Dårhuset – 6 veckor kvar

Här har det varit semesterstängt. Inte för att jag haft semester. Inte i vanlig bemärkelse iallafall. Men jag har tagit semester från dårhuset jag hyr lägenhet i. Bott i min gamla fina husvagn i elva veckor på raken. Nu är själen i hyfsad balans igen. Innan jag planterade mitt beniga arsle i skogen i vagnen var min själ min själ uppe ur kroppen och smiskade mina grå tinningar i protest över alltings jävlighet.

Förra torsdagen insåg jag att det endast återstod ungefär sex veckor till flytt. Jorå. Jag har fått tummen ur och anser mig mer än färdig med detta boende. Fast jag får handskas med två flyttar istället för en. Jag ser det som ett äventyr, inte som en besvärlig omständighet. Även om det hade legat närmare till hands. Vaffö jö hann på dé viset?

Jo, jag ska köpa mig en kvart där det är lugnt. Men den finns inte riktigt än. Den är inte byggd. Men här i dårhuset stannar jag inte så jag baxar iväg mitt junk till en annan kvart i väntan på att slutdestinationen blir byggd. Och under tiden kan jag ju alltid dyka under radarn och bo i vagnen. Det var riktigt mysigt det. Men om det bloggar jag under samma nick som här men där – PEKAR-> )

Det är nåt rent för märkvärdigt vad med skit jag samlat på mig under de sju år jag tillbringat i dårhuset. Men jag är duktig. Slänger minst en säck onödigheter om dagen. Ett släp med bortglömt bra att ha från källareförrådet är även bortforslat. Känns lite lättare att andas. Fast det är långt kvar tills jag är nöjd med detta flyttröj. Intentionen är ju att flytta så lätt som möjligt och när jag väl hamnat i min egen bostad skapa en plats att trivas i tills träfracken åker på och jag bärs ut med fötterna först.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Ånger

”Där ändrade jag mig. Den första meningen i detta blogginlägg. Eftersom jag har en förmåga att rapa ur mig samma skit gång efter gång. Låt se, något positivt. Man vill ju liksom bara vara glad.”

¤ Jag har städat min kabyss idag. Det var ju bra att jag lyckades mobilisera den ork det krävde. Dessutom är det ju trevligt när det är nystädat.

¤ Ja just det, hundens päls är ordentligt genomborstad. Det uppskattar han säkert. Och fästinghalsband har han fått, min lilla loppsäck.

¤ Så är det smygpremiär imorrn för speedwaysäsongen. Det ser jag fram emot. Gäller bara att pälsa på sig, men det är ju inget märkvärdigt med det.

¤ Visst ja! Maj månad för min campingplats är betald. Det var det första jag la ut pensionen på när den kom denna månad. Då vet jag att jag har min lilla rullande kabyss att smyga in i när samhället känns mindre trevligt.

¤ Imorrn börjar Hells Kitchen, ny säsong. Jag ser inte på matlagningsprogram men det anser jag väl att Chef Ramsey gör i andra program. Hells Kitchen är något annat. Något jag verkligen lärt mig att uppskatta. Det ska bli kul.

¤ Det ska visst bli varmare framåt helgen. Man tackar!

Ja det var väl det hela för nu.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Fem dödshot på tio minuter

-Där är ju idioten! Ska jag dunka han. Ska jag sprätta han. (Jag hade just gått ut med hunden igår kväll vid 22-tiden. Ett par i 30-45-årsåldern vacklar trettio meter framför mig, karln träter på kvinnan innan han vrålar det jag skrev nyss.)

Vad jag vet har jag varken sagt eller gjort något för att göra någon annan medmänniska så upprörd. Jag håller masken och avståndet. Jag har ju trots allt min hund med mig. Samtidigt som jag är proppmätt och lagom trött. Dessutom är jag i princip nykter vilket dämpar mitt aggressiva sinnelag. Hade jag varit ensam och lite full hade jag gapat tillbaks. Något i stil med: ” Gapstararna häckar tidigt i år!” … eller något liknande.

Karlen förtsätter, vilt hejdad av kvinnan i sällskapet. Hon vrålar – ”Fel snubbe, håll käften!” -”Nu går vi …!” O.s.v. Han vrålar vidare. ”-Jag kan dunka honom, jag sprättar honom, jag dränker han. Jag tar en planka och slår han … ” Jag stryper han, jag … Håll käften!!! vrålar kvinnan. Jag bara knallar vidare. Bakom dem, på en trettio meters avstånd.

Jag vet att med min kroppstyngd, min judobakgrund och mitt nyktra sinne samt min inneboende vrede inte kommer att ha svårt att sätta denna fulla gapstare ur stridbart skick inom tio sekunder. Men jag har hunden med mig. Vill inte riskera att han ska hamna i kläm, och det har varit en lugn och skön kväll så långt. Så jag avvaktar.

Till min förvåning kliver de bägge in i en bil efter ett tag och kör iväg. Kvinnan kör. Men hon kan fan inte vara nykter. Ja, livet på landet i ett ”white trash”-område. Underbart!

Hasta luego you low ridin´  punks!

/grandebarda

Tårvecken … vårtecken ska det va …

Årets första fästing. Har jag plockat ur pälsen på min hund. Den hade inte bitit sig fast. Fast pälsen är tät och om det finns fler ser jag inte. Tidigare idag såg jag tussilago i ett dike. Också ett vårtecken så gott som något. Fast trevligare. Förra veckan när det var så varmt (iallafall i Ö-Östergötland såg jag en man byta till sommadäck på sin bil. Sedan kom det snö. Ja än kan man inte säga att våren helt är här, betrakta påståendet som en väl ditspikad krok man kan hänga en regnvåt jacka på och räkna med att kroken sitter kvar.

Snart första april. Buggvarning i stil med Y2K. Vad ska man tro på? Dagen för dåliga skämt i stor stil. Om nån frågar hur jag mår kanske jag svarar att allt är toppen. Idag har jag varit fruktansvärt bakfull. Det var skönt. När man till och med uppskattar en sur bakis är man väl i sanning en riktig optimist. Fast jag fick ju iallafall sova mer än fem timmar oavbrutet. Något jag aldrig annars lyckas med.

Mina flyttplaner hänger på en ytterst skör tråd. Flytta kan jag göra imorrn men flytta in dit jag tror jag kan trivas gör jag inte då. Då bara flyttar jag. Hur snabbt kan kan tre lägenheter byggas? Inte från tomma backen men i ett skal som tidigare varit ett dagis på drygt 200m2? Ja det beror ju på vilka och hur många som gör jobbet. Och när de startar. Alltså något utom min kontroll eller kunskap. Att vänta på något gott kan ta bra jävla lång tid. I värsta fall spräcker jag ett bra avtal och bara väntar. Eller så följer jag avtalet, får hyra lagerlokal och bo i min husvagn i väntan på att nya kvarten blir klar och får betala för två flyttar. Det är väl själva fan …

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Ännu en spya

Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det beror inte på brist på ämnen eller lust. Det beror mest på att jag hade skrivit samma gråa skit jag skrivit så många gånger den senaste tiden, eller, sedan jag började blogga. Min blogg har varit min spyhink och oj vad jag har spytt och ulkat. Inte så attraktivt, oavsett vad man som bloggsurfare letar efter. Det är vad jag tror.

Nåväl, här är jag igen. Full av skit att spruta övr alla eventuella läsare. Galla och spyor i alla dess kulörer. Jag ä’r allt annat än nöjd över det samhälle jag lever i och de människor jag delar det med. Fy fan! Är ni lika dumma i huvudet som ni framstår som? Samma IQ som eran sammanlagda skostorlek? 2X 45 blir 90. Nätt och jämnt nog att gå och tugga tuggummi samtidigt utan att ramla omkull och hamna i självsvängning. Jävla höns!

Bitter?Jag? Nä! Förvånad? Inte särskilt. Ju mer befolkniningen ökar, ju fler stolpskott. Säker matematik, även för en som inte var särskilt bra på matematik. Använd kondom! Gummikolastång må vara osexigt men resultatet skulle gynna så många så fundera på det. Mer än en gång. Snälla!?

Det finns människor jag uppriktigt tycker om. Ni vet vilka ni är. Jag bryr mig om er och det bör ni märka. Ärligt. Er jag föraktar bör märka detsamma. Trots att ni tycks vara tröga, som om ni har kylskåpskall sirap i skallen istälet för hjärna,  men jag är inte övertygad. Tyvärr. Dessbättre är jag i allafall övertygade i mitt ogillande då vi möts. Även om det inte går fram. Stackars satar. Jag vill inte skrämmas. Jag är bara tydlig.

Min tid i detta bostadsområde är tidsbegränsad. Var jag tar vägen äru ännu höljt i dunkel. Blir det inte som jag tänkt mig hamnar mitt bohag i förråd och jag flyttar in i husvagn, så mycket tycker illa om att dela boplats med er. Nu tror jag inte att ni som skiter i min brevlåda läser detta. Men om någon i er bekantskapskrets gör det kan jag bara uppmana dem att sluta stryka er medhårs för era svårigheter i livet och de besvär ni finner i det ”vanliga” livet. Ni hör inte hemma här. Höns!

Nä nu skiter jag i det här. Vältra er i eran skit och rapa era besvär. Spy ut er misär och beklaga er över eran omvärlds misstroende. Den äro berättigad. Slaska runt i er strävan att bli ”allmänt erkända”. Ni har redan skitigt det blå skåpet fullt. Bara saftskallar och plattnackar förlåter er och låter sig bli rånade och bedragna igen. Sedan flyttar ni vidare och kör samma skit igen. Jag har varit med tillräcklickt länge för att se mönsret. Och de sociala gullar vidare. Det är för djävla patetiskt!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Räkneövning

Detta eviga manglande … Vill viljan kan inte kroppen. Kan kroppen vill inte viljan för orken är slut. Vill kroppen vill inte viljan för det behöver dammsugas. Eller annat. En bra vecka städas kabyssen, kroppen får sin motion och sinnet drabbas inte av härdsmälta. Så sällan det sammanfaller.

Ja ja. Så är det väl för fler än mig, kan jag tänka. Men inte mycket till tröst. Man står sig själv närmast, så är det.

Hur tänker folk? Fick en lapp i lådan förra veckan. Arbeten skall ske i kåken vecka 8/9. Ok. Bra, tack! Men … Den åttonde veckan år -09 torde inträffa fr.om imorrn, den 21/2. Men så är det inte. Den åttonde veckan inträffar efter sju veckor in i det nya året. Som igår. Kan folk inte grundläggande matematik?

Nästa vecka kommer hund och jag att bo i husvagnen. Det går fan inte att bo i en kåk där det borras från 08:00-16:00. Jycken får psykbryt. Själv blir jag väckt efter fem timmars sömn, det går inte. Så jag hoppas på milda dagar en och en halv vecka från söndag kväll och framåt. Men det är väl bäst att inte hålla tummarna.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Efraim Poppelfjord

Från torsdag till lördag vilade jag ut mig i husvagnen. Sedan fick jag slut på läsning, mat och hundmat. Jag hade egentligen tänkt ligga på campingen tills söndag, den dag som idag är. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. I synnerhet när man räknar så kapitalt fel på dagar. Nåja, det är inte hela världen.

Imorrn ny vecka. Inget planerat mer än det vanliga. Lagom upphetsande. Jaja, man gör så gott man kan med det förstånd man besitter. Eller som nån klok människa en gång sade: Man får vara lite om sig och kring sig så man inte kommer av sig.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Näradödenupplevelsen

Så nära hjärtattack har jag nog aldrig varit.

07:45 Krrrrrrrrrrrrrrr

Arrrgh! Från sömn till panik och hjärtklappning på under sekunden. Jycken flög så högt så han slog i taket innan han rusade ut i hallen. Jag lägger mitt ”bra” öra mot kudden och stoppar ett finger i det dåliga samtigt som jag drar täcket över huvudet. Efter ungefär trettio sekunder är det över men det tar mig en och en halv timme att somna om.

Sist hantverkare använde bilmaskin i kåken satte de upp lapp dagen innan. Jag antar att de inte måste men det tackade jag dem för. Idag hade jag lätt kunnat dräpa fanskapet. Jävla sätt! Om imorgon vet jag inget men jag drar fan upp till husvagnen över veckoslutet för att vila upp mig.

Det fanns en tid då jag inte trodde på sådant som t.ex elallergi. Nu när jag själv lider av bullerallergi lider jag med alla andra som på ett eller annat sätt lider. Var tar sådana som jag vägen? När … ja jag vet inte … jag orkar inte … det slirar i huvudet … zombie … dräpa … sova … FAN!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Och det är inte ens Kinesiskt nyår …

Igår kväll tänkte jag att det skulle vara skönt med ett par lugna vilodagar i husvagnen till helgen.
Idag vaknade jag med halsont och hosta. Fast ingen feber. Hoppas det släpper av så jag kommer iväg. Min bullerallergi blir inte mildare med tiden.

Nu är det slask ute igen, det är så tråkigt. Jycken blir skitig, inne blir det skitigt och blött mildväder är elakt väder för mina reumatiska leder. Dessutom blir det mörkt fortare än när snö tillåts ligga. Jaja, över vädret rår man inte. Sedan kan man svära käken ur led helt utan nytta och gagn.

När hund och jag stolpade ut i det mörka slasket hörs sporadiska knallar, häxvisslor. Det är ju själva fan. Hundkraken stelnar till av skräck, nyper år ringmuskeln och nöjer sig med att pinka ur sig det nödvändigaste. All övrig energi går åt till att dra i kopplet så han nästan stryps för att komma tillbaka till kabyssen. Den som inte heller skänker hund eller husse frid och ro. Då den där jävla MT aldrig kan avlida utan fortsätter skaka och rysta med hammare och borrmaskin.

Är inte världen en väldigt bullrig plats? Jag menar, luften tillhör oss alla men vissa tar mer än nödvändig andel att sprida oljud i, helt i onödan. Nä, det är inte sunt. Men människan kommer i alla modeller. Min modell passar inte riktigt in i denna bullriga stökiga värld jag har omkring mig och jycken instämmer.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Konsten att tänka sig trött

Tänk att man kan bli så fullständigt utmattad av att just tänka. Det har tänkts en hel del i grandebardas kabyss den senaste veckan. Mer än vanligt och då är det ändå inte ovanligt med tankeverksamhet för mig. Det finns tillfällen då jag önskar att jag inte tänkte så mycket. Det tänker jag på ibland.

Tänk så praktiskt det vore om man kunde nöja sig med ett enkelt liv. Enkelt i den meningen att man nöjer sig med att till exempel heja på ett fotbollslag och att lösa korsord i sällskap med en pelargon. Grogg på fredag och lördag kväll och sedan vardagslunk.

Nu är ju inte alla skapta på det viset. Det tycks som om en hel del människor inte alls nöjer sig med det lilla, med det enkla, med det de har. Några stjäl och bedrar för att berika sig. Andra lever ut sina fantasier men betalar ofta ett högt pris. Ett pris de själva sällan kan betala när räkningen kommer. Några lyckas slå mynt av sina intressen och liv de ville leva.

Man ska inte titta bakåt och älta det som har varit. Man ska inte klaga, det kunde ju ha varit värre. Och det finns ju alltid de som definitivt har det värre. Då är det fult eller iallafall patetiskt att själv uttrycka missnöje med det som är, med det som man har. Nä, ryck upp dig, kamma luggen och rätta till dig. Så här kan vi ju inte ha det.

Och så rullar det på. Dag efter dag. Vecka efter vecka och naturligtvis år efter år. Jag slutar aldrig försöka men jag kan inte heller sluta att tycka att det vore skönt att få må bra. På det där viset när det inte är tillkämpat. Utan när själen faktsikt känner sig nöjd och meddelar detta till hjärnan.

Det är nu en vecka sedan jag tror jag drabbades av ett nervöst sammanbrott. Eller psykbryt som vi säger på firman. Sedan dess har jag vandrat fram i tillvaron som en beskedlig zombie. Äta sova duscha skita vandra hund glo på tv läsa äta sova trött, så trött. Men jag har inget gjort. Har fått väldigt lite uträttat. Visst. Karusellen flytt har så sakta börjat rulla. Men det går ännu sakta, ack så sakta. Ingen vet om karusellen kommer upp i nöjaktig fart.

Inte än. Inget är klart. Allt återstår att göra. Och det är inte lite det. Det är en väldans massa saker som ska falla på plats. Och allt det där tänker jag på så jag känner mig alldeles matt. Fullständigt utschasad. Tänk om jag inte tänkte så mycket. Det vore ju också ovanligt praktiskt om jag vore frisk och entusiastisk, fylld av livslust och energi. Men så är det alltså inte.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda