Fet luft

Natt i betongskogen. Det är ganska tyst. Äntligen lite svalka. Längtar efter en regnig och svalare helg, som meterologerna siat om. Det behövs. Folk blir som tokiga av långvarig värme. Nordbon är inte skapt för 30C. Då kokar hjärnan över och allt möjligt kan hända.

Jag är varken nöjd eller missnöjd över något speciellt. Smånöjd över att mitt nya campingliv har funkat så bra. Över förväntan. Smått missnöjd över att min hyresvärd är så värdelös. Men det är ju ingen nyhet. HNAB verkar vara som Samhall. Man får misslyckas och alla hålls ansvarsfria.

Blev en hojtur i afton och Speedwaytävling. Vi vann. Det var kul. Kul behövs. Mera kul till folket!! Det lackar mot höst. Det ska faktiskt bli ganska skönt. Känner mig solmätt. Värmemätt. Svårt att sova i värmen. Svårt att få något vettigt utfört i så varma dagar det nu senast varit. Först nu, sent, börjar jag leva upp. Och ändå är det 20C ute. Ojpa loipa!

Men skam den som ger sig.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jomenvisst!

Så är klockan nästan 22:30. I nådens år 2008. Vi alla förundras över värmeböljor och kalla lågtryck. Visst är det skönt med sommar och sol. Samtidigt, 32C i skuggan är tufft för en nordbo att handskas med. I helgen var jag ute och campade. I Eskilstuna.

Jag åkte på ren chansning, visste inte var jag skulle ställa min husvagn innan jag åkte. Hamnade på en riktigt trevlig camping, som av en slump. Jodå, jag ger mig ut utan skyddsnät. Allt för att slippa ifrån betongen och alla bänga grannar.

Är det något jag lagt märke till under min korta period som husvagnscampare är det faktum att på en camping visar ens grannar mera hänsyn, omtänksamhet och respekt jämfört med mitt ordinare boende för sina grannar. Vad säger det om våra medmänniskor?

Det säger bl.a att när vi förväntas vara lediga och ges en smula tid att ta det lugnt och få må bra unnas det mer bland främlingar packade som sillar i en konservburk än i det som är våran permanenta boning. Jag blir inte klok på folk. Eller fä, för de finns det tydligen tretton på dussinet av. Höns!

Nå. Här har man iallafall hittat en fattigmansversion på eget boende. Det är ingen djävul som spikar och borrar i mina husvagnsväggar/tak eller golv. Visst kan det vara liv på en camping. Männisor hörs, var man än väljer att slå ned sina (i mitt nuvarande fall) tillfälliga bopelare. Men det finns en stor skillnad. Hänsyn.

Jag har slagit in på en väg jag aldrig trodde att jag skulle göra. Nu känns det så rätt och så bra. Jag och hund kan bo nästan vart vi vill. Det krävs lite planering och kontanter. Lite mod och äventyrslusta. Annars är det så långt enbart en trevlig upptäckt, detta med husvagnsluffarlivet.

Nu ser jag fram emot höst. Svalare väder och inte lika fullt på rastplatser, campingar och andra ställen där man får stå. Helgen som var var så varm att jag och hund tillbringade hela dagarna under skuggan av träd. Drickandes litervis med vatten och låg energikonsumtion. Vad annat att göra när det är 32C i skuggan?

Men det var trevligt och jag/vi har fått blodad tand, som vi säger på firman.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Fast i varm garderob

Igår bjöd jag ett par fyllon på var sin cigarett. Inte fan mådde jag bättre av det!

Och här har man haft fräckheten att inte blogga på flera dagar. Vad falls? Lång hals!

Mina kamrater äro som uppslukade av jorden. En har helt slutat höra av sig. Visst! Det är sommar och semester och allt det där. Men svara på mail och sms, mms, det kan man väl ändå göra? Jag har väl gjort bort mig igen, bett om hjälp en gång för mycket, sagt eller gjort något jag inte visste var fel och nu sitter jag här alldeles ensam och undrar vad det kan ha varit.

Folk har kallat mig eremit, enstöring och jag vet inte vad. Det är till viss del sant, till viss del osant. Dessutom är jag inte någon tyst, självutplånande typ som kryper ihop i något hörn och runkar med en sax när det går emot mig. Frågar nån hur läget är talar jag om det. Men det är det visst inte alla som orkar höra. Men ge fan i att fråga då!

Imorrn häktar jag på husvagnen och drar en sväng. Nu när jag har möjligheten. Supa ihjäl mig får jag göra senare. Om någonsin. Här har man försökt kvala in till A-laget i tjugo år utan att lyckas. Snacka om misslyckad satsning. Evigt dömd till hobbyalkoholist.

Det är för djävla varmt. Först är det för kallt, sedan är det för varmt. När ska det bli lagom? Man hinner liksom inte vänja sig vid antingen det ena eller det andra. Här i huset där jag (dessvärre) bor vädrar hönshjärnor in varmluft. Uppe på mitt våningsplan är det som förrummet till en bastu. Det hare tagit mig över fyra timmar att få ner temperaturen i vardagsrummet från 27C till 23 C. Och det är fortfarande för varmt.

Nä. Det är inte lätt att känna sig som ett mensageni i garderoben när det går tretton idioter på dussinet och alla står och håller emot garderobsdörren.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Kontroversiella konstateranden

Då ska vi se … måndag. Jaha ja. Lite veckovill är jag, det skall erkännas. Inte blev jag mindre förvirrad när TV4-Stockholms lokalankare för dagen önskade trevlig helg i samband med avslutningen av den sändningen. Och Cnark Olofsson har torskat igen, vilken juvel!

Stackars Våldtäkst-Anders är två Anders. Det har Leif kommit fram till. Silbersky. Anders har nog mulat och våldtäktat fler. Det tror jag. Hur gör man med en sådan människa? I begreppet Kriminalvård får man ju ta bort ordet Vård och ersätta det med förvaring. Att avveckla psykvården var nog inte det mest begåvade politikerbeslutet. Det har dödat fler oskyldiga än kärnkraften så långt. Inte ens stadsministrar och utrikesministrar går fria. För att inte tala om våra ungdomar som inte kan sluta sparka folk i ansiktet, även när de ligger livlösa på backen.

Ett visst mått av barnaga borde införas igen. Behovsprövas som det nu är förslaget om EU-moppe, föräldra och hundkörkort. Att höra föräldrar ”förhandla” med sina små telningar ger mig kalla kårar. Begreppet auktoritet klär skott för spott och spe. Jag säger inte att det var bättre förr. Men vad jag minns hade iallafall jag respekt för de flesta äldre. Och gjorde jag något dumt, blev tagen i örat och hemledd, nog tänkte jag mig för efter det.

Jag undrar lite över vår nuvarande regerings ständiga tjat om att utanförskapet. De har ju missat några grupper radikalt. Jag tillhör en. Och jag röstade på M för att jag tror på individens rätt att skapa sin egen lycka. Som det är sagt: Var och en blir sin egen lyckas smed. Saknar man smedja, eller som i mitt fall hälsan, då ska man väl ändå inte bli ekonomiskt straffad för en medfödd sjukdom som reumatism. Den hade jag gärna sluppit.

Men nu är det som det är. Pensionen sjönk vid årsskiftet samtidigt som hyra och matpriser stiger. Det blir mycket vita bönor, ägg och falukorv. Och jag som ska tänka på vad jag käkar på grund av typ 2 diabetes. Grönsaker är dyrare än vad folk kan tänka sig i ett enmanshushåll. Jag hatar att slänga mat men att hålla sig med färska grönsaker är en utopi. Det blir fryst och på burk och frukt. Men fyra äpplen går på 20 bagis. En limpa sockerfritt bröd på 700 g. går på 25:-. Reinfeldt! Jag är utanför! Hilfe!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

P.S. Det finns dock nåt jag funnit behagligt, nämligen DETTA. D.S

Nätt & Fint

Jag låter den vila, Spinkens flykt. Jag tar det lite piano med att utgjuta mig över mitt boende. Det ska vara lite nätt och fint ett tag. Jag har funnit något som kan bli ganska bra. Det här med husvagnsliv. Det blir väl snarare ett luffarliv. För inte har jag råd att ligga på femsstjärniga campingar inte. Nä det går inte. Det får bli s.k ”fricamping”. Och då känner jag det lite som om jag behöver kolla runt, inte bara på nätet utan irl. Spana in platser.

Vore ju trevligt om det blev lite sommar. 20 juli, 12 C och grått och regnigt. Märkligt. En växthuseffekt torde innebära något högre temperatur, väta i all ära. Nu tror jag att det fallit hela julis regnmängd samt halva augustis det senaste dygnet. Fast de som får betalt för att studera moln från ovan siar om stabilisering i mitten på nästa vecka. Kanske dags att dra iväg några dagar och prova på att ligga över på rastplatser och eventuella smultronställen som kanske är lediga.

Kameran följer med. Under tiden kan eventuella bloggläsare som möjligen kan ha intresse av mina senaste äventyr kika in HÄR!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Bloggen med länk till blogg

Notis till mig själv:

Jag kan vara rätt så gnällig och negativ.

Å andra sidan finns det sådant som är bra och trevlig och om de senaste trevligheterna har jag bloggat om här!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Hoppsan!

Det är nån jävla strålkärring som hittat en currylinje mellan kaffebryggaren och tvättstugan. Det ska skenas fram och tillbaks och dörrar är i vägen. Att hyresvärden lappar om att dörrar ska var stängda är något man kan förbise.

Nämen! Entrén är nystädad. Låt oss spilla ut en massa kladdig läsk direkt utanför en innerentrédörr. Det blir väl skojigt att få in kladd i lägenheterna. Mamma städar säkert, det brukar hon göra. Det dröjer ju bara en vecka tills slashasarna blaskar av golven igen.

Här i elljusspåret kan väl inte gärna andra hundägare gå med sina hundar. Vi släpper våran lös. Olydig, visst! Men jag resonerar som jag gör när jag kör bil genom korsningar där jag har väjningsplikt. Sist jag körde här fick jag inget möte. Det är bara att köra på. Resultat – Hoppsan!

Se vilka fina hallon! Och alldeles gratis. Låt våran Schäfer gå lös. Det kommer nog ingen. Nu är vi vid en gångslinga där många hundägare går men det går nog ändå. Eller inte. Hoppsan! Hund.

Fy fan för alla dessa höns! Det går inte att skvalpa runt här i världen och bara skratta och tro att allting går att äta. Man får ta lite hänsyn och ha lite framförhållning. Men det är väl jag som är unik i fler än ett dussin avseenden.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Tillbaka till betongen

Bara efter en timma efter husvagnssemestern märker jag hur näsan börjar rinna. Kort därpå nyser jag. Samma sak med hunden. Rinnande nos och nysningar. Den här kåken är sjuk. Men inte bara på ett sätt.

Innan jag drog iväg kontaktade jag min hyresvärd. Nån eller några har haft dille på att ställa upp ytter & innerentrédörrar. Dag som natt. I värme som i halv storm och kyla. När det är varmt stiger värmen uppåt och jag (och andra) får det väldigt kvavt och varmt. När det är kallt händer ingenting då ventilationen lämnar övrigt att önska. Nu t.ex. har jag 20C i kabyssen efter en ½-timmes vädring. Inom en timme är inneteperaturen uppe på den vanliga, 23C. Detta trots att det endast är ca: 12C ute. M.a.o. fullständigt meningslöst.

Dessutom är det öppet mål för inbrottare. Min ytterdörr lyfts av enkelt med endast en kofot av en tjackpåverkad människa inom 4 sekunder. Och här i slummen bryr sig få om någon om sådant. Nä, de sitter vid sina tv-soffor med spånken, kaffe eller tjack och skiter i världen omkring sig. Som det är på så många andra ställen i vårat avlånga land. Vad tjänar det till att kontakta hyresvärd eller ordningsmakten? Nada.

Nä, jag längtar bort från detta ovärdiga liv. Snart häktar jag på husvagnen och drar en repa igen. Det här jävla skitbygget kan få både stå och rasa. Även om man som hyresgäst engagerar sig och försöker få till förbättringar i sitt bostadsområde blir det inte bättre än hyresvärdens lägstanivå. Och den är låg.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

7 dygn senare

Då har man gjort sin husvagnscampingdebut. Jag lär väl inte ha något annat att bluddra om. Så för er som möjligen kan vara intresserade finns min första husvagnsblogg HÄR!

Hursomhelst har jag fått blodad tand och kommer inom kort att ge mig av igen. Tänk att folk är trevligare och mer hänsynsfulla på en camping, där det är riktigt trångt mellan människorna, med endast tält och tunna väggar emellan, än i en hyreskåk.

Ja man slutar aldrig att förvånas över sina med eller motmänniskor. Nu vet jag iallafall att jag kan klara av minst sex dygn i husvagn utan annan lyx än gasol och 12 volts-el. Jag trodde jag skulle sakna tv, dator och microvågsugnen mest. Vad jag saknade var en egen toalett.

Det är alltid det grundläggande, när det kommer till kritan … tänk på det.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

72 timmar

Ja jösses! Här har man så mycket bollar i luften så luften går ur en och man sätter sig ned och bollarna förvandlas till bowlingklot som jag naturligvis får i skallen. Ingen vacker bild.

Nå, nu är det väl inte så illa. Många bitar har fallit på plats. En del med buller och bång. Andra lika smidigt som den enklaste biten i ett tolvbitars barnpussel. Vilken märklig jämförelse. Jaja.

Söndag kväll. Lugn dag efter en lördag med besök och umgänge i trivsam ton. F1 på tävän på eftermiddagen. Nu vete fan vad jag ska glo på. Fler repriser jag redan sett kanske? Det går det med. Ety …

… om endast 72 timmar drar jag och ludd iväg på campingäventyr. Helt utan skyddsnät. Ha ha! Jag är helt jävla galen. Asocial ordningsmänniska får för sig att frottera sig på camping mitt i semestertider, med strulig stor hund. Jojo!

Men jag lär få nya intryck och saker att skriva om. Det tar jag för övertroligt. Det kanske blir riktigt roligt. Nä, jag har för mycket i huvudet för att få till nåt bättre än såhär just nu.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda