Crowded

Valborgsmässoafton. Varför då?

Imorrn, den 1:a maj, körs en mc-kortege genom staden. Precis som demonstrationståg och raggarekortege. En fin tradition. Om man är sosse eller ”Gearhead” eller vad man nu vill kalla det. Och om man känner sig som en del i en större helhet, en samhörighet med likasinnade.

Som av en slump har jag kört hoj i denna traditionsbundna kortege under många år. Inte alla år, men många. Och oftast på egen hand. Så mycket för samhörigheten. Visst. Jag har haft mer eller mindre goda vänner till hojs eller per automobil. Men vi tycks aldrig kunna synka oss tillsammans. Så jag är ensam i en enorm folksamling.

Det sägs att en del människor aldrig inser hur ensamma de egentligen är för de alltid har så mycket folk omkring sig. Själv inser jag det. Likt en clown med en orange strut på huvudet stolpar jag runt i samhället. Udda, oförstådd, älskad och hatad. Alla känner apan, apan känner ingen. Bu!

SMHI har varskott om regn imorrn i min del av Svea Rike. Mellan 10-13C. Eh? Not kul väder för MC-färd i sakta mak. Och de jag skulle åka ihop med har inte hört av sig och jag tjatar inte. Är det regn imorrn när jag går upp skiter jag i det. Jag har hela sommaren på mig att köra ensam med andra knuttar.

Det är lite av en röd tråd. Ensam. Oftast något jag föredrar, ibland försöker undvika. Oftast utan önskvärt resultat. Eller: När jag VILL vara ensam får jag inte det. När jag vill ha sällskap får jag inte det. Nu inser jag förvisso att jag får skylla mig själv till 99%. Men var fan är mina 1%-polare? Näe HA & resten av packet, det är inte er jag syftar på.

Jaja. Själv är bästa dräng, som det heter. Här sitter jag ensam utan hund på Valborgsmässoafton. Dricker några pilsner och kollar på tv. Kollar mailen och nallen då och då. Nada. Kortege imorrn? Inte som det verkar nu. Kommer det nåt i sista minuten … tveksamt. Femte hjulet … kass!

Men imorrn kväll är det allsvensk premiär för mitt älskade speedwaylag hemma. Det ska jag åka och se på. Såvida det inte regnar in. Sånt vet man aldrig. Där är jag ensam i en folkmassa på dryga tusen personer. Inte illa till sammanhållning.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

 

Du är busschaufför, inte ambulansförare!

Jösses! Idag var det riktigt nära att jag skrivit min sista blogg. Den innan den här alltså. Men jag börjar från början.

Vaknar vid nio av hammarslag och slagborr. Gnyr och trycker in ena kudden i mitt ”bra” öra, det andra trycker jag mot min andra kudde. Drar täcket över mig. Men det fortsätter. Efter ett tag ger jag upp. Kikar ut från balkongen. Det står en firmabil på gården utanför porten. Jaha. Det får man väl tåla.

Fast varför i hela fridens namn ska hantverkare alltid utföra de mest högljudda arbetena så tidigt på dagen? Det är för mig en gåta. För när jag väl gav upp och satte på kaffebryggaren, ja då var hantverkaren klar och åkte sin väg. Tack så jävla mycket!

Nånå … efter min morgonritual är jag ändå vid ganska gott mod. Jag har saker på gång. Bra saker har hänt och kommer att hända. En bra sak är att jag har blivit erbjuden att låta hunden få bo på hundhotell från imorrn eftermiddag ända tills söndag. Där slipper han smällare och fyrverkerier. Och jag kan roa mig lite och fira att min far kuggar på sjuttio år. Samt att vara chaffis åt mina päron när far ska firas på annan ort.

Hursomhelst. Den där husvagnsfirman som jag inte hittade, den skulle jag in till staden och leta rätt på idag. Och eftersom det var fint väder tog jag hojen. Kommer ned i byn, där det är som mest trångt, med två bilar framför mig och en buss bakom mig. Mitt i byn står en långtradare och lastar av. Jag väntar på min tur. Det blir lite varannan bakom släpet, varannan från andra hållet.

När jag då ser min chans att passera tittar jag som hastigast till vänster. Busschauffören har då ställt sig på gasen och är jämnsides med mig. Trots att han kör mot trafiken och måste köra på fel sida kör han om en på hoj, jag, och två bilar samt en parkerad långtradare. Va fan! Du är inte ambulansförare på väg till ett hjärtstopp! Tur att jag kollade. Annars … jösses! Jag tror den busschaffisen vann cirka fyra sekunder på den livsfarliga manövern. För bara ett par hundra meter senare körde han in på en busshållsplats och stannade medans jag körde förbi och in mot staden. Oj vad nära det var att jag istället hade sökt upp plattnacken och gjort något riktigt dumt. Med högervåfflan.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jävla Miami – La Ink!

En innehållsrik dag på min ära. Igår kväll var vit kväll. Vaknade utan seghet. Men med en sjuhelvetes värk. Och en hel halvtimme innan jag hade tänkt mig att gå upp. Nå, det får väl gå.

Muggen, på med kaffe, dator och telefoner. Ingen vill mig något. Bra. Jag har saker att göra idag. En sak jag ska göra är att fixa en reservnyckel till nyare bilen. Det är billigare än att laga felet. Mycket billigare. Men inte helt okomplicerat.

Först måste jag åka till märkesverkstaden så att de kan läsa av nån kod ur nyckeln jag har. Med den informationen kan de beställa en, två eller tre reservnycklar. Jag behöver bara en, säger jag. Det är inte så det fungerar, säger dom. Men det visade sig att det gick att enbart beställa en reservnyckel.

Sedan skickas den nyckeln från Tyskland. En liten vresig gubbe med gult pipskägg, cykelstyremustasch och iklädd lederhausen ror i skummande fart över till Svea Rike för att leverera denna nyckel. Beräknad ankomst onsdag 14:00. Sedan skall verkstadspesonalen ge denna nya nyckel en välkomstceremoni på ett altare av regummerade däck. Beräknad ceremonitid ca: en timme. Total kostnad, sjuhundratjugo riksdaler. Man baxnar!

Efter denna lilla övning idag chansade jag och åkte förbi min tatuerare. Det är suget, det är det. Den typ av kund jag representerar kallas collector, ( övs. ”samlare”, förf. anm.) då jag har för avsikt att tatuera så mycket hud jag hinner med innan jag dör. Med nuvarande tatueringshysteri – Läs Miami & La Ink på tv – är alla tatuerare så överbokade så att hobbytatuerarna med kinesiska nybörjarkit även de är tokbokade flera år framöver.

Min tatuerare, som var där, var på bristningsgränsen. Gamla stammisar som jag får gå och vänta på två tre timmarsbokningar i halvår, ibland längre. Den konstnärliga sidan har glidit ur fokus, det här är en djävla cirkus, skrek han med rödsprängda ögon och med darr på underläppen. Jag ska styra om hela bokningssystemet. Inte fan ska du behöva vänta till i oktober, jag fixar det här. Kom in om en två-tre veckor så ska jag ha rett ut den här röran, sa han. Jag lider med honom. Och jag hoppas han får till det. Han är inte bara en bra tatuerare, han är en god människa.

Sedan försökte jag hitta en husvagnsfirma som har bytt adress. För nu ska jag försöka få ordning på den finaste vagnen så att jag kan använda den som det är tänkt. Och efter ett telefonsamtal med dem, på husvagnsfirman då, fick jag info så att jag väljer att tänka om om gasol. Gasol hade jag tänkt välja bort.
Det är som med religion. Det jag inte kan se eller ta på tror jag inte på. I värsta fall är det farligt, ja till och med dödligt. Nu behöver det inte vara så. Fick jag veta.

Som om inte det var nog av ny information och intryck och upplevelser idag ett halvt löfte om sponsring till mitt husvagnsäventyr. Av samma man som kategoriskt vägrat hjälpa mig skaffa hus, ja den enklaste koja mellan järn och motorväg under en högkraftsledning hade varit välkommet, men icke. Fast det här med husvagn tycks vara en annan sjuttiofemma. Bara jag kan visa en ungefärlig uppskattning på utgifter i kronor och ören, så …

Så gäller det bara att hitta den där nedrans husvagnsfirman. Den borde vara svår att gömma. Jag har kollat på Eniros kartor men … jag måste ha stått på huvudet eller nåt för när jag inte hittade den och åkte hem och klickade mig in igen så fattade jag att jag kollat på fel sida av staden. Och jag som brukar berömma mig om förmågan att hitta.se en svullen halsmandel bl.a bla. Jag löser det. Sluta gråt för helvete!

Ah! Uret har tickat på. Snart Letterman. Jag skriver som jag brukar:

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Några riktigt festliga rader

Just nu, i detta ögonblick, skulle han vilja sätta på musik. Ganska högt. Och sedan börja skriva på en antingen rolig eller underfundig historia. Den skulle handla om en kille, lite lik han själv. Samtidigt helt olik. Låt oss tänka fram en lång och smal yngre man …

 … näe fan, jag behöver musik, tänkte han och rullade ur sin smala säng utan ben. Välte en halvtom ölburk över en pizzakartong med flottiga kanter i. Han suckade och började öppna ögonen. Sakta. Sakta. Morgonsolen silade in genom ett skitigt fönster och sneda dammiga lammeller. Det ena ögat hade klibbat fast i gul torkad gegga. Han kräktes.

… näe fan, jag behöver musik, tänkte han och satte sig upp, slog i huvudet och dråsade omkull igen. Husbilen gungade lojt på slöa fjädrar. Det var varmt. Hans bädd var ett virrvarr av genomsura lakan och filtar. På kudden låg en sanslöst ful katt och sov. Han hasade sig ur bädden och slog upp dörren. Precis intill hans undangömda husbil stod en skinande miljonvagn. En Bürstner Solano T 615. Utanför den låg en fet tant, naken, och solade. Han kräktes.

… näe fan, jag behöver musik, tänkte han och försökte rulla ur sin Hästen. Men där låg en botoxsilikonanorektiker. Med vitt pulver under näsan, död. Han rullade åt andra hållet. Där låg hennes tvillingsyrra. Vid liv. Det här är en mardröm, tänkte han och sjönk tillbaka i den svindyra sängen. Han låg en stund och studerade stuckaturen i taken. Plötsligt hörde han ett burp, ett kvävt hostande, en inandning som tog ett abrubt slut. Jaha, där dog hon också, resonerade han kallt, och kräktes.

Själv har jag inte kräkts på ett bra tag. Det är skönt för det är så jobbigt. Men mentalt vill jag spy det allra äckligaste man kan fantisera ihop, rätt ned i halsen på hobbysnickardjäveln som väckt mig ytterligare en lördag och söndagsmorgon. Spy den fan så full att denne drunknar. Det ska vara fyllespya, galla och barnträck. Döda katter, vassa törnen och toxic waste. Som i en dröm … näe fan, jag behöver lite musik, tänker jag och tittar på klockan. 23:04. Inte så himla bra kanske. Nä. Jag skiter i det helt enkelt.

Men det är ett som är säkert. Jag spyr på att behöva ha det såhär. Det kräks jag på hedersord på. Burp!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda 

Flinar smått

Ja hej det är jag igen!

Igår blev det sent. Och trots vadderad haka blev det kallt att köra hoj på kvällen. Men det är smällar man kan ta för att få lite, i mitt tycke, underbar underhållning. Motorcykeltävling. Och det kommer mer, mycket mer.

Idag har också tid spenderats på eljest sätt. På bra sätt. Jag tror jag gjort en god vän glad. Det värmer. Som om inte det räcker. Imorrn ska jag göra min bror en tjänst. Det är inte ofta jag kan det. Men erbjuds tillfälle gör jag det så gärna.

Nu är det afton i grandebardas kabyss. Snickardjäveln har tagit det lugnt ett tag, jag är inte särskilt irriterad alls. Och trots detta tillfälliga lugn har jag ändå för avsikt att skaffa mig en kabyss jag kan kalla min egen, på riktigt.

Det tredje lånelöftet jag dragit iväg har jag ännu inte fått svar på. Däremot ringde den banken upp för några kompletterande uppgifter. Nu väljer jag att inte hoppas på något. Men nog har jag väl iallafall inte filtrerats ur det första testet. Alltid något.

Ätit gott i afton. Eftersom jag ska vara chaffis imorrn blir detta en vit kväll. Jag kommer aldrig att kvala in i A-laget. Jag är alldeles för ansvarsfull för det. En bra fylla, kan man tycka. Oj! Där fick jag till det. Så näpet.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Händelserik tid

Då ska jag försöka summera det senaste dygnet.

I förrgår kväll ringde min far och bad mig komma ut till föräldrahemmet. En timme tidigare än vad jag vanligen kan komma ut. Visst! Farsgubben har ställt upp på mig, jag kan gå upp lite tidigare för hans skull, vad det nu än gäller.

Sover dåligt natten till igår men kommer upp. Åker ut och det är inget speciellt skäl att jag ska vara där tidigare än andra tillfällen. Ännu en nyck eller ett tillfälle för min åldrande far att styra över sina närmaste.  Han ville ha hjälp med några saker i huset och i trädgården. Inget jag inte kunde göra på kort tid och utan besvär eller hjälp.

När nu allt var gjort hade jag för avsikt att åka och handla lite nödvändigheter innan jag for hem. Hund hade redan hoppat in i skuffen på nyare bilen. Han tycks känna på sig, alternativt läsa av när det är dags att röra på sig. Så jag slår igen luckan och tar i dörrhandtaget till förardörren till bilen. Låst! Nyckeln sitter i. Alla fem dörrar är låsta. Inga rutor är öppna. Hoppsan!

Ringer M´s väghjälp. Fadern har köpt hjälp att få vägassistans vid vad det än nu vara på samtliga fordon i familjeparken. Jag har bilnyckel och hund inlåst i bil utan att ha extranyckel eller annat sätt att få ut hund eller komma in i bil utan att smascha ruta. Utöver MM´s väghjälp.

En kille kommer efter trettio minuter och lyckas lirka upp en dörr, fiska ur nyckeln ut tändningslåset och sedan kunde bilen, som låste sig själv, öppnas. Hund skuttar ut vid liv och pinkar genast på en tall. Puh! Men klockan har gått. Jag börjar gå lågt i sockret och har inget färdiglagat hemma så det blir en pizza med mor och far. Sedan knallar jag ett varv med jycken på plats. Det duger.

Men jag är väldigt försenad. När jag äntligen kommer hem inser jag att jag saknar både frukostäpple och TV-guide. Så det inhandlas. Äntligen kan jag, tror jag, andas ut och sträcka på mig en stund. Då går strömmen i mitt bostadsområde. Lagom till nyhterna jag stressat för att hinna hem till. Nämen tjena!

Strömmen kommer tillbaka lagom till att nyheterna tagit slut. Jag duschar. Kokar pasta. Äter sen kvällsmat och kollar på tv. Traskar halt hund och konstaterar att jag ännu inte fått svar på mitt senaste lånelöftesansökan. Nå. Tar det tid kan det vara positivt. Tredje gången gillt?

Nu är det alldeles strax dags att nattrasta halt ludd och sedan ta ett mindre estetiskt dyk i snarkofagen. Nu är jag trött. Men senare idag börjar SPEEDWAYSÄSONGEN. Torsdag. En specialtävling helt för idiella ändamål då en av min klubbs förare omkom förra året under tävling och nu har klubben anordnat en minnestävling vars intäkter oavkortat går till nya unga förare i deras strävan att bli proffs.

På lördag körs årets första GP i samma sport, speedway, och det körs även F1-kval. Jippi! Det går åt rätt håll. Tider att glädjas åt, det är välkommet. Hoppas nu bara att någon bank kan välja att lita på min vilja och förmåga att betala lån och sköta ett annat boende än detta jävla dårhus till överpris.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Tredje gången gillt?

Detta märkliga samhälle vi lever i. Jag har för låg inkomst för att få ett lån till en bostad som skulle kosta mig mindre än den betongtvå jag hyr i det allra billigaste allmännyttiga bostadsområdet i min kommun. Och nu snackar jag inte tjugor. Jag snackar om tusenlappar. Tusenlappar för fattiglappar är förmögenheter.

Men nej. Nej och åter nej. Jag har idag dragit iväg ytterligare en förfrågan om lånelöfte. Den tredje. Ska jag låta det vara tredje gången gillt? Inte en aning. Det är så jag brukar resonera om det mesta. Tredje gången gillt. Sedan går jag vidare. Med annat.

Annan infallsvinkel. Jag skojade inte när jag skrev i  en tidigare blogg om skenäktenskap. I bankernas webbformulär kallas det medlåntagare. Finns det någon bandymålvakt som läser detta, var god kontakta mig på grandebarda@hotmail.com så äktar jag dig om du går med på och godkänns som medlåntagare utan vidare anspråk på någonting över huvud taget.

Allt jag vill är att få bo under eget tak i lugn och ro på landet. Jag har inga lån, skulder eller anmärkningar. Men jag har en kronisk depression p.g.a min nuvarande boendesituation. Med den följer diagnos 2. Begynnande alkoholism. Jag självmedicinerar. För vården är ett lika stort skämt som bankvärden. Utan värde. Värdelös m.a.o.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Finemang

Idag startade jag upp hojen. Den hostade igång utan någon större övertalning. Det är alltid trevligt. Men innan det tvättade jag av den, det behövdes. Förra höstens sista dräpta insekter samt en hel vinters damm och skit från varmgaraget. En noggrannare tvätt stundar men på annan ort.

Fick inget svar på lånelöfteansökan idag. Det tar jag som positivt. Jag tar vad fan som helst som positivt nuförtiden. Negg har jag fått i övermått. Dags att få må bra. Men imorrn är en ny dag att få käftsmällar på. Den som lever får se. I afton festar jag. Tar igen utebliven lördagstjolahoppsan. En fördel med ”Permanent Vaccation”.

Spelar in F&F Hundra Höjdare. Kom nyss in med luddet efter sedvanlig 22-runda.

Han har fått fästinghalsband idag. Behövs. Är bara glad att fästingar inte flyger. Det vore ett skadedjur att dräpa såsom de s.k. mördarsniglarna. Personligen tycker jag att det kliar överallt i min päls. Projektion, javisst. Men för två år sedan fick jag ett bett precis där ryggen byter namn, och då menar jag inte nacken. *urk*

Jaha, annars då? Dags att lirka ut snabeldraken. Som jag längtar … inte. Men det är ludd och grus i min kabyss. Det blev bara ett ”småhandla” idag så storhandla får bli antingen på onsdag eller fredag. Förmodligen blir det ytterligare ett småhandla på onsdag och ett storhandla på fredag. *gnöffe*

Oups! F&F snart slut, dags att kolla om det är nya Letterman denna vecka.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

 

Fundersam

Nytt blad.

Här sitter jag i min kabyss. Fundersam. Drog iväg en förfrågan om lånelöfte till den bank mäklaren har sina påsar ihop med. Där räknade jag även ut en boendekalkyl. Den blev drygt trehundra pickadoller lägre än mäklarens. Och mäklarens kalkyl skulle vara rena rama höftskottet enlig min nuvarande bank. *trallar som Di Leva … vem ska man tro på tro på tro på när det aar så haar … *

Ja jag får välan se vad den banken säger. Tidigast imorrn skulle jag tro. Det finns ett talesätt: ”För att komma till källan måste man gå mot strömmen.”  Fan vad strömt det är! Nåja, jag skulle kunna vara kvadrupelamputerad och lida av afasi så det är väl synd att inte klaga. Gnork …

Annars en lat söndag. Fast jag har borstat ur ett par hekto ludd ur hundens päls och plockat två fästingar. Imorrn ska jag köpa fästinghalsband åt luddet. Orkar jag och solen skiner ska jag väl rulla ut moppen, tvätta av den och försöka starta upp den. Sedan ska jag ju börja göra i ordning åtminstonde en av husvagnarna.

Hoppas att kompisen som fick den fina engelska vagnen kommer och hämtar den innan jag får parkeringsböter på den eller om nån saftskalle sabbar den. Det vore synd på rara ärtor det. På tal om ärtor ja. Måste även åka och storhandla. Det här börjar likna en todolista. Dags att sätta punkt.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Förvirrad

Följetongen – Grandebarda letar hus

Så idag pratade jag med banken. Ja, en kvinna som arbetar i banken och har hand om ansökanden till bolån. Det var inget fel på den säkerhet vari min borgenär erbjöd. Det var min inkomst.

Såvitt jag kan räkna ut vill banken att jag ska tjäna mellan 20-30 000:-/mån och ha en mindre förmögenhet samt kunna lägga en kontantinsats på 10% av köpeskillingen för att de ska känna sig motiverade att ge mig ett lån. Och nu snackar vi inte miljoner, vi snackar om ca: 400 000:-.

Vad jag också kunde sålla ut ur bankens resonemang är följande. Jag har enligt deras kriterier inte råd med den hyresrätt jag nu bor i. Det hus jag kikat på skulle totalt, per månad, med alla kostnader belasta min ekonomi med ca: 3100:-/mån. Min nuvarande månadskostnad är ca: 4300:-/mån.

Man undrar i vilken verklighet de lever i. Jag är långt från unik. I detta fallet. Sverige har många ”ärliga” sjukpensionärer och för den delen ålderspensionärer som inte har Belugakaviar till frukostäggen och inte heller breder gåsleverpaté på kvällsmackorna.

Så nu undrar jag om det finns någon skuldfri mellanrik kvinna i Svea Rike som vill ingå i skenäktenskap med mig? För jag ger mig fan inte!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda