“Säg bloggtiteln fort flera gånger på raken med en vinare innanför västen!”
Detta har varit en högst ordinär dag.
Men tidigare i eftermiddags när jag var ute med luddet såg jag tre sångsvanar i de vattenvägar som flyter igenom mina närmaste omgivningar. I höstas var det endast en. Jag tror jag såg rätt iallafall, men jag är ju ingen ornitolog precis.
Dessuttom såg jag en rovfågel, art okänd, cirkla högt och skriandes till en annan. Sannolikt partner. Det bedrivs jakt i mina omgivningar. Det är väl avskjutning av rådjur. Det finns det gott om här. De är så oblyga så de går in mellan höghusen om kvällar, nätter och tidiga mornar när snö fallit och det fryst på. Och rovfåglar letar slaktrens.
Nu finnes inga spår efter helgens lilla baluns. All disk inplockad. Mail med bilder har utbytts. Det är lätt att dra på smilbanden. Alla verkar nöjda. Då är grandebarda nöjd.
Mindre nöjd är jag över att mina nästan nya kängor har spruckit i inte mindre än tre sömmar på bägge kängorna. Va fan! Jag är bara ute och går med hunden i dem. Och de är använda i mindre än fem månader. Dessutom välskötta av mig som vet hur man vårdar vandrarkängor.
Nu ringde jag försäljaren och de skickar mig fraktfritt en retur så de kan laga dem. Tur att man sparade de gamla kängorna. De har inget mönster kvar under sulorna men här i sydöstra Sverige är ju inte snö och is något större bekymmer denna vinter. Hoppas bara att jag får tillbaka mina nya kängor snabbt för jag trivs i dem. Nå. Det var det hela för i afton.
Hasta luego you low ridin´punks!
/grandebarda
