och konsumtion till en eller flera av de ca: 900 organisationer i Svergie i år till dessa stackars människor utan eget hem och bostad, gör du inte bara en enorm insats för dessa människor.

Nej, du besparar en massa krigsflyktingar som sökt frid och frihet i vårat krigsbefriade land trauma. Du besparar en hel massa människor och deras husdjur ett ständigt återkommande elände, som i många områden kan vara i både tre till fem veckors inferno av ångest och rädsla. Du kan göra skillnad för så många tusentals människor så du borde känna dig stolt. Trots de som skiter i liknande upprop.

Vi kan fira våra vinterhögtider med lasershower och körsång, ljusspel och konserter. Det måste inte nödvändigtvis smälla som om vårat samhälle vore under krigsattack. Det drabbar fler än det glädjer. Det vet de flesta.  Men protesterna kommer oftast efter helgerna från kommunpolitiker som själv drabbats.

Barn spränger av sig händer, armar, ansikten. Bränder uppstår. Samhällskostnader tillkommer som i slutänden tillkommer skattebetalarna. Folk till och med dör. Lagen likställer langning av pyroteknik till underåriga med lagning av alkohol. Socialstyrelsen tillåter anonym anmälan av vuxnas langning till underåriga på samma sätt som langning av alkohol.

Dra ned på smällarna, häxvisslorna och fyrverkeriet. Skona skadade människor och våra kära husdjur. Ge en slant till de hemlösa och puffa för körsång och laser/ljusshower (utan ljudeffekter) och vi får alla ett bättre och sundare och framför allt ett trevligare nytt år.

Tycker du mitt resonemang är värt vidare diskussioner och samhällsförändringar, kopiera och vidarebefodra gärna. Jag vill understryka, jag har inget emot en sprakande nyårshyllning. Jag vill bara slippa allt okynnesoväsen som kommer (både före) och efter nyårsfirandet. Det fyller ingen funktion.

M.V.H. /grandebarda med raketrädd hund