Idag mötte jag mitt hus lokafyllo. Han satt vid bommen och väntade på ambulans. Snorfull. Sedan nyår, minst. Femtiotre år gammal. Ganska sympatisk snubbe annars. Men gravt alkoholiserad sedan, jag vet inte vilket årtal. Det är många års supande som skapar en så tragisk figur, det vet jag iallafall. Jag hoppas det går bra. Han klagade på pumpen. Jag tror det är hjärtesorg och en längtan efter torken.
Nåja. Jag har pysslat med husvagnen även idag. Finns att läsa HÄR. Annars knallar det. Detta djävla väderomslag har knullat till det med min ledvärk. Så även för hunden, som haltar svårt. Stackars jävel, jag vet vad det innebär. Sedan tretton års ålder. Då det hette växtvärk, i brist på utbildning och kunskaper.
Inte helt överraskande har jag bloggat på husvagnsforumet samt gjort ett inlägg som handlar om sånt jag vill veta. Så nu har jag slut på, inte tankar och skrift, men ork. Så håll till godo med denna enkla text.
Spinken återkommer snart, det är ett löfte.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
