Här har man varit lat och självisk. Inget skrivet av vikt på evigheter. Om någonsin, när jag tänker efter. Men det ska man inte göra. Tänka efter. Tänk före, som vi säger på firman. Så slipper man tänka efter, efteråt. Fast inte hade jag tänkt blogga om något särskilt denna gång, om jag tänker efter. Det får vara som det vill med den saken.
Här bor jag i lite av Vilda Västern, fast sydost om norra sydsverige. Denna by behöver en ny sheriff. Någon som rider in i byn på en blanksvettig hingst med rykande förtiofemmor … och inget hellre vill ha än ett svalt fotbad. Dessa liktornar!
Vandrande lik tornar upp sig i min by. De är fulla, narkotikapåverkade, eller både och. Eller så är de psykiskt felkonstruerade, fulla och narkotikapåverkade. Knaprare finns också. Fast de sitter inne och gråter ihop med Oprah Winfrey på tv´n. Jaha, och nu, 22:38 behövs det spikas lite, just snyggt. Underbart!
Nå, här har jag en palett av vansinne. Vad kan jag måla upp med hjälp av dessa kulörer? Kisspaus ….
Det sägs att framgång föder framgång. Det är väl samma sak med dumhet. Likgiltighet. Empatibrist. Det multipliceras, genererar. Det verkar så. Till och med underskriven känner sig dum emellanåt.
Fast dum som kalkylerat elak. Nu kanske gradskillanden är mikroskopisk. Vad vet jag, en hobbyalkoholist i ett miljonprojektområde i förfall, med en hyresvärd så fjärran från den verkligehet vi alla stackars krakar lever i. Vederbörande skulle tvingas leva här i ett par veckor utan dyrt vin och fina ostar. Dåååå ….
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
