BLOOD ALCOHOL!!!

Jomenvisst!

Söndag före veckan som innehåller Julafton. Tänkt mig att repa av alla julklappsinköp imorrn. På ungefär två timmar. Sedan tankar och tvättar jag bilen och åker hem igen. När julaftonsnödvändigheterna är överstökade packar jag för ett par dagars boende i husvagnen. För mig och min raketrädde hund.

Tänk, jag längtar redan. Lugnet. Det tempo själen saktar in till. Ett tempo som tillåter mig att som varelse faktiskt excistera i någon form av tillfredställelse. Vilket är unikt för mig då jag ständigt mår pytonorm annars. Jävla stöksamhälle. Allt är tillåtet. Eller ses bort ifrån.

Jag tänker bl.a annat att barn skjuter pyrotekniska projektiler på poliser och Räddningstjänsten i Rosengård, Malmö. Eller huliganer som ödelägger idrottsanläggningar i STHLM. Eller svartsjuka narkomaner som knivar andra män på min hemort. Det tycks som om samhället som de flesta vill se det sakta upplöses. Det blir inte människan som genom miljöförstöring förgör sin egen ras. Nej, det blir människan som förgör människan långt innan vi blir blöta upp till knäna av stigande havsvatten.

När de som är satta att se till att dumskallarna håller sig på mattan tittar bort eller gömmer sig och gör det till en vana ligger alla vi övriga illa till. Jag skulle vilja se den maktmänniska som vågar att leva en Svenssons liv i förorten. Eller en likadan leva ett Achmedliv. Inte som ett studiebesök med livvakter och tight schema, fika på ett seniorboeende, äta skollunch på en högstadieskola för att avsluta det hela med ett besök hos en förhållandevis framgångsrik nysvensk entreprenör.

Nej, av med slips och kavaj. In i en betongkvart utan skyddsnät. Ensam med några tjugor i lädret och tokiga grannar. Fyllon och knarkare. Psykbryt som lullar runt och bär sig åt. Människor som sabbar och förstör, bryter sig in och stjäl. Slagsmål, gräl och BLOOD ALCOHOL! Lev i detta. Lev som en god medborgare i detta. Lev på t.ex en sjukpension. Jag tror inte du klarar en vecka. Än mindre ett helt liv.

Men glöm aldrig bort att så här lever väldigt många fina och goda människor. För att de har inget annat alternativ. Och bland alla dessa trasiga excistenser av psykbryt, alkisar och knarkare, finns det också fina och och goda människor. Människor som aldrig riktigt fick chansen att visa det eller som föll mellan era förgyllda stolar, silvriga samhällsnät med stora maskor i. De ville och försökte men fick aldrig riktigt chansen.

Och nu när det är helgen då vi ska tänka på varandra. Vara givmilda och lyckliga. Ja då sitter det ensamma människor i skitkvartar och gråter i sin ensamhet. Som super och slår i ren panik. BLOOD ALCOHOL! Ni vet inte vad utanförskap är. Och viljan att ta reda på det är obefintlig. Så vi som ser, ser samhället sakta gå under vare sig det finns stadsjeepar eller inte. Men ni tittar bort. Och mellan betonghusen hörs ropen BLOOD ALCOHOL!!!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Finsk metall

Lyssnar på senaste Diablo – Icarus. Mums i örat.  Behövs lite arga pojkars urladdning efter ännu en stressig dag. För att inte tala om hur struligt det blev igår. Göta Petter! Men det är historia. Framåt march. Milda medwurstar! 6 dagar kvar till Julafton. Det bästa med det är att sen är den skithelgen över och jag tar jycken, förnödenheter och drar till husvagnen och lugnet i skogen. Asocial jag? Jupp!

Då ska vi se. Tog ett långt snack med brorsan om julklappar. Tur att man har både begåvade och sympatiska syskon, här inkluderar jag min lillsyrra också. Det var bara mig det inget blev av med,  men två av tre är ju rent procentuellt ändå ganska lyckat, försöker jag påpeka till mina arma föräldrar.  

Jaha, jag är så slutkörd till både kropp och själ så det står ganska still i knopfen. Jag anser mig färdigbloggad för nu. Adjö!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Stressen

Ja det är ju ett jävla besvär. En relativt ny bil med en en massa elektronik i. Och något slags elektronikspöke i systemet. Idag skulle jag iväg på lite nödvändigheter. Men bilen ville inte starta. Det har hänt förut och då lämnade jag in bilen på märkesverkstad. De fann inget fel. Och så blev det fel igen.

Det brukar heta att en gång är ingen gång, två gånger är en gonggong. Nå. Gonggongen har ljudit. Är ansluten till Motormännen. Har man två tillfällen då man behöver hjälp kostar det i princip gratis. Detta var tredje gången. Ingen av mina få kamratater/polare hade tid att hjälpa mig idag/kväll med starthjälp.

Så jag fick ringa Assistansekåren. Det kostar 1500:-. Kul!  Not. Med starthjälp hoppade den Finska Raggarbilen igång på första försöket. Gnistan kostade 1500:- . Öhmmmm … !!! Körde in till närmsta mack och köpte ett batteri, nytt. 1.151:- Gnulp! Lägg därtill Kårens uttryckning á 1500:- = 2751:-. Detta för fel jag redan sökt hjälp hos min lokale Fordhandlare.

Dessutom hörde jag det missljud jag ursprungligen sökte hjälp för. Som ej är avhjälpt. Det de gjorde var att kolla eventuella tvåor och åtgärda dessa samt ovanstående. Summa ca: 13,000:-.  Så missljud ej avhjälpt och ej heller startstrul. Va fan ska man med märkesverskstäder till. Dags att kalla in Robban A & co. TV3-Insider.

Det är ju för jävla hopplöst. Jag är så enormt behövande av fungerande bil och så ömkligt svag av s.k.  hjälpande ”polare”. Jag har helt enkelt distanserat mig från s.k.   ”polare”   då de tycks kosta mer än vad de smakar. Ånyo ett slags Moment 22. Grattis eremiten!

Jaha, vad gör man nu då, en vecka före Julhelvetet!? Inte en klapp inhandlad. Panik  runt knuten. Jag skulle helst slippa det här, men hur förklarar man det för syskonbarn? Hur förklarar man psykisk ohälsa för en sjuåring? Jag vet vad jag tror din mor (min syster) tror du önskar dig i Julklapp. Men jag vet inte var jag köper den eller om du gillar den och så ska ytterligare tre syskonbarn, och kanske fyra vuxna samt ytterligare två vuxna ha något, åtminstonde reprensativt, i Julklapp. Kaos! Vi skulle ju skita i klappar till varandra? Fast tydligen inte.

Jag får ut 9800:- / mån. Det räcker knappt till för det allra nödvändigaste. Det räcker inte, kort sagt. Och nu har hyran gått upp. Detta är inte förenligt med min dystra verklighet, en verklighet NI inte tycks ha i åminne. Och det är sorgeligt. Varenda år.

Fan! Jag hatar Jul!

Hasta luego you low ridin´  punks!

/grandebarda

Sen gick lyset

Jag har tydligen bloggat här så tidigt som 1970. Enligt statistiksidan. Skum bugg. En annan skum bugg  jag råkat ut för är vid promenad med hund.

Vi gick vårt vanliga varv. Plötslig uppfattar jag något slags hastigt ljussken och sedan slockar gatubelysningen. Kort därpå hoppar lyset igång igen för att lika plötsligt åter slockna efter ett hastigt ljussken. Jag var inte ensam ute och jag såg andra reagera på det hela så det hände inte i mitt arma huvud.

Idag slocknade en gatlampa när hund och jag passerade igen. Fast bara en. Sedan tyckte någon det var läge att fira nyår och avfyrade ett par smällare. Hunden blev skitstressad och husse förbannad. I veckan nu ska jag fixa ihop resten av det jag behöver till min husvagn. Sedan tar hund och husse ledigt från samhället som vi känner till det för lugn och ro i skogen.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Grinden i skogen

Och så har jag fått en tankeslinga i huvudet. Något jag måste få ur mig för att få ur den ur huvudet. För där gör den ingen nytta. Mer än att den spelas upp igen och igen.

Jag gick djupt in i en mörk vildvuxen skog. Det var på dagen, det var ljust. Efter ett par timmars vandrande kommer jag fram till en grind på ett par gistna stolpar. Vid stolparna är en mur byggd men den är raserad och i spillror endast några meter åt vardera sida.

På andra sidan grinden sitter en mycket gammal kvinna med ryggen mot mig. Hon är klädd en någon slags särk, det ser gammalt ut. Utan att vända sig om säger den gamla kvinnan att jag måste betala tull för att passera. Jag ser ju att det går att gå runt med några kliv och kvinnan känns inte som om hon är på riktigt så jag går helt sonika runt den nedfallna muren på högra sidan och fortsätter min vandring.

Efter ytterligare någon timme kommer jag fram till samma grind, mur och kvinna. Fast från ett annat håll. Samma sak upprepas. Kvinnan väser fram att jag måste betala tull för att passera. Denna gång väljer jag att ånyo ignorera kvinnan och går till vänster om den nedfallna muren.

Efter ytterligare någon timmes vandring kommer jag återigen fram till samma mur, grind och kvinna. Det här börjar bli lika löjligt som skrämmande. Proceduren upprepas. Fast i sidled då jag har grind, mur och kvinna rakt framför mig, från den högra sidan sett.

Man kan tycka att det var tredje gången gillt och att jag borde betala något i någon slags tull och få lov att passera genom grinden. Men envis som man kan vara väljer jag ett fjärde försök. Varför jag går i skogen och var jag ska någonstans är oklart.

Skymmningen börjar falla och för fjärde gången kommer jag efter en lång tids vandrande fram till grinden, muren och kvinnan. Från vänstra sidan sett denna gång. Jag måste ha gått i cirklar men alltid återvänt till platsen som om den var magnetisk och jag vore av metall.

Skillnaden denna gång är att jag ser den gamla kvinnan framifrån. Hon upprepar att jag måste betala tull för att passera. Nu är jag så trött och törstig och förvirrad så enkom för att komma vidare trevar jag i mina fickor för att finna något som kan duga till en tullavgift. Ansiktet på kvinnan är skrynkligt och fläckigt av ålder men hennes ögon lyser som rådjursögon i strålkastarsken.

Det visar sig att jag inte har en tråd på kroppen, inget att betala tull med. Hur detta har gått till är för mig helt obekant och högst genant. Vem går till skogs nakna? Jo, de som vill dö. Tullavgiften är själen, det sista man har att förhandla om och med.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Dö din jävul!

Det är för sent … tror jag. Jag kan ha fel. Men men jag chansar inte. Det vore dumt, jag är för snäll.  Eller inte. Svårt att veta. Det lackar mor Jul och di smau ska ju ha klapperier. Hua mig. Färäldrahjälp erfodras. Föräldrar jobbar, klockan är sent, för vissa, jag är topplocksvaken. Känner för att väsnas, andra i huset gör det, vad gör det om jag väsnas?

Hänsyn. Ett fjärran, sällan använt begrepp. Vad betyder det? Meningarna är delade. I det samhälle vi nu lever i betyder det inte samma sak som det gjorde för 15 år sedan. Eller 20. Eller 25. Hyrevärldarna glider med. Sålänge nån betalar hyran och blånekar samt inte tas på bar gärning är det bara att blåsa på, oavsett störning. Sanslöst.Men tydligen acceptabelt.

Jag har varit inne på detta förut, inte av en slump direkt. Men det fortsätter. Om det nu är så att man kan säga att framgång föder framgång så föder även dumhet dumhet. Dessvärre! Och de som drabbas är ju knappast dumskallarna utan de som i tysthet knyter näven i byxfickan. Det är så dumt! Som vanligt.

Medborgargarden. Låter kraftfullt och till en viss del löjsamt. Äldre medelålders män med taxar och pudlar vid namn Majvor och Sickan med ficklampor och gamla mobiltelefoner. Patrullerande gångstråk inga tjyvar är intresserade av ändå. En gemenkaps i gemyt i anda av beslutsamhet som ingenstans leder. Mer än möjligen mopedtrakasserande ynglingar med för mycket fritid och för lite att göra. Inte de riktiga bovarna.

Får man skjuta på bovar med paintballgevär? Otvättbart bläck. Det vore en markering. Men det får man naturligtvis inte. Det vore en inskränkning på den personliga interigrerigeringen. Även om den som fick färg på sin jacka inte direkt var skyldig till brott  mot de allmänna bestämmelserna mot brott mot de allmänna bestämmelserna mot allmän skadegörelse alternativt brott mot störande av allmän ordning. Brott bestrides p.g.a brist på bevis.

Medborgargarden. Medborgare som går i gard mot brott. Är det brottsligt? När det går till sin yttersta spets naturligtvis. Men jag, som har en raketrädd hund, och som har tagit ett ekonomisk och medborgeligt steg för att slippa detta elände, begår jag då ett brott om jag skyddar min hund (i detta fallet) mot människor som bryter mot detta av kommunlagern förbjudna aktivitet?

Om du, kommer till den plats där jag och hund har sökt skydd mot just sådana som dig, avlossar fyrverkerier, var medveten om att jag inte skyr medel att ge dig, just dig, en sista viloplats bland ödeskogens vilda granar, sönderslagen av raseri, bara för du var så dum och ignorant så du tyckte du hade rätt att jävlas med oss som sökte skydd. Du är varnad!

Hasta luego you low ridin punks!

Grandebarda

Hängd

Ja här går man och hänger med huvudet. Trampar vatten. Men så fick jag som av en slump syn på nåt som är nåt att se fram emot iallafall. Detta. Trevligt!

Det lackar mot julhelvetet. Tindra med ögonen och var romantiskt komisk, annars jävlar! Jag kommer, efter att ha deltagit familjens julfirande, att genast åka till min husvagn och supa mig bortom …

Ensamhetens helger. Iallafall för knepiga ungkarlar med stora hundar som inte får komma in i stugvärmen. Nä, jag har inte straffat ut mig. Det har utvecklats på detta vis av omständigheter varken jag eller andra kan rå för. Det bara är så. Men va fan! Man börjar bli van.

Usch, nu börjar jag negga igen. Tänk positivt man. Fly mig en positivhalare. Skomakare, bliv vid din läst. Nej jag är inte full. Mer än möjligen full i fan. Och så svär jag också, hemska människa. Nå, det är av underordnad betydelse. Man vill ju liksom bara vara glad. Kan man inte få vara det?

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Din gamla räksmugglare

Jaha, så var det måndag … tror jag. Jovisst! Så är det. Pratade med Försäkringskassan idag. Ja just det, det är väl i allra högsta grad anmärkningsvärt – efter knappval får jag plats 1 i kön. Det är nog första gången det har hänt. Hursomhelst får jag, som jag trodde, ansöka om bostadstillägg 2 gånger. Jaja, det är väl inte hela världen.

Telefonen har insjuknat på något sätt och nummerpresentatören sympatistrular. I själva hörluren låter det i min ända som om jag står under ett plåttak samtidigt som det ösregnar. Märkligt. Och nummerpresentatören beter sig högst egendomligt. Ett samtal registreras som två. Först riktnummret och de två första siffrorna i telefonnummret. Sedan ytterligare ett nyregistrerat samtal med de övriga siffrorna från den uppringande.

Idag har grannen ovanpå haft en besvärlig möbelbrottardag. Göta Petter! Det dunsar och brakar. Skrapar och slår. Jag kan verkligen inte lista ut vad i hela fridens namn en människa gör för att producera så mycket egendomligt buller. Nu vet jag iallafall att jag kan få bostadstillägg om jag väljer att bo i husvagn permanent. En inte helt ur luften tagen tanke.

Ja här går man och funderar på livets underligheter. Det blir en liten och snäv värld där jag inte passar in på något sätt. Sitter fast. Efter över sex år på samma adress har jag samlat på mig så mycket värdelöst plock och tillhörigheter så en flytt känns som ett företag av gigantiska proportioner. Det reder jag inte ut på egen hand. Varken orkesmässigt eller ekonomiskt. Ja käre värld!

Så har det blivit lite grinigt i lädret. Jag tror jag har nån tjuga på kontot, femton spänn på ICA-kortet och tre och femtio i plånboken. Inget att panta mer än nåt dussin aluburkar. Hoppla. Tur att jag handlat på mig mat så jag klarar mig ett tag till. Och hunden har sitt, det är bland det första jag ser till. Alltid.

På mer än ett sätt längtar jag ut till vagnen och lugnet på campingen. Det är en så enastående skillnad så det är svårt att förklara. Men pulsen går ner, livsgnistan lyser starkare, lugnet infinner sig. Vad jag verkligen saknar är tv. På tre dagar förra veckan läste jag ut två förhållandevis tjocka romaner. Och det gjorde väl inget annat än att jag inte hade med mig mer läsning. Mycket kan jag vara utan men inte böcker att läsa.

Nähe, dags att tacka för uppmärksamheten för i afton.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

En ovanligt positiv blogg

Depswa på stereon. Kall malt i burken och en cigg i nypan. Det är lördagskväll i grandebardas kabyss. Golven är täckta av hundludd av monstruösa dimensioner. Grus och sand, barr och oidentifierade partiklar kitttlar mina bara fötter. Till skillnad från min husvagn, där det är riktigt golvkallt, är det lika onödigt varmt i min hyrda skitkabyss. Sedan hyresvärden kopplade in fjärrvärme har det varit mellan 22,5 – 24,5C+ inne vintertid. Torr stillastående värme jag inte vill ha. Alla element är avstängda och det vädras när det bjuds. Eftersom kåken är ett höghus på en bergsknalle är det sällan helt vindstilla. Så jag korsvädrar ofta. Även när det är flera minus ute. Big fan of frisk luft.

Jag fick brev från Försäkringskassan förra veckan. Jag har t.o.m den 25 december på mig att ansöka om bostadstillägg för 2009. Problemet är att jag får höjd hyra fr.o.m jan. -09. Det innebär att jag måste ansöka om bostadsbidrag två gånger inom en månad. Vet inte FK om att nya hyror sätts vid årsskiften? Eller är det förtjusta i att handskas med ansökningar om och om igen? Osmidigt är det iallafall. På tal om det, jag såg i pappren att man kan få bidrag t.o.m för husvagnsboende. Och jag som är husvagnsägare och utnött på stöket i hyresrättsboendet.

Tanken har slagit mig ett flertal gånger. Att hyra ett förråd för mitt lösöre, skaffa en lite större och modernare vagn och bli långliggare på någon trevlig åretruntöppen camping. För er som aldrig husvagnscampat, campare, oavsett om de är rullare eller långliggare, visar varandra större hänsyn och omtanke än grannar i ett miljonprojekthöghus. Den lite skeva och raljanta nidbilden av husvagns och husbilscampare överrensstämmer inte med den verklighet jag har tagit del av i sommar, höst och vinter.

Ute är det svart, fuktigt och skitigt. Det gör mig inte så deprimerad. Tråkigt bara att som månggången hundvallare dras mycket skit in i kabyssen. Städa tillhör inte någon av mina favoritsysselsättningar. Fast vem gillar det egentligen? Det finns väl naturligtvis undantag som bekräftar regeln, så är det ju alltid.

Första kvällen i vagnen i veckan som var ritade jag en teckning jag blev väldigt nöjd med. Jag behöver ro och lugn för att skapa. Så är det väl för de flesta konstnärssjälar jag mött. Dessvärre har min scanner valt att avlida utan att i förväg meddela mig om detta. Fast den kanske bara vilar. Ska väl försöka dyka ned i sladdhärvan, skopa undan damm och jox och se om jag kan skrämma liv i maskinen. Teckningen är nog mer talande än vad jag själv tycker och då är jag ändå ganska nöjd med resultatet. Något unikt för en skapande människa. Det var det hela för idag.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Tisdag-Fredag

Och så här blev det!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda