Mackan servade bollen i hörnan av gyttjefältet. Greger försökte nicka men stöp i knädjup sörja. Torvald nappade bollen, dribblade snyggt i en meter men stöp sedan med sin långa röda näsa i gyttjan och fastnade med akut andnöd som resultat. Resten av laget satt som ankor i fastfrusen nyis och såg på. Vilgot Tvärbalke ringde 112.
När lagen var räddade, efter en timslång insats med plankor, rep och taljor, samlades de i klubbstugan. Haralds högtryckstvätt gick het innan detta. Algots Feta Svea kokte stark chokladdryck och bredde sötlimpmackor med pressylta och smörgåsgurka. På klubbstugans kassettradio spelades tysk umpabumpavals högt.
Efter någon timme hade de flesta tinat upp. Styrkta av foder och dryck ville de återuppta matchen som abrubt avslutat 4-4. Melker med skägget kikade ut på utomhustermometern och skrapade fram informationen att det var minus två grader. Planen var som sörja med rakblad i.
Motståndarlaget, de slapptaskade taxarna, var enbart glada för avbrottet. Deras främste anfallare, ledamot Granfjun, var svårt köldskadad och uppriktigt ledsen. I avbrottet hade han fått höra att hans enda dotter fött en dotter. Han hade slagit vad om en son. På 52 cm och 4500.g. Nu hade han fått en dotter på 49 cm och 2957.g. Eländes elände.
I redskapsboden satt Eivor Andersson, alltiallo till Mackans Mackapärer tillsammans med motståndarlagets alltiallo Talbot Taxon och sörplade mörk Rom. Idioti att spela i dessa väderleksförhållanden var de i allra högsta grad samtyckta i. Men då de bägge lagen kom från så skilda platser som övre bergland som nedre slättland såg de inte resor och hotellrum som hinder.
Efter en timmes palaver kom de bägge fram till att tärningsspel på den nu frysta knöggliga planen vore mest rättvist. Lika för bägge. Lagen kallades ut. Förslaget lades fram. Förhandlingar inleddes. De bägge lagen låg mitt i ligan så det resultat de skulle komma fram till skulle vara högst neutralt på den långa säsongen.
Förslaget mottogs med välvilja. Trots att spelarna var styrkta med feta mackor och stark choklad var de uttröttade av de 45 minuter de spelat i kallblöt gyttja. Och temperaturen sjönk. Spelarna formligen hörde hur gyttjan knakade samtidigt som vattnet i den frös och knäcktes. Ett rull per lag. Enok först, sade Taxarnas lagledare.
Enok kastade ut en ebenholtstärning på planen. Den sjönk och försvann. Motståndarlagets främsta knuffare Bortold klev fram och kastade sin ebenholtstärning. Den rullade på åsarna av frusen gyttja och försvann även den med ett slurp. Lika. Oavgjort skrek de bägge lagledarna. Då denna sport inte kan avgöras oavgjort rullar de fortfarnade runt i svart gyttja med frusna flak av is än i denna dag. Samtliga längtar efter växthuseffekten så de får göra mål och åka hem.
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
mooooahahahaha