Ja här går man och hänger med huvudet. Trampar vatten. Men så fick jag som av en slump syn på nåt som är nåt att se fram emot iallafall. Detta. Trevligt!
Det lackar mot julhelvetet. Tindra med ögonen och var romantiskt komisk, annars jävlar! Jag kommer, efter att ha deltagit familjens julfirande, att genast åka till min husvagn och supa mig bortom …
Ensamhetens helger. Iallafall för knepiga ungkarlar med stora hundar som inte får komma in i stugvärmen. Nä, jag har inte straffat ut mig. Det har utvecklats på detta vis av omständigheter varken jag eller andra kan rå för. Det bara är så. Men va fan! Man börjar bli van.
Usch, nu börjar jag negga igen. Tänk positivt man. Fly mig en positivhalare. Skomakare, bliv vid din läst. Nej jag är inte full. Mer än möjligen full i fan. Och så svär jag också, hemska människa. Nå, det är av underordnad betydelse. Man vill ju liksom bara vara glad. Kan man inte få vara det?
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
