Det är nån jävla strålkärring som hittat en currylinje mellan kaffebryggaren och tvättstugan. Det ska skenas fram och tillbaks och dörrar är i vägen. Att hyresvärden lappar om att dörrar ska var stängda är något man kan förbise.
Nämen! Entrén är nystädad. Låt oss spilla ut en massa kladdig läsk direkt utanför en innerentrédörr. Det blir väl skojigt att få in kladd i lägenheterna. Mamma städar säkert, det brukar hon göra. Det dröjer ju bara en vecka tills slashasarna blaskar av golven igen.
Här i elljusspåret kan väl inte gärna andra hundägare gå med sina hundar. Vi släpper våran lös. Olydig, visst! Men jag resonerar som jag gör när jag kör bil genom korsningar där jag har väjningsplikt. Sist jag körde här fick jag inget möte. Det är bara att köra på. Resultat – Hoppsan!
Se vilka fina hallon! Och alldeles gratis. Låt våran Schäfer gå lös. Det kommer nog ingen. Nu är vi vid en gångslinga där många hundägare går men det går nog ändå. Eller inte. Hoppsan! Hund.
Fy fan för alla dessa höns! Det går inte att skvalpa runt här i världen och bara skratta och tro att allting går att äta. Man får ta lite hänsyn och ha lite framförhållning. Men det är väl jag som är unik i fler än ett dussin avseenden.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
