Polsk korvkiosk

Idag hade jag tänkt ta det lugnt. Ligga på sofflocket och läsa Mankells Kinesen. Lyssna på mina senast köpta skivor, nya Disturbed – Opeth och In Flames. Det nödvändiga, d.v.s. traska ludd och laga mat. Samt att skriva ihop räkningarna och lägga dem på lådan.

Högen med räkningar var inte större än vanligt. En fodringsägare hade dock skickat mig beställda varor mot fakturabetalning men ej bifogat inbetalningskort. Slött. Inget bankgironummer utan endast pg. Och hade jag några postgiroblanketter hemma tro? Nähe du!

Så den där slappareftermiddagen ska alltså ätas upp av tur till byn och Konsum där posten finns, trodde jag. Nä vi har inga sådana tjänster – svarade de på min fråga om p.g-blanketter. Kolla med banken intill. Det gjorde jag. Den var stängd. In till stan alltså. Gnisslar tänder.

Stora postterminalen … näe. Du får åka till Svensk Kassaservice, säger de. Men!? Jaha och var ligger den? Dit eller dit om du kör bil, fick jag till svar. Jaha, så får man grotta sig igenom eftermiddagstrafiken genom city för att komma till denna märkliga uppfinning som går vid namn Svensk Kassaservice.

Väl där tar jag en grabbnäve blanketter. Far hem och skriver klart mina räkningar. Och kommer att tänka på hur det var för några år sedan. Jag var på speedwaymatch i Polen. Skulle köpa korv. En kassa för korven, en annan för brödet, en tredje för senap och ketchup och en fjärde för dricka. Svensk post är fan som en Polsk korvkiosk.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Vad snopet

Skrev en blogg. Kopierade texten. Klickade på publicera. Fick upp rutan för inloggning. Loggade in och fick informationen att jag inte hittats. Loggar in en annan väg. Klickar på webbadmin, skriv. Klistrar in och … får in ett kopierat varunummer på ett batteri från Biltemas webbplats. Snopet. WP strular (det ska fan informeras att man loggats ut i samma stund man klickar på webbadminknappen) samt att min webbläsares Kopierafunktion inte är i funktion. Så … jag bjuder på det HÄR

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Sval natt, överhettat minne

Natt. Svalt och mörkt och stilla.

Dagen började ca: 09:00. Brrrrrrrr … grannen testade borrmaskinen. I sju sekunder. Meh? Jag somnade nästan om. Låg som en halvkvaddad takfläkt som bara vägrar att sluta snurra sina olika långa fransiga avhuggna tre blad. Flops flopps flopper … Om och om igen. Tio i elva gav jag upp.

Väntade på att bilmeken skulle ringa. Och väntade. Och väntade. Låst i kabyssen, fäst i närheten av teleluren. Fjortonhundra skepp och hoy ringer jag. En glad munk, ej bilmeken svarar. -Ja han är nästan klar, åkte iväg för att köpa ett par skruv. ?

14:30 … dagjäveln rinner iväg. Jag har mina turer och rutiner. Ringer igen. Bilmeken svarar. Låter sur, jag är kort. Ge mig en tid. Jag bor i Tråkby, skjutsen bor i Tråkvik, priset gäller väl? Gnöff gnöff om priset – Nä du gubbe lille! Du sa max 2 papp. Lagt kort ligger. När är du klar? Sexton glas, klappat och klart, då är vi överrens.

Skjuts ordnar sig. Hundgaller ser bra ut. Bilmek verkar trots allt nöjd över summan. Visar stolt sitt arbete. Jag är nöjd, men sen. Äter på Max. För 102:- Två burgare, en bönsallad och en cola light. Var det bladguld i burgarna? Mätt åker jag till glasbanken och gör en insättning. Folk har parkerat så tokigt så att jag nästan får tuppjuck.

Kukeliku! Tar mig ut, stressar hem. Selar luddet och tar 16:30-rundan 17:15. Kommer in 18:00. Klappar ihop i soffan efter att ha utfodrat nybajsad jycke. 19:00 – Speedway på tävän. Gamle far kommer fem över. Samma intresse men kanalen kort. Bra speedway men en av de uppfarmade förarna, från ”mitt” allsvenska lag, Vargarna, blir skadad.

Matchen blev lite längre p.g.a. denna incident. Det gjorde att jag blev sen med mitt 20:50-matintag. Åt 21:25 … sen sen sen dag. Och seg. Seg i kolan. Kort på sömn sedan gårdagsdygnet och morgonens allt annat än angenäma men alltid återkommande väckning … brrrrrr.

Traskar ånyo ludd mellan 22-22:30. Kommer in och spanar av de inspelade 22-nyheterna. Hinner precis se klart innan Letterman. Nu har jag bloggat, allt gott, trots alla förseningar och distraktioner. Men morgondagen blir intensiv. Jösses! Det är midsommar på fredag och jag har varken sill eller nubbe.

Ska vakta föräldrahemmet över midsommar och passa på att fixa med husvagnen. Så imorrn ska jag till en annan stor stad nära mig för att inhandla diverse bra att ha. Samt kika förbi någon brädgård (det heter väl byggvaruhus nuförtiden) för att köpa lite plywoodskivor, reglar, träskruv och trälim. (Minnesanteckning: Ladda skruvdragaren)

Nu ska jag varva ned med aftonens sista malt och såsa framför tävän, förmodligen zappandes mellan alla dessa repriser man betalar dyrt för. Men det går det också. Jag har för avsikt att lägga mig i rätt tid och gå upp i tidigare tid än vanlig tid och hoppas att jag i morgon hinner allt i tid.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

 

Att utmana ödet

Det åskar, duktigt. En rejäl hagelskur drabbade mig och hund när vi nyss var ute. I normala fall brukar jag käka så här dags för att sedan knalla med luddet. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Så jag eftermiddagsbloggar ackompanjerad av åska.

För en tid sedan fick jag fatt på en bilmekaniker som kunde konstruera ett galler med tillhörande grind som passar bak i luckan på Finska raggarbilen. Detta för att jag ska kunna ha luckan öppen bak utan att ludd kan hoppa ut och så att han kan få luft i sommarvärmen (nu 10C och hagel) när han är med. Fick tid som idag, lämna bilen tidigt.

Usch! Jag avskyr tidigt. Men det här skulle ju vara för en god sak. Så jag ordnade med skjuts tillbaka. Gick och lade mig flera timmar tidigare än vanligt igår natt. Låg som en jävla propeller fram till småtimmarna. Det slår aldrig fel. Slummrar ett par timmar och så går klockradion igång 07:30 och det är bara att gnugga Johnny ur de röda.

Är i stan strax efter åtta och lämnar bilen. Skjutsen kommer 08:30 och jag sätter på mitt morgonkaffe strax före nio, när jag kom hem. Sedan har dagen gått så seg som sirap blir kylskåpsförvarad. Ur led är mina väl invanda rutiner. Trött och yr av för få timmars sömn.

Sedan ringer bilmekanikern och säger att han inte hinner idag, annat kom emellan. Ursäktande. Jaja, får jag den efter lunch imorrn går det bra, pressar jag fram … dessa morgonpigga tidsoptimister! Han har sagt att han brukar börja jobba 05:30. Då brukar jag ha hunnit sova tre timmar av de åtta jag behöver för att funka normalt.

Så då gick jag alltså upp helt förgäves och en hel dag blir en seg grötig historia som ännu inte kommit halvvägs. Ty det är fullständigt meningslöst för mig att försöka sova ikapp. Om jag mot förmodan skulle lyckas somna dagtid vaknar jag med en känsla av omedelbar grav influensa. Fy vad äckligt! Fast oftast blir det propellerpelle av det hela.

Så nu är jag bara i början av den uppförsbacke som är resten av denna dag. En sak vet jag. Aldrig någonsin lämna bil på morgonen igen. Inte gå upp för mer än brandsvåda, världskrig eller annat akut dödligt. Jag är trött och trött på att bli lurad på nattsömn och ursäkta mig men det är inte kriminellt att vara nattuggla.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Spinkens Flykt Del 10

Ghulan kikade snett utåt mot den strida strömmen. Ajjo satt fast. Pelle Viking stod som gjuten i golvet framför dem. Putte log snett och flexade med sin biceps mot Ajjos struphuvud. Jesper kom in i sektionen. Oj! … Pelle! … ropade han. Moses i luren! Du vet hur det är … 30 sekunder. Pelle Viking spände blicken i Ghulans. Sedan gick han mot festlokalen med förvånansvärt spänstiga steg i slitna boots.

Jesper sade åt Putte att släppa greppet. Putte morrade som en Amstaff åt Ajjo och släppte av en centimeter. Ajjo spände sig automatiskt varvid Putte spände åt sju resor värre. Ajjos ansikte blev snart blårött. Han kämpade för att få luft. Jesper och Putte tittade på varandra. Jesper räckte ett par buntband åt Putte som han med vana händer spände runt Ajjos handleder bakom hans rygg. Buntband vars dragstyrka man kunde bogsera lastbilar med.

Putte satte sig med sina korta kraftiga ben framför Ajjo och stasade sin kraftiga vänster underarm. Sedan tog han fram en fin pump med kort kanyl och sög upp ca: 25 ml. blomstertjack. Drog ett blodsvar och satte rökaren inom 60 sekunder. Suckade och släppte på stasen, ett , så klart, läderband som han knöt runt det halvlånga håret och stoppade ned pump och kanyl i ett Treorör i en västficka. Spände blicken i Ajjo´s och väste: Vi ska ha denna natt ihop. Vill du dansa?

Ghulan satte en armbåge i Ajjos sida och mumlade att han skulle koppla av. Jag fixar det här, viskade han vidare. Ta det lugnt! Ajjo hade svårt att koppla av men tog ett djupt andetag och kollade in i Ghulans ögon. – Det är bäst att du vet vad du gör och säger, viskade han. Dödens smekning lockar mina bägge lämmar, ja, till och med alla fyra, om man räknar bort huvudet, fortsatte Ajjo.

Snälla! Tagga ned! Det här är en fas. Vi kommer att gå vidare. Du kommer att få hämnas … senare. Om vi överlever. Håll igen för fan! För fan Ajjo! FÖR FAN!!! Vi sitter där vi sitter, det fattar du väl!? När vi kommer loss, får fatt på den där jävla spök-Moses och Spinken, då! DÅ! Då kan vi fixa till det här. Inte nu. INTE NU! Ajjo skruvade på sin stora kropp och Ghulan satt som en saltstod, enbart rösten var ett forum för hans varelse. För allt det där som … kunde … rädda dem.

Fortsättning följer.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Svarta händer

Det händer att man får när man har relativt nya skinnhandskar på sig. Och när man kör motorcykel. Och himlen öppnar sig. Kom lite otippat, det där hällregnet.

Jag hade varit på speedwaymatch. Vi vann! Visst, det var inte varmt ute innan jag åkte hemifrån. Men det var inte kallt heller. Visst.  Det var lite molnigt. Men inget som annonserade störtskur. Fast sånt kan ju komma som en kalldusch, vilket det gjorde.

Nå, jag fick puttra hem i lugn och ro. Värst var det att möta långtradare. Samt imman på insidan av visiret. För det är väl just över tio grader celsius. Tänk … 12 juni. Nåt skumt är det alltså. Rena rama midsommarvädret. Typ.

Ehuru och emedan. Jeans, strumpor och annat surt på tork. Snart Letterman på burken, mat i magen och hund nyrastad. Det kunde ha varit sju resor värre. Och VI VANN!!!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Är det här vägen hem?

Jag blir så förbannad! En till mig ytterst närstående människa har en enastående förmåga att trigga mig till att bli just förbannad. Och det är ingen nyhet och det har jag kämpat med i hela mitt liv. Nu ska jag inte ge några exempel, trots att det är frestande. En sak vet jag iallafall. Det gäller att hålla tand för tunga, annars drabbar det en annan ytterst närstående människa som redan delar liv med den andre, den som så lätt gör mig fly förbannad.

Det är tröttsamt att vara förbannad. Det nöter hål i huvudet. Huvudet som redan är svårt angripet av röta och mögel. Av svartsoppa och myrsyra. Att ”bara” lägga det åt sidan, att gå vidare, att låta det passera, det går inte lätt. Ibland inte alls. Som grus i dojan under marsch utan paus. Är vi framme snart? Ja nu är det bara resten kvar. Meh?

En strävan jag haft sedan unga år är att inte bli som denna människa. Hur jag lyckats kan bara andra bedöma. Andra närstående. Som jag inte vill nöta på med mitt patetiska skitliv. Så jag går här som en missanpassad eremit som aldrig får vara ifred eller finna själsfrid. Jag vill bort, så att jag kan komma hem. Men jag hittar inte vägen.

Annars är det kalas, tackar som frågar.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Fast

Då sitter man här igen. Med vilt stirrande blick, likt kattpittar i brunsttider, typ Mars månad. Svettig skrovlig panna lagd i djupa oklädsamma veck. Feta lår och magra knotiga knän lagda i kors så de ej fladdrar runt som illerinfesterade jeansbyxben.

Jag har gjort nästan allt som man skall för att vara en god människa. Dessutom har jag nyligen varit ytterst social. Flera gånger. Med utmärkt resultat, om jag får säga det själv. (Och vem ska hindra mig?) Men till yttermera visso känner jag mig fel ute. Fel inne, fel allt. Det söta är surt.

Nej nej nej! Icke på det viset, icke deprimerad och sådant oklädsamt. Bara fel själ i fel kropp i fel tid på fel plats. Det känns. Nu har jag inte kommit ut på vägarna än, i husvagn likt en resandemänniska, rotlös men alltid hemma. Det är nödvändigtvis inte lösningen men jag måste prova. Fattas bara lite pengar. Sisådär en två papp, tack!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Det brinner! + Skum dekal?

Hela dagen har jag oroligt kikat ut från min balkong. Det har doftat brandrök. Det har varit disigt av brandrök. Det har stått att läsa att det brinner både här och där. Och det är torrt ute i markerna. Det har dessutom blåst friskt. Många av de bränder jag har läst om som uppstått i mina bygder har varit anlagda. Läskigt! Jag bor förvisso i en betongkåk men jag (och mina medmänniskor) är omgiven av skog och mark där det är knastertorrt. Tar det sig nära kanske det blir aktuellt med evakuering. Det vore skönt att slippa.

En annan sak som brunnit lite är i min hjärna, funderingar kring en dekal på en bil jag sett och vad den egentligen betyder. Här får ni gärna hjälpa till. Vad menas?

… är också människor? Betyder det att dekalinnehavaren hyser medmänsklighet även med pedofiler och våldtäktsmän? … 3 meter under jord! 3 meter är inte något standarddjup för en grav. Det är en väldigt djup grav det. Är det okunskap eller egen erfarenhet av gropgrävning av dräpt peddo eller våldtäktsman?

Ja det är mycket man inte förstår.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Grannen ovanför pissade från sin balkong idag … Hur funkar folk?

Jag får väl skämmas. Här bryter jag min tradition att dagligen blogga, med undantag för lördagar. Inget igår, aj aj aj. Och nu är klockan nästan fem i tolv.

Är lite mör. Både i kropp och själ. MT har haft snickarverkstad i tre dagar på raken. En annan granne protesterade genom att själv gå loss med hammare. Ytterligare en granne fick något slags spel idag, under pågående ”Äntligen Hemma-övningar” och pissade från sin balkong så det plaskade utmed fasaden och in i mitt vardagsrum. Det var iallafall en gulaktig vattenlik vätska som i begränsad men strid ström skvätte nedåt från lägenhet uppifrån.

Så det vara bara att stänga balkongen och därmed vädringen i kors för att slippa få in gulaktiga skvätt på vardagsrumsgolvet. Fy fan! Och en annan hyresgäst slog i sina dörrar i protest, rena rama Vilda Västern här, vilket jävla dårhus. Synd att jag inte har husvagnen klar. Nu drog jag ut till päronen i eftermiddags.

Far och jag hade bestämt att åka på bortamatch och se vårat Vargarna. Jag tog med hunden, morsan passade honom, han blir så stressad av borr och hammarslagsljud så han matvägrar. Väl ute i föräldrahemmet serverar jag jycken hans 17:30-mat och han äter glatt. Kort därefter drar far och jag mot Nyköping för Speedwaymatch.

Och det gick ju bra. Vi vann! Nu ligger vi bra till. Kan behöva alla små glädjestänk som min väg komma. Och så vann jag en matpåse genom att jag hade en autograf från en av förarana i motståndarlaget. Det var i princip bara en förpackning pasta jag kunde använda. Som diabetiker dricker jag inte söt läsk, käkar söta kakor eller knaprar chips. Men jag tar med det jag inte använder/vill ha till hundhotellet och personalen imorrn då jag lämnar jycken ety …

… på lördag ska jag på stort 40-års-kalas. Brorsan ska fira stort och jag har fått sponsring att härbergera hund på pensionat. Far skjutsar mig dit och bror har lovat att bjuda på taxi hem. Det kan bli en blöt tillställning. Inte nog med det.

Igår tog jag hojen och bjöd en god vän och en f.d ex på hojtur i varm försommarkväll. Vi har inte setts på länge. Men som det så ofta är med människor som står en nära var det inga problem att ta upp tråden. Så vi var ute och brummade hoj, tog en fika och snackade. Sedan skjutsade jag hem henne och hann precis fixa käk och kolla på Lost.

Imorrn, efter det att jag lämnat hunden på pensionatet, ska jag hämta en annan god vän. Det ska bli lite fotografering i och ikring min husvagn. Den ska ingå i ett nytt PC-spel kompisen har under konstruktion. Under ”Äventyrsspel” för lite äldre användare. Tydligen väldigt populära spel i Nordamerica och Canada. Jag har på ett eller annat sätt medverkat i tre tidigare spel. Nu ska min husvagn figurera i det nyaste spelet.

Lördag – Fest. Söndag, äntligen vila, får man hoppas. Om inte den där jävla blådåren till granne fortsätter att leka Martin Timell med hammare och borrmaskin. Det är inte mycket som återstår att göra med husvagnen men jag saknar lite kapital. Och det är långt till nästa pension. Men sedan drar jag ut som en Taikon, på vägarna, med hund, mat och allt annat man kan behöva och luffar runt. Allt för att finna själsro.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda