En ny titel på denna blogg

Ännu en dag, ännu en blogg. Vad har då månne hänt idag? Väckning ca: 08:00 av hammarslag. Somnar om. Ny väckning en timme senare. Jag stapplar ut på min balkong, inga hantverksbilar. Alltså är MT igång igen. Går och lägger mig igen. Sover lite, slumrar mest oroligt och ger upp efter en halvtimme.

Solen skiner. Det är trevligt. Det har nästan torkat upp i skogen för det har blåst rätt duktigt. Det är jag glad för. Men jag tar med luddborste och kammar ur de värsta tovorna ur min hunds päls. Den vårruggar. I Februari. Minsann! Ser mygg, tänker på fästingar. Aya!

Kommer in. MT är i gång. Ringer hyresvärden. Upptaget. Planerar måltider (billiga djupfrysta köttbullar och falukorv) samt kollar av kvällens tv-program. I skrivande stund spelar jag in Ramsey. Om det inte vore för att han är ett år yngre än mig skulle jag vilja ha den snubben som storebror. Få tv-program får mig tårögd men detta mina vänner, det är något utöver det vanliga. Kanal 5 torsdagar 21:55-22:55.

M.T är igång igen. Jag pinglar värden. Efter ett par försök (då det är upptaget) kommer jag fram. Levererar min iakttagelse. M.T är i högform (för det är den saten) skicka upp nån på våningsplan X i uppgång X och nyp den djävulen i kastanjerna! Självklart tar M.T resten av dagen ledigt. Så … ingen kastanjrostning på gården idag heller …

Kontaktar HGF. För att dubbelkolla vad de har för info sedan förr och vad som gäller och om de backar upp mig framöver. Jag har täckning. Hyresvärden är blåskiten. De kan inte ducka. Jag funderar på att sammanställa allt jag upplevt och sälja det till något samhällsgranskande tv-program. Ett sådandärt som gärna ställer sig på den lilla människan sida. I synnerhet om det finns dokumentation som ej går att ifrågasätta. Och det har jag. Jävla höns!

Nu ska jag (innan jag blir kolerisk) sammanfatta denna blogg med att som vanligt uttrycka de glädjande uttrycket:

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Ett dagbrott i mitt psyke

Ja vi har ju alla en variant på vad som är verkligt och rimligt. Vissa kan ta vad som helst och skaka av sig obehag som nyfallen torrsnö. Andra tyngs ned av minsta regndroppe. Sedan finns ju alla nyanser däremellan. Samt ytterligheter åt bägge hållen.
Det är intressant med psykologi. Det har jag alltid tyckt. Genom att förstå andra har jag försökt utforska mitt eget inre kaos. För det är det ofta. Jag tycks sträva efter fasta rutiner utan överraskningar. Aspergers syndrom? Inte vet jag. Och vid förtiotvå års ålder, spelar det någon roll?
Det finns det säkert folk som kan uttala sig om. Dessvärre har jag inte träffat dem ännu, om någonsin. Och orken att söka hjälp, om än i enkel samtalsform, har avtagit som ett stilla sommarregn. Det doftar nygrillat och hallonsaft. Vem bryr sig om en tilltufsad själ?
Jag letar efter alternativa boendeformer såsom husvagn och hyrstuga. Det finns både och. Men hyrstugor/hus ligger ganska långt bort från mina hemtrakter. Dessa hemtrakter är numer att betrakta som s.k ”gräddhyllor”. Sanslöst! Nybyggare efter nybyggare fäller all skog för att bygga fula nya hus på tomter som bara är marginellt större än själva husen. För mig är vitsen med att bo på landet att ha tomtmark. Betydligt större än den mark bostaden upptar. Nuförtiden tycks det vara tvärtom.
Och gott om lover tycks ej vara synonymt med god smak. Här bygger vi 300m2 lyxvilla i räta vinklar i svart och grönt med asfalterad tomt. Tomtgränsen ligger som en två meter bred asfaltstorm runt öket till byggnad. Funkis? Nä. Överbetald arkitekt med matsmältningsproblem och idétorka. Hur det ser ut på lönekontot törs jag inte tänka på men det är väl minst en extra nolla efter min totala årsinkomst … per månad.
Nä. Jag känner inte igen mig. Jag passar inte in någonstans. De som var som jag har väl antingen tagit livet av sig eller totalt gått ned sig i missbruk eller ren galenskap. För att anamma detta samhälle vi nu lever i, det har jag så svårt för att jag fiskar efter gratis husvagnar på Blocket.se. De har jag för avsikt att ställa upp på öde hyrmark långt bortom all denna dumhet och leva som jag själv vill.
Jag är inte där än men jag strävar. Hårt. Efter mina mått mätt. Lätt autistiska mått mätt. För jag känner ingen förståelse från de som jag tror står mig närmast. Möjligen medlidande i oförstånd. Det räcker bra. Det är känslor. En början. Om det leder mig i mål? Jag tror inte att jag någonsin kommer att skriva en blogg om det. Men jag slutar inte att hoppas.

Hasta luego you low ridin´ punks!
/grandebarda

Är det inte det ena så är det det andra som flickan sade när hon fick näsblod

Jag är lite trött. Nu fick jag sova nio timmar på raken i Friggeboden. Med hjälp av några burk malt och en skvätt vodka. Men när jag vaknade hade jag en hejdundrans värk.

Nu vet jag ju att jag alltid får det i den boden. Av det enkla skälet att sängen är en av Ikeas billigaste våningssängar. 80 cm bred, skumplastmadrass och träribbor är inget för en ryggreumatiker. Men det var ingen som spikade eller borrade i bodens väggar, tak och golv.

Alltid något att vara glad för. Och av den varan vill jag ha påfyllning.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Sur flykt

Idag skulle jag besöka min tatuerare. Samt vaccinera hunden. Och köpa hundmat.

Tatueraren var inte på ateljén och enligt hans bokningsbok fanns ingen ledig tid före mitten på juni. Surt!

Veterinären hade fått in en … akut … tror jag, kejsarsnittsning, djur okänt. Så han hade inte tid. Surt!

Hundmatsaffären hade inte min hunds foder, icke heller Glucosamin hemma. Surt!

I förmiddags innan jag stack hemifrån värmde MT igång igen. När jag kom hem efter alla dessa meningslösa mil med bil och hund håller fanskapet fortfarande, eller igen, på och bankar. Jag tänkte: håller det på till 18:30 drar jag. Det gjorde det. Så nu ska jag strax stoppa in jycken i bilen igen och köra iväg för att övernatta i en Friggebod. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men det är bra jävla surt!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jakten

Oj vad det finns olika bostäder att hyra och köpa. Jag är på jakt. Men just det jag helst av allt vill hitta är ännu inte funnet. Det är det jag håller på med. Letar och sorterar. Funderar och förkastar.

Flytten hit till min nuvarande kabyss var en nödlösning. Jag sade upp min förra kvart i vredesmod utan att ha något att flytta till och det var här jag hamnade när jag endast hade tre veckor kvar på tremånadersuppsägningen. Den varianten ska jag inte återupprepa.

Så jag slänger mig ut på upptäcksfärd igen.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Ett tufft beslut och lite tur

Åhå hå hå!

Nu jäflars! Nummer 1. Nu har jag slutgiltigt beslutat mig för att flytta. Nu är måttet rågat. Nu har bägaren runnit över. Nu räcker det. Jag har fått nog. Det finns mycket skrivet av mig om mitt boende både här men främst på min AB-blogg. Jag har fått bekräftat av min sponsor att all hjälp jag kan komma att behöva också kommer att ges till mig. Icke destå mindre kommer det att bli jobbigt. Att flytta är ett djävla bök helt enkelt.

Har man tur? Nummer 2. Härom dagen kom det ett mail. Jag har en husvagn du kan få. Sedan kom det ett till. Från en annan. Samma visa. Men den första vagnen verkade vettigast och står inte allt för långt bort. Ska åka och hämta den nästa helg om allt går i lås. Sedan har jag en liten tillflyktsort på hjul till mig och min jycke. Återstår att ställa vagnen i ordning och hitta en bit mark. Det ska väl inte vara omöjligt. Siktet är inställt på att hinna med ovanstående till Valborg. För då smäller det och jag är lite less på att sitta och köra bil med hund nätterna igenom.

Hund ja. Hundens päls visar tecken på vårtecken. Luddet tappar ludd. Alla mattor i grandebardas kabyss ser ut som platta grå monster som liksom har lagt sig platt innan anfall. Och allt det där gruset som ingen nytta gör utomhus på gångvägarna, det smyger med in och bråkar med mina bara fötter och sinne för fräscha golv. I den mån man som hundägare någonsin har det. Ja det ska vara en torr sommardag då. Hoppas det kommer många varma sådana. Som kompensation för denna i särklass mest värdelösa vinter jag kan minnas.

Det var det hela för nu. Håll lite tummar för mig. Jag kan behöva flyt som omväxling.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

A little bit of sunshine

Här har vi nu en person som vid alla möjliga tillfällen alltid väljer en defensiv linje initialt. Det mesta är svårt, för att inte säga omöjligt. Är det inget av dessa två är det däremot orimligt eller ej genomförbart. Är det inget av dessa alternativ är det trots allt inte begåvat. Det är bara dumt och följande ovanstående ord: svårt – omöjligt – orimligt – ogenomförbart. Motstånd utan utredning och utan påföljande problemlösning. NEJ!

Och så kommer man som motpart med en oförutsägbar variant. ”Om man gör såhär istället?” (följes av en påtagligt lång tyst paus) Jag riktigt hör hur de negativa kugghjulen knakar i skallen på min opponent. Som för övrigt är en ohyggligt närstående släkting med det fetaste lädret i släkten. Min far. Som jag ibland undrar om han hellre skulle bekosta min begravning än att rucka på sina principer.

Sedan bryter en oväntad solstråle fram. Positiva utrop och frön till ideér. Jag baxnar. I denna diskussion har även andra viktiga ting avhandlats. Såsom fortskaffningsmedels varande eller icke varande. Som vad överhuvudets väl betrodda bilmekaniker säger sig ha fått för information i jämförelse med vad jag (som familjens fordonsdräng) har rapporterat. Ej kompatibelt.

Men som jag märkt har äldre män än jag ett helt annat förhållande till minne och muntliga överrenskommelser samt minnesbilder. Och jag inbillar mig att mitt minne torde vara av lite bättre kvalitet när det kommer till korttidsminne än män med ytterligare 30-40 års levnad än mig. Nå.

I slutänden kan det i bästa fall bli hyfsat, allt detta, som jag hoppas skall hända för mig. För funkar det för mig har jag så väsentligt mycket lättare att förhålla mig till min närmaste omgivning i vilken mina närmaste släktingar ovilligt ingår i. Eller inte. Lite brist på s.k ”feedback” där. Kanske kan jag skylla på mig själv. Eller inte. Hursomhelst. Idag såg jag en solstråle. Tack för det!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Trolla med knäna

Då kan man lägga en fruktansvärt ointressant dag till handlingarna.

Men jag har iallafall beställt tid hos veterinären för den årliga vaccinationen för luddet. Och jag försökte beställa tid hos min tatuerare. Men det lät på hans drängar i telefon som om han är uppbokad fram till midsommar. Nå, jag hade en tid i slutet på förra året som tatueraren ringde och ställde in. Han får väl trolla lite med knäna. Den tiden var betald i förväg.

Grannen har haft ytterligare saker att spika i/om/på. Så det är som vanligt. Saftskalle! Hyresvärden lyser ikapp med solen, d.v.s. inte alls. Konstant månförmörkelse kanske. Ovan täta moln likt blötkalla yllefiltar. Åh min musa, elände och klagan är ditt namn. Upplys mig, såsom jag hungrar efter sol, om källa till något som kan jämföras med ett anständigt liv.

Nähe!

Och inte tycks det finnas en sketen husvagn inom rimligt avstånd som någon vänlig själ har, och som läser min vädjande annons på Blocket.se. Men under säljes ges det bort minst en vagn i veckan. De står bara så långt bort. Jag måste ju dra öket oförsäkrat, obesiktigat och oskattat. Kortast möjliga väg äro då önskvärd ety det minimerar antalet vägsheriffer.

Annars knallar det, tackar som frågar.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

*gnnnnnn*

Mmm …

Dåså. Ringer. Utlösande faktor? Hammarslag. Samt glättig ”låtsastidning” och dess uppmaningar. Klaga mer så blir vi bättre. Spara på energin!

Ja hej! Jag skulle vilja klaga på er avdelning för ärenden gällande störningar. Detta är alltså inte ett samtal om störningarna utan era medarbetares oförmåga att lösa sina arbetsuppgifter. De har haft fem år på sig. Hur svårt ska det vara? Kvartersvärden? Vem är det? Jag har ingen sett. *gnnnnnn* 

När det gäller att spara på energi kan ni ju börja med att skruva ned inomhustemperaturen i kåken jag bor i. Ja jag har inga element på och en snitt-temperatur på 23 grader celsius, jag går klädd i shorts, t-shirt och går barfota. Ja jag vädrar ofta. *gnnnnnn*

Gjort. Som de uppmanar. Det bör göra mig till en god, om än besvärlig, hyresgäst. Men min hyra betalar deras lön. Dags att de börjar jobba lite. De håller på att tappa taget om detta område på grund av dålig närvaro på alla plan. Det ser jag alldeles tydligt då jag mest går hemma och runtikring och ser skiten förfalla till sitt gamla rykte och skick som det värsta området att bo i, i min del av Svea Rike. *gnnnnnn*

Och så har jag blivit ombedd av en närstående att dra en nödlögn för trettontusen. Sorry! För dyr lögn. För sent. För fel skäl. Och en annan närstående tycks ha drabbats av hjärnsläpp av den grövre kalibern. Hoppsan! *gnnnnnn*

Det är sådant här som gång efter gång får mig att vilja dra upp bopålarna och bara dra. För det kan fan inte bli värst mycket värre. Vad jag vet iallafall. Bara en himla otur att man ska vara både reumatiker och diabetiker. Det försvårar det hela en smula. Äh! Det är väl bara att bita ihop och ta spjärn. Köpa sig en Triss då och då och småkröka bort de vassaste kanterna och hoppas …. hoppas … hoppas …

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Klaga & Spara … jojo

Det är varmt. I mitt vardagsrum där jag nu sitter. Inser också att mina glasögon är skitiga när jag tittar på skärmen. Stekte bacon förut, det är väl därför. Inget som inte går att åtgärda. Som värmen i kabyssen. Höjden av ironi btw.

Fick idag hyresavi samt en liten blaska hyresvärden trycker upp. Bland annat uppmanades vi hyresgäster att klaga mera och att vara energimedvetna. Jag har klagat på störningar i fem år. De fortsätter. Jag klagade på denna värme redan förra vintern. De gör inget åt det. Men snacka går ju. Eller som i det här fallet, skriva.

Enligt min lokalblaska var branden i lördags morse anlagd. Pyromanen hade först försökt sätta eld i ett trapphus i ett av bostadshusen. Men misslyckats. Det var väl för väl det. Men samtidigt, de (sheriffen) har inte haffat nån än. Så vem det än är, som så gärna vill se en brasa, kanske försöker igen. Obehagligt.

Idag när jag gick i skogen med jycken höll vi på att bli påkörda. En liten ful äcklig jävla unge på trimmad moppe utan hjälm brände runt i elljusspåret. Han fick fingret. Hade han stannat och mopsat sig hade jag frågat följande: ”-Har du fel på benen? Nähe, då sitter det i huvudet då.” Nu fick jag bara tänka det för att sorken eldade på. Och nu fick jag skriva det så då kommer jag inte att tänka på det något mer. Tills nästa gång.

Ok. Vad har vi då, en summering. Grisflott på glasögonen. Äckelvarmt i kabyssen. Pyromaner i garagen och skogstokiga ungar i elljusspåret. Ja livet är bra underbart!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda