Bortglömd 2008

Nä nu måste jag skriva lite igen. Jag har sett och hört en mängd debattprogram. Om allt mellan himmel och jord. Inget oviktig och i synnerhet inget viktigt från min synvinkel sett. Mer eller mindre viktigt, jovisst! Men jag tillhör en mindre skara samhällsmedborgare som allt som oftast glöms bort. Det beror till hög del på att jag (vi) inte vill inte synas i bruset. Tänker främst på Rosenbergs repotage igår (på 4:an) om U.S.A´s bergsboende udda figurer som drabbats av bränder och vattenbrist p.g.a. statens inkompetens att tillhandahålla vatten till brandkåren. Följden blir att människor som inte vill ligga sin värld till last i kristider inte får den mest grundläggande hjälp fjärran länder erhålls.

Jag är en sådan människa som vill klara mig själv med egna medel. Efter mina förmågor. Jag ligger inte stat eller kommun, inte heller sjukvård till last. Allt jag vill är att få leva mitt liv i frid och fred. Under ansvar. Men det är varken lätt eller självklart. I synnerhet om man som jag är sjuk i kroniska, icke självförvållade tillstånd. Följden till det är sjukpension och små eller inga möjligheter att för sig själv skapa ett livssätt utanför den allmänna samhällsfunktionen.

Jag har kommit underfund med att jag i princip skulle kunna bo i husvagn och tält året runt utan fast adress. Möjligheten finns. För att det skulle funka fullt ut skulle jag behöva hyra förråd för mitt lösöre samt möjligen postbox alternativt c/o – adress. Dessutom har jag en allt för liten husvagn för permanent åretruntboende. Knepet är ju att få pensionen att räcka lite längre än nu, med ändrade levnadsförhållanden. Och som ensam människa utan utanstående hjälp, både i det praktiska och det juridiska är det ett näst intill oöverstigeligt mål.

Nå, framtiden får visa hur det blir. Just nu skvalpar jag fram i ett alkoholinspirerat vakum med ångest och deppression i vattenringarna. Lagom muntert. Och förståelse från mina nära och kära tycks saknas. Inte nödvändigtvis på grund av ointresse utan tidsbrist och egna livsintressen. Åtaganden. Min värld (och många med mig) är i princip oförtsåeliga om man inte själv levt som oss krakar två snäpp från parkbänken utanför Bolaget.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Tävlingen

Förr hette det: Den som har mest pengar när han dör vinner. Sedan blev det: Den som har flest prylar innan han dör vinner. Nu verkar det vara: Den som har byggt mest grejer innan han dör vinner.

Ikväll såg jag, för vilken gång i ordningen vet jag ej, reklam från nåt byggvaruhus som har som paroll: Det finns alltid nåt att göra. Vad fan är det frågan om? Är en människa som inte konstant snickrar, murar och sågar en dålig människa?

Tänk er; jag har just köpt ett hus. Men jag har inte byggt det. Alltså måste jag bygga om det. Men för att kunna göra det måste jag ha ett förråd till byggmateriel och verktyg. Så jag byggde en carport. Men jag behövde även bygga nåt min halvalkoholiserade svåger Göran att bo i då jag vill tvinga honom att hjälpa mig. Således bygger jag en Friggebod.

När jag ändå var i farten byggde jag nya verandor runt huset för att ha något att stå på när allt tegel ska av taket. Men teglet vill jag lägga skyddat. Det ska inte åter upp på taket. Nä, det ska vara grundmaterial till det egentliga garaget jag också ska bygga. Så jag bygger ytterligare en carport.

Men nu inser jag att även tillbyggnaden till huset kommer att kräva förvaringsutrymmen. Ah! Jag köper mig ett nyckelfärdigt hus som jag bygger om till garage för veteranbilar. Så får garagehyran betala friggeboden, carport ett och två samt tegelpannehögen.

Men vänta nu, då behöver jag ett par gubbar till. Bästa att bygga ihopp ett par manskapsbodar till resten av min stackars släkt jag måste engagera i allt byggande. Jag är ju trots allt en arbetande man med karriär, hustru och barn samt villa och vovve. Vi får väl köpa oss en annan kåk att bo i medans det andra byggs upp.

Fast den kåken behövde ny grund. Så jag rev ur hela bygget och strippade kåken in på minsta brädlapp. Sedan anlitade jag en kranförare att lyfta den kåken från sin murkna grund till en nygjuten. Sedan gjöts det en ny grund där den gamla stod. På den anlade jag en uteplats och under den ett garage. Man måste ju ha lite förutseende.

Hoppsan! Nu är jag visst en riktig karl. Men sjutton byggprojekt på gång, sex släktingar jag har pungkulegrepp på och tolv miljoner i lån. Va? Går det inte bra för Sverige? Varför klagar frugan? Och hur kommer det sig att mina barn kallar mig mitt förnamn istället för pappa?

Ja det är mycket man inte begriper men prova att lägg er på rygg, läs en god bok och ta en lur på eftermiddagen. Rätt vad det är kanske ni vaknar upp ur mardrömmen – Tävlingen.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Poll in Swedish and English about neighbours

Jovars, det är som det brukar. Ömsom vin, ömsom vatten. På min vintercampingplats har jag fått en tvättäkta ”fyllefinne” som campinggranne. Känns väl sisådär kan jag meddela. Men det är som det är. Nu undrar jag en sak hos mina trogna och mer eller mindre otrogna ströläsare vad ni tycker om just era grannar, om ni har några. Var så vänliga att svara på min poll i mån av möjlighet.

Well, it is like it is. Roses and barbs. At my winter camping place I´ve got a hard core drunk from Finland as  a neighbour. Feels like washwater in the drink tank from my point of veiew if you ask me. But what the heck! Now I wonder what you think of your neighbour, if you got any. Please answer my poll if you can and feel like it, thanks!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Hur fungerar detta nu då?

Det här var skoj, bör testas *pekar på pollbluppen* av underskriven. Det var länge sedan jag lade ned någon som helst ansträngning på design och funktion. Vare sig här eller på några andra platser jag huserar på på internet. Myspace, andra bloggplatser. Facebook tröttnade jag på ganska omgående och någon klockren community för sådana sluskar som mig finns inte, inte vad jag vet iallafall. Hur är det med eventuella läsare av denna blogg. Svara (om jag lyckas och det funkar med pollfunktionen) så blir jag glad.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Språngbräda

Fly mig en språngbräda, jag behöver luft under fläsket!

Får man skoja om fetma? Klart man får. Men nu tappade jag tråden. Det har varit mest elände senaste tiden, typ 22 år, fast nu närmast tänker jag på en förkylningsperiod på sex veckor. Obefintlig ekonomi och misslyckade fyllor. TV-blåsningar och störiga grannar. Sömnlösa nätter och tokvärk samt en husvagn på vinterupprustningen som tycks bli klar framåt mars 2012.

Det har bekymmrat mig, stört mig, hindrat mig från att blogga. Ja mer än mina sedvanliga gnällbloggar till och med jag spyr på. I efterhand. Nä, jag måste komma in i det här via en positiv språngbräda. Hitta lite glädje och lust. Man kan säga att det lilla krut jag har är blött, jävligt blött. Och här gäller det att inte försöka torka upp det med öppen låga för då säger det FNÖSK! och så behöver jag byta nick från grandebarda till nobarda, ever again.

Jag är i vanliga fall ingen fager syn men nu målade jag upp en bild i mitt inre som får mig att klöka. Usch så obehagligt. Som att kliva in i en kombinerad ägg och lökfjärt jäst på billig öl, kålsallad och Jägermeister. Vad var det nu jag skulle blogga om? En språngbräda ja. Positiv ingång in i bloggandet igen. En mission om än ack så blygsam.

Hmmm … Jo min fina digitalkamera har dött. Jag har inga dubbdäck eller extraljus till finska raggarbilen tills i vinter. Sedelpressen är stulen, pengarna sålda för smöret jag stjälpte en tuva i glashus med och här står jag med trosorna i halsen, gråten i handen - tut tut sa båten och så gick bryggan. 

Varför vill ingen leka med mig?

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jag har ätit …

Karl´n ser på den fiktiva frugan som om han tittade på en lydig valp som äntligen lärt sig ett nytt trick. Jag snackar reklamfilm på tv. Becel Pro Active. Jag ser på annan reklam, utgår reklammakare från att deras konsumenter är totalt dumma i huvudet? Men visst, reklam är bra. Då kan man gå och pinka, hämta en öl, fixa käk.

Jag har desutom svarat på ett par enkäter skickade till mig via mail från t.ex Norstat och Cint. Varför frågar dom om mjukost på tub är modernt? Eller om jag köper Kron Vodka för mina vänner köper det? Är gemene man, och kvinna, totalt befriade från förmågan att köpa varor och tjänster utan påverkan från yttre omständigheter?

Nyss ringde det i telefonen. Hemligt nummer. Någon, en kvinna, frågade; Är det Tomas.? Jag frågade; Vem är det som frågar? Detta upprepades ett par gånger, sedan lade jag på luren. Höns! Raggarbarnen som flyttat in i huset (jag kallar dem så då de är nätt och jämnt i körkortsåldern och kör gamla Oplar från 60-70-talet med klistermärken på som lyder: Raggen går o.s.v.) De är rebeller då de slänger utrangerade batterier i rabatterna och dumpar slitna däck lite varsomhelst. Och dessutom parkerar sina raggarvrak litevarsomhelst, gärna utanför bommen in till kåken så att räddningstjänsten inte har en chans att komma in till huset ens med flakmoppe. Plattnackar!

Idag ringde jag till en s.k Kvartersvärd för mitt bostadsområde. Jag påpekade att jag i snart sex års tid bett om hjälp med en ständigt återkommande störning. Det hade denne Kvartersvärd inte en aning om. Min hyresvärd är som ett Samhallföretag. Alla är ansvarsbefriade. Ingen pratar med den andre för hyresgästerna räknas inte i detta område. Lika lite som deras problem.

Jag har varit förkyld ( två luftvägsinfektioner) i fem veckor nu. Det börjar bli riktigt tråkigt. Och min husvagn är ännu inte klar så att jag kan dra upp den till campingen för vintersäsongen. Surt! I dubbel bemärkelse. Men annars är det bra, tackar som frågar!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Grandebardaflickmaterial?

Man ska inte blogga när man är full!

Nä men lilla plutten, fick du ett ben, vilken tuuur duu har. Pappas lilla pojke …. bobbibobbelutten!

Så låter jag. När jag pluttar med min lilla valp. En snart åttaårig Schäferblandis på nästan 45 kg. Husses plutt! Pappas bäbis! Lilla gubben! Söööötiis! Sotnosen. Killebobben!

Larvigt? Inte alls. När jag hämtade honom rymdes han i min ena handflata. Jaghar lärt honom allt. Annat har han lärt sig självt. Som att vara den tuffaste jycken i byn.

Själv är jag den hårdaste karlen i byn. Ingen sätter sig på mig. Någonsin. Samtidigt håller jag upp dörrar för damerna. Är artig mot de äldre. Bråkar aldrig. En ren svärmorsdröm. Fast det förutsätter en svärmoders dottir. För det är så jag är lagd. En hon vore trevligt, på något sätt.

Nu är det inte helt okomplicerat. Samtycke vore en bra utgångspunkt. För att nå en sådan borde jag ge mig ut. Ut bland de som söker. Det vill jag inte. Snacka om ”soppatorsk”. Jag vill ha stek och det med det samma. Skit under naglarna, slank, mörk, pojkaktig och helt ointresserad av smink och skvaller. En hårdrocksbrud av tuffaste kaliber. Finns du? 

Låter detta som en kontaktannons? Vem vet, jag kanske aldrig kommer närmare. Vill du vet mer? Maila @ Här!

/grandebarda

Vårtsvinspudding

Nu var det ett tag sedan. Som jag skrev. Och vad skulle jag ha skrivit om? Snuva numero deuce kanske. Hur en kille känner sig när han är riktigt förkyld? Inte särskilt intressant. Dessutom har jag haft feber och varit allmänt seg så datortfrekvensen har varit låg. Blir lätt så när inget är kul. För …

…hur kul är det att missa ett bröllop med efterföljande fest. Jag menar, det är inte ofta jag blir bjuden, någonstans överhuvudtaget. Nu är det till viss del mitt eget fel. Å andra sidan hade jag sett fram mot detta. Köpt nya finskor och nya skjortor. Nu skulle jag förvisso bara använda en i taget … ja ja. Lånat slips, färdigknuten. Ansat skägg och mustasch. Lämnat hund på hundpensionaat och ordnat med bröllopsgåva. Skjuts fixad. Allt planerat in i minsta detalj. Tajmat och klart.

Vad händer? Vaknar på festdagens morgon vid pass 07:45 med skallbang, bihålor igenkläggade, snor på huvudkudden och feber. Inte några blygsamma tiondelar inte. Jag undrar vad oddsen är på att åka på två feberförkylningar inom 3 veckors tid. Fan! Den förra hann med nöd och näppe släppa taget och så likt en tvåtons stålbalk i nacken, Poff! Vassegó … bit i den här du!

Men inte hänger jag läpp för det. Så lätt att snubbla på den jätteläppen. Ingen vacker bild. Hursomhelst känns det som om febern släppt nu. Snart dags att hämta ut husvagnen och köra den till vintercampingen, städa ur och göra i ordning den. Var och betalade för första månaden igår, fick nycklar med mig så nu är det bara att dra dit vagnen och göra sig hemmastadd. Det ser jag fram emot.

Snart dags att nattrasta luddet. Tänk att vissa äldrig lär sig, som luddet. Förrförra promenaden, nära hemma, går genom en parkeringsplats. Hund får syn på annan hund bakom oss. Går framåt men tittar bakåt. Hund går rätt in i parkerad bil. Vad ska man göra … det är bara att garva åt spånskallen. För det är inte första gången och förmodligen inte heller den sista.

Nå, det får duga som blogg för denna gång.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda