Gasmaskpojken

Och där kommer jag in i entrén med hund och fyra påsar i nävarna. Ska just öppna innerentrén när jag ser att gasmaskpojken står där. Väntandes på den pyttelilla hissen. Klädd i lång svart rock med vida svarta sidenbyxor. Nedtill på dessa märkliga benkläden syns intrikata broderier.

Killen är ung. Hjärtskärande mager men ganska lång. Och han verkar nästan alltid antingen rädd eller modfälld. Gasmaskpojken sträcker sig för att öppna innerdörren, jag säger med hög röst: ta du hissen! Med lägre röst, ditt jävla miffo. Sedan ger jag mig själv en mental rallarsving. Så säger man inte.

Gasmaskpojken svävar in i hissen medans jag väntar. Jycken ska ju alltid fram och inspektera människor vi möter. Men Emogotharen verkar så fragil så jag vill inte chansa. I synnerhet inte med matpåsar innehållandes ägg och äpplen. Det där fattar nog ingen iallafall. Det kan bli trassligt, grejer kan gå sönder, bla bla bla. Jag ägnar mig ständigt åt konsekvenstänkande.

Ja såvida jag inte drabbas av sådana där Tourette-anfall. Nu vet jag inte om gasmaskpojken hörde mig. Då har han kanske ägnat de senaste dagarna åt självsvält och ihållande gråtattacker. Vad vet jag, en hårdhudad ensling med fler bokstavskombinationssyndrom än en svårt thinnerskadad flaggstångsmålarlärling. Bit i de orden era särskrivningsentusiaster!

Jag kallar killen för gasmaskpojken av ett enkelt skäl. Vid två tillfällen när jag gått ut för att nattrasta jycken har jag mött honom. Han har smugit ut för att röka och ha sin gasmask på sig. Där har jag mött honom, han har varit klädd i nåt jag antar är en pyjamas. Och han har bett om ursäkt när vi mötts. Var inte så jävla rädd!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Kravallgamens skvallerattack

Nu är det nåt knas på WP. Senaste inlägget jag skrev hamnade under det näst senaste. När jag går runt i menyerna och vill klicka mig tillbaka till ”förstasidan” av min blogg får jag upp ett felmedelande. Undrar just var detta lilla inlägg hamnar. Nu ville jag just inget viktigt denna afton. Jo!

Konstiga prioriteringar TV4 Sporten gjorde i kvällens sena sändning. Det körs semifinaler i elitseriespeedwayen. Men istället för att visa något från det visar dom en svår olycka från Polen. Det är naturligtvis högst olyckligt var än olyckor i sporter man gillar händer. Men allt om eliten hamnade i en rullande textremsa samtidigt som dagens dubbel visades. Gamjournalistik om ni frågar mig.

Annars är det som vanligt. Borstat ur kabyssen och dammsugit hunden … nä, kors! Tvärtom ska det vara. Och imorrn ska jag lämna husvagnen för upprusting inför vintersäsongen. Så att husse och ludd har en minikabyss att bebo när det alldagliga blir allt för outhärdligt. Nä nu ska jag kolla om Letterman är repris även i afton.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

När hakan damp i backen

Den lilla kvinnan med kryckor stod vid ett övergångsställe. Hon kan inte gärna varit längre än 1.50, mager och gammal. En stor, röd stickad mössa över de stripiga vita hårtofsarna. Uppifrån kommer en bil. Nedifrån kommer jag och hund. Det är ju meningen att bilister ska släppa över gångtrafikanter vid obevakade övergångsställen. Det gjorde inte den här bilisten. Och det var nu jag tappade hakan i asfalten. Den lilla bräckliga kvinnan mer eller mindre vrålar: ”-Ja du har väl inte mer vett än så ditt fula äckel till fläskluder!” Adesserat till bilisten. Sedan får hon syn på mig och ler som en liten skolflicka. Jösses vilken värld vi lever i.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Åter bland saftskallarna

Vid ett tidigare bloggtillfälle och i samband med en elak förkylning drog jag en parallell till en reklamfilm. Den har visats på tv i flera år. Då i reklamfinansierade kanaler förstås. Och dum som jag är gjorde jag ingen källhänvisning. Jag tänkte på den filmsnutten med en karl som snörvlar över en skål ångande vätska, med handduk över huvudet som säger nåt i stil med: ”… och ni tjejer snackar om att föda barn. Ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld.” Vips skvalpade det in en fotbollsmorsa. Började orera så müslin hon antagligen tuggade på sprutade som sågspån ur en flismaskin som löpt amok. Jag fick ducka under de våldsamt svängande gäddhängen för att inte bli knockad. Och jag fick veta att föda barn, det är minsann som att skita ur sig en hörnsoffa. Ok ok, alla kollar inte på tv, jag fattar. Och även om de gör det kanske det bara är klossgråa SVT, Samhall i ljud och bild. (Nu får jag väl skit för den jämförelsen) Som inte har reklam. I programmen dårå. För sponsrade kan de vara. Nå.

Nu har jag inte upplevt mina senaste fjorton dagar som en kavalkad i framskitna hörnsoffor. Då hade jag behövt Globen för mig självt nämligen. Men att man kan bli uttorkad av rikligt med snor och slem, det hade jag inte en aning om. Jag måste ha snutit upp en tre fyrahundra meter skithuspapper. Vilket resulterat i att jag är alldeles rödfnasig runt näbben. Men det kan jag lindra med Lypsyl. Problemet är att brillorna gärna halkar av näbben och fastnar i mustachen, eller ”snorbromsen” som vi säger på firman. Sedan är det bara att vackla till muggen och putsa upp tv-rutorna tills nästa gång jag nyser eller snyter mig.

Jo det är livat med ohälsa. Ett givet samtalsämne. Om man hade någon att snacka med. Det underlättar. Jag snackar med jycken. Han säger aldrig emot. En väldigt sympatisk hund, den där. Men ut ska han. Oavsett om husse står med ena förtiofemman i graven, en näsa som skulle få Rudolf att göra tyst sorti och med sovtofsar i skägget och röda ögon. Tro inte att jag inte har sett er. Ni som glor. Och tror jag är full. Det har jag inte varit. Hade jag varit det hade jag inte brytt mig. Äsch! Jag bryr mig inte nu heller men det var väldigt skönt att skriva så.

Det bästa av allt. Nu börjar jag känna mig åter bland er alla andra saftskallar. Imorrn får jag pension och då ska jag köpa mig ett flak malt. Kanske en liten pava JD. Man kan ju bli ormbiten. Bästa att köpa sig en orm också, när jag ändå är i farten. Just det ja. En bra sak med vinterhalvåret, det är myggfritt.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Åsikter om åsikter

Man kan ha åsikter om det mesta. Det har de flesta. En del lyssnar på vad majoriteten tycker och följer minsta motståndets väg. Andra lyssnar på majoriteten och tvärvänder mot den. Till synes per automatik, en livsåskådningsstil. Sedan finns alla dem som helt styrs av sitt eget tyckande och tänkande. Många av dem gör sig inte besvär att hävda sin åsikt. De knyter näven i fickan när de blir förbannade. Samma näve kanske de höjer i en nästan osynlig gest som glädjeyttring. Utöver det är de som folk är mest.

Hur är då, enligt min åsikt, folk, när folk är som folk är som mest? Outhärdliga! Och hur tycker jag om dem som följer minsta motsåndets väg? Patetiska! Nå. Då har vi kommit fram till alla dem som vänder majoriteten ryggen. Inte nödvändigtvis för att de tycker så, de bara måste göra så för att hävda sig. Löjeväckande! Hur är det då med alla dessa som tänker själv men möjligen diskuterar sina åsikter med make, maka eller dylikt i hemmets trygga vrå men annars tycks sakna åsikt. Fega!

Jag hyllar alla de som har egna åsikter, vågar uttrycka dem i rätt forum utan för den skull ha någon som helst egen vinning, på något plan. Mer än möjligen att de är sanna både mot sig själva och sin omgivning. Fast det är klart. Majoriteten av folk tycker inte om dessa människor. Göra sig märkvärdig på det där viset. Tro att man är någon. Bah! Pelargoner … allsång … barnbarn … kaffe, ja ha ha ha … Har du hört om Jansson på trean? Nu ska du få höra … Poff!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Livsfarliga parkeringar

112 får gå omvägar för det är för jobbigt för vissa att parkera

Här kommer ingen in ... utanför mitt hus - helgen

Natten till söndag - Hoppas det inte börjar brinna

Jag ringde idag till hyresvärden för att informera dem om hur dumt många ofta parkerar. Efter att ha blivit kopplad till växeln tre gånger utan att få någon ansvarig gav jag upp. Jag ruttnar på alla dessa livsfarligt lata och korkade medborgare jag tvingas dela gatuadress med. Fy fan!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Lemmyvoice

Sent igår kväll började det raspa i strupen. Rethosta. Nåja, så kan det ju vara om man är återhållsam. Senare på kvällen och början på natten blev det värre. Jaha ja, dags för förkylning. Knyter mig vid vanlig tid, vaknar före 07:00 av att jag håller på att hosta lungorna ur mig.

Lyckas somna om efter ett par rejäla ursnytningar och ett glas vatten. När det är dags att stiga upp seriöst är jag duktigt fet i halsen, näbben rinner och jag har kramp i kroppens återstående muskler. Ungefär som efter ett brutalt styrkelyftarpass.

Men min vana trogen gör jag som jag brukar och dagen har gått. Fast hostig och snöven. Imorrn hade jag tänkt åka hoj, kika på hojtävling. Speedway. Blir jag inte sämre gör jag det, jag är – såvitt jag kan bedöma – feberfri. Är jag sämre tar jag bilen. Är jag död när jag vaknar imorrn kollar jag på matchen via nätet hemifrån.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Förlåt mig älskling

Jag har försummat dig. Nonchalerat dig. Ja, helt enkelt struntat i dig. Och vet du vad? Det var med flit. Varför? Jag har varit med en annan. Jag erkänner. Men jag skäms inte. Det har jag glömt bort hur man gör. Jag har förlustat mig å det grövsta. Delat med mig av en hel sommars underbara upplevelser. Med en annan. Det har enbart varit av positiv art. För du finns ju kvar här. Min blogg där jag tillåter mig att spy och vråla. Klaga och tjata. Och ibland roa. Fast det var just det jag tappade bort. Av samma skäl blev jag otrogen. Vill du veta vad jag har gjort mot dig? Jag vet att du kan svälja förtretet. Titta här.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda