Thursday. Tors dag. Torsdag. Jovars. Vad har vi här då? Ännu en dag i räckan av dagar som bara är ännu ett par dagar mot mina sista dagar. Och dagarna går. Har jag gjort någon glad idag? Inte vad jag vet. Har någon gjort mig glad idag? Nej.
Man vill ju liksom bara vara glad. Eller iallafall inte ledsen. Har jag varit ledsen? Näe. Glad? Näe. Jämn gröt, som vi säger på firman. Det är möjligt att det kommer en klick smör i gröten imorrn. Men det vet jag inget om än så det tar jag inte ut i förskott.
Det är väldans vilken orolig granne jag har ovanför. Vankar av och an och ramlar och välter kommoder och har sig. Och den där fläkten hyresvärdens representanter lagat har ingen som helst inverkan på hobbysnickaren. Det är mycket som måste spikas. Tog ett varv på Blocket igår kväll och kollade lediga bostäder. De finns. Men ganska långt ifrån min nuvarnade bostad.
Hoppar jag på ett privat hyresavtal och väljer att bo i hus som ägs av annan finns där hela tiden en orosfaktor. Det i sin tur påverkar viljan att rota sig och att göra det hemtrevligt. Det är väl därför jag har så många flyttkartonger ouppackade efter förra flytten för snart sex år sedan. Va fan!
Tänk om jag kunde få ett klockrent kontrakt på en bit mark, låt säga ett som är under en tioårsperiod. Då skulle jag kunna skapa mig ett sommarparadis och ett vinterskydd. Skapa en bit land som jag kunde hävda vara mitt och oantastligt. Mitt. MITT! Jag behöver något som är mitt eget och som jag kan bestämma över som är mitt och bara mitt. Mitt rike. GRANDEBARDAS RESORT.
Hur gör man då? Jag ska kolla om man kan sätta upp lapp på Granngårdens butiker och införa annons i papperstidningen Land. Det borde vara rätt forum. Eller har någon förbipasserande läsare något bättre tips? Kommentera tack! Tack.
Annars är jag ganska söndervärkt och trött. Ledsen och arg, i portioner jag inte riktigt har pytsat ut efter eget huvud. Det är som det är och jag kämpar varje dag för att inte tippa över kanten och gå i barndomsraseri. Helt enkelt lägga mig ned och banka med armar och ben och gallskrika och vänta på att någon sund och stadig människa med grepp om verkligheten tar tag i mig och mitt kaos av känslor och önskningar och behov.
Hvar äru du, å förnuftiga qvinna med en barm den eländigaste skata skulle sjunga operaarior ifrån och med ett sätt som skulle få vilken Svartenbrand som helst att hellre odla ekologiska morötter än att råna banker och knarka sönder en annars underbar hjärna och själ?
Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda
