Spinkens flykt Del 1
Här har man bytt från gardinkjol a lá 70-tal till glitter. Svansar lojt runt i glittret från discokulan bland de kvarvarande rökmolnen från rökmaskinen. Sörplar billig skumpa ur platsglas och fnittrar gulligt åt dåliga 02:45- skämt.
Det är inte jag. Själv står jag bakom disken. Det har gått bra ikväll. Trettonhundraförtio bagis svart. På min maskin efter 02:00. Ghulan går och räknar. Känner mig nöjd. Ghulan kommer närmare. Jag sträcker på mig. Tar en sipp avslagen öl ur det långa glaset.
-Eh! Pajas! Fjortonhundra … bah! Stått å slaggat? Städa slabben och gå. Du är avskedad. -Men Ghulan! -Jag har jobbat som ett svin, i flera år, bara åt dig. Det vet du. Du kan inte bara sparka mig. Jag har haft en bra kväll. Kolla! Ghulan!
Ghulan vände sig mot sin första torped Ajjo. -Kompis! lär fettot att dyka med vikter, sa han, med hånfull röst. -Jag är fan inte fet! - tjöt jag. Ghulan! Kom igen! Ghulan fortsatte. Ajjo kom närmare. Jag tänkte; -det här blir inget bra det här, hoppade över disken och satte av.
Ajjo var närmare två meter lång och vägde runt tvåhundra kilo. Han sades taga över trehundra kilo i bänkpress. Jag är en och sjuttiosjo, sjuttio kilo och livrädd. Jag sprang ifrån honom på två röda. Väl ute i hamnområdet pilade jag upp genom en välbekant spricka i bergmuren och upp på körbanan som ledde till Riksväg 143.
Ett dygn senare satt jag i Moses husvagn. I smutsiga, svettiga nattklubbskläder och pladdrade. Moses husvagn stod i en grop av enorma proportioner sydväst om storstaden. Bortom riks och lantvägar. Det var bara markägaren som kände till uppställningsplatsen och han bodde i Monaco och var ej kontaktatbar. Någonsin.
Moses som egentligen hette Lars- Lennart Svanbrink lät mig få låna en av gästvagnarna. Jag fick duscha och byta till rena, dock använda, kläder. Samt få ett mål mat i magen. Väl i hans lilla oansenliga vagn satte han ribban. -Vi finns inte, du vet inte var vi inte finns och du har aldrig vetat det - uppfattat!?
Åh om jag höll med! Nej nej nej … här är jag och knappt finns jag för er. Än mindre för andra. Jag har försvunnit. Var så säker, var är jag? Svara inte på det. Jag går och knyter mig nu. Tack för absolut nästan ingenting och godnatt! Jag bockade så pannan slog mot det trasmatteklädda husvagnsgolvet. Gång på gång.
Sedan, efter att ha blivit ledd till en medelstor sjuttiotalsvagn, nybäddad, utvädrad och fräsch, stupat i säng sov jag som en nyklubbad sälunge.
Fortsättning följer.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
2 kommentarer
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
när då ba,,hahaha
Sätter på rsstimern……