Treblinka

Tre Blinka.

 Jo alltså … sedan jag gick ut med luddet vid 22-tiden har gångstigs & vägbelysning blinkat till, slocknat och tänts igen tre gånger under 25 minuter. Och här blåser det halv styving ännu. Knappt trekvarts storm. Fast jag bloggar från sydöstra Svea Rike, det kommer väl att eskalera under natten. Kanske ingen idé att ställa den eldrivna klockradion på väckning utan ställa in nallen istället.

Men va fan! Allt jag behöver göra imorrn är att veckoslutshandla och hämta färdig tvätt. Det ska väl hinnas med även om jag får ofrivillig sovmorgon. Vilket vore välkommet iochförsig. Idag stod klockradion på 12 och jag gav upp 10:50. Värk. BTW … ni ser det inte, men jag stavar för djävla illa, och rättar i efterhand.

Man vet ju inte när lyset går, om man säger så. Tråkigast vore det ju att strömmingen torskar till sig inatt när jag är i hiss på väg för att nattrasta luddet mellan 01:30 – 02:00. Husse full, ludd nödig och alla elmeckare ute i ledningsgator och röjer omkullblåsta träd. Heja Tuva! Moi, litet lass. Typ.

Nå men … jo, det blir bio. I Am Legend   blir det. Om Gud vill och brallan håller, som vi säger på firman. Hehe. Hebbe lille!!! Avslutar det hela med ett glufs på Max. Det kallar jag superlördag. Supa får jag göra när jag kommer hem. Eller inte. Nä. Jag super inte. Jag dricker, måttligt. Men jag undviker att gå och lägga mig nykter. Jag vill iallafall vara ifred när jag sover och maran rider mig vid nykter sömn såsom värken. De jobbar nog ihop, de djäklarna.

Enligt dataklockan, ca: 10 minuter till Letterman börjar och Chef Ramsey slutar. Han är frän, Ramsey. Kollar i vanliga fall inte på matlagningsprogram men Hell´s Kitchen var något speciellt och nu ska han visst lära jänkare att hålla rent och serva bra crunch. Bra tv om du frågar mig. Spelar in första avsnittet för att kunna göra en kvalificerad bedömning av fortsättningen. Letterman börjar enligt AB´s TV-bilaga 22:55 då Ramsey slutar på femman.

Må elen vara med oss, eller inte. De stöddiga storstadsborna skulle behöva känna sig små ett par timmar, det tror jag vore bra för den allmänna ordningens skull. Eller inte. Jag är bara en enkel gosse med rötterna i skogsmyllan.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Fingret i rabatten

Jag är inte förkyld! Bara lite klädsamt småsnorig. Samt drabbad av hjärtattackframkallande nysningar. Lite öm i svålen och sveden i halsgulpen. Alltså där näbba mynnar ut i böjen inuti halsen. Där snoras det inåt. Fördjävla äckligt!

Äckliga små elaka barn har smällt smällare idag igen. När jag och ludd var ute och skitade ned oss i denna gyttja och sörja jag är så led på nu. Så nu är ludd skitnödig. Men det drar väl ihop sig till kinesiskt nyår. Det var väl några kineser som hyllade sin afton i förskott kan jag tro. Inte för att jag känner till att det bor några kineser i min by men det är så mycket man inte vet.

Vädret slår om som en moderatpolitiker så kroppen vrider sig som eneträ på en lägereld. Ajsan Majsan! Det här måste snart bli en rekordvarm vinter (eh?) sedan alla kända mätningars moder stoppade fingret i rabatten adertonhundrabortglömt. Dräp alla fjärtande SUV-kor, koleldade flygplan och all övrig logistik. Vi kan ju alltid äta bark och turista nästgårds till fots.

Har jag tur bjuder min broder mig på bio och mat ute på lördag. Låt oss hoppas det. Han sa det förrförra året och förra. Det blidde inget. Men hey! Jag har mat i kylen och tv. Jag överlever. Han är småbarnsförälder, egenföretagare och husägare. Man får vara glad för ett kortfattat mail eller några minuter i luren några gånger om året. Oironiskt. Faktiskt.

Låt oss nu alla be om billigare snus, fläsk och pilsner. Amen!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Näe, snälla!?

Snuva/förkylning på gång? 

Jaha, nu är det sådär. Det var ett tag sedan och för det är jag glad. Vad är det då? Sveda i gom och hals. Tröttare än vanligt och lite ont i huvudet. Jojo, det lilla jag har.

Det skulle jag gärna slippa. Så blogglusten är lite svag idag. Fast det rimmade ju. Än är inte gubben död. Haha! Halvdöd möjligen, lite varm … feber på G? *gnnnnnnn*

Jag har iallafall haft sinnesnärvaron att koka ihop en redigt mustig böngryta med currysmak. Så nu har jag käk resten av veckan. Bra kock kockar ihop bra grytor åt sig själv på tisdagar, som vi säger i branchen.

Näe, det blev en massa bludder av denna blogg. Dags att sätta punkt.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Tre sångsvanar i träsket

”Säg bloggtiteln fort flera gånger på raken med en vinare innanför västen!” 

Detta har varit en högst ordinär dag.

Men tidigare i eftermiddags när jag var ute med luddet såg jag tre sångsvanar i de vattenvägar som flyter igenom mina närmaste omgivningar. I höstas var det endast en. Jag tror jag såg rätt iallafall, men jag är ju ingen ornitolog precis.

 Dessuttom såg jag en rovfågel, art okänd, cirkla högt och skriandes till en annan. Sannolikt partner. Det bedrivs jakt i mina omgivningar. Det är väl avskjutning av rådjur. Det finns det gott om här. De är så oblyga så de går in mellan höghusen om kvällar, nätter och tidiga mornar när snö fallit och det fryst på.  Och rovfåglar letar slaktrens.

Nu finnes inga spår efter helgens lilla baluns. All disk inplockad. Mail med bilder har utbytts. Det är lätt att dra på smilbanden. Alla verkar nöjda. Då är grandebarda nöjd.

Mindre nöjd är jag över att mina nästan nya kängor har spruckit i inte mindre än tre sömmar på bägge kängorna. Va fan! Jag är bara ute och går med hunden i dem. Och de är använda i mindre än fem månader. Dessutom välskötta av mig som vet hur man vårdar vandrarkängor.

Nu ringde jag försäljaren och de skickar mig fraktfritt en retur så de kan laga dem. Tur att man sparade de gamla kängorna. De har inget mönster kvar under sulorna men här i sydöstra Sverige är ju inte snö och is något större bekymmer denna vinter. Hoppas bara att jag får tillbaka mina nya kängor snabbt för jag trivs i dem. Nå. Det var det hela för i afton.

Hasta luego you low ridin´punks!

/grandebarda

Ingen vomering, gråt eller boxning

Det blev ett kul kalas. Jag hade i förväg mailat och sagt att: Kom fr.om. 19:00. 17:00 lämnade jag jycken på pensionatet. Kom hem vid 17:30. Drog ett slarvvarv med snabeldraken och svabbade efter det.

Fixade och donade i raska tag. Bort med alla mina kläder och skor i hallen, lediga galgar och rent både här och där. Fram med jordnötter och bort med allt jox jag har framme annars. Stressfaktor hög. 19:00. Tills dess skulle jag vara duschad och klar.

Hoppar in i duschen 18:40. Jag kan hinna! Kör ett hygiensvineri i rasande fart utan att fuska. När jag klivit ur duschen och höll på att torka mig plingar det på dörren. Jävlar! Jag hade på känn att jag hade några minuter på mig, gästerna måste antingen längta efter att träffa mig eller sugna på smörgåstårta.

Får vira handduken runt min mjuka mage och drypandes öppna dörren för 5 pers. -Strax klar, är klockan redan 19? In i badrummet igen och borsta skägget, rolla lite lukta gott under armarna och snygga till mina rufsiga ögonbryn, rätta till ringarna i öron, näsa och vårta. Puh!

När jag väl hoppat i de kläder jag tänkt mig och hälsar mina gäster välkommna i köket ser jag på köksklockan att den är 18:55. Blänger lite på dem och morrar lite lågt: Sa jag inte fr.om 19? Cirka nitton svarar nån. Ja skitsamma, nu ska vi partaja, kör så det ryker.

Och det blev en trevlig kväll. Jag fick t.om både huvud och ryggmassage:

Really thick!

Den är svår att måtstå … *flinar*

Nu gör jag bokslut på denna kväll och helg med ett nöjt varggrin.

Grrrr ….

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda 

Alla 5

Jamen hejsan! Hur står det till? Såpass. Då får man lov att gratulera. Jaså inte det. Ok.

Det var ju en begåvad inledning på en fredagsgrogg … blogg ska det vara. Grogg dricker jag inte … längre. Malt och rödtjut och whiskey samt vodka går bra. Fast i afton är det lugnt i kabyssen. Det är imorrn det blir sjöslag. Ja eller, kalas, fest i mindre format. Men för mig är det stort. Nuförtiden iallafall.

När jag var ung och vacker hade jag ofta fester. Vilda tokiga och stökiga sådana. Den person jag var då skulle jag inte vilja  ha som granne idag. Det är väl ändå märkligt hur mycket man får äta upp under årens gång. Och det har väl med både mognad, klokskap och omständigheter att göra.

Ja nu är det grovstädat i kabyssen. Ska bli kul imorrn, hoppas alla kan komma. Alla fem. Om jag bara hade en svalare kvart. Jag vet inte hur många gånger jag har vädrat idag. Likafullt är inomhustemperaturen uppe i obehagliga 23+. Och ute blåser det halv storm så korsdrag är inte att tänka på. Då får jag en sopren kabyss. Nä, nu ska jag kolla på Numbers.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Fett med metallänkar

Med Serj Tankians mästerdebut: ”Elect the dead” på stereon sätter jag framför min dator. Bredvid musmattan står en kall malt. Mätt i magen och värken under kontroll. Nja, allt är ju relativt utom korven som har två, som det var sagt. En hyfsad dag i grandebardas kabyss trots allt.

Jag började dagen med att vakna … för tidigt. Som vanligt. Men jag lyckades somna om och MT har visst tillfällig semester eller hammararmbåge, skitsamma, bara den fan håller sig lugn. Peppar peppar, ta i trä. *tager mig för huvudsvålen*

Sedan gick jag upp, drack kaffe, rökte ett par cigg och började läsa på en ny bok. Alltid bok. Grandebarda boklös är grandebarda utan livsluft. Att älska att läsa är något jag tackar mina gamla päron för. Bland annat.

Nu börjar det dra ihop sig, som den höggravida sade fem i tolv.

Såhär dags i övermorgon har jag kabyssen full. Med mitt sätt att se det iallafall. Sex fullvuxna kamrater med mer eller mindre äkta hälfter samt en soloqvistare och så jag då då. Eftersom Kung Bore valde att dra norrut är det ånyo skitigt ute och mycket av den där skiten drar jag och ludd in. Så jag kommer dels att tokstäda imorrn och ta en ”touch up” på lördag strax innan mina gäster dyker upp. Uj uj uj!

Serj är för djävla bra! Har dessutom fått hem nya Porcupine Tree, Soilwork, Opeth – The Roundhouse Tapes och en gammal Katatonia också. Allt är väl värt att lyssna på men just nu snurrar lasern runt PT & SW mest. Samt nyaste KoRn och Serj dårå. Åh! Jag är så choklad att jag är en gammal hårdrockare som vågat mig in på den nya tidens arena. Det var främst KoRn som öppnade dörren på vid gavel i samband med Woodstocks 30-års jubileum. Det var väl … 99? Japp!

Annars var det inget särskilt jag hade på hjärtat. Minnesanteckning – ”ladda kamerabatteriet och trimmern tills lördag”

Hasta luego you low ridin punks!

/grandebarda

Var god dröj.

Mitt lokala Apotek tycks jobba med omvänt ackord. Ju längre tid en kund spenderar i kö och i kassan tycks premieras. Har man recept, har haft medicinen förut och ej har frågor, ska det ställas frågor och dras i långbänk iallafall. Av princip tycks det. Sanslöst. Apoteket har tre receptkassor och en Ej Receptkassa. Oftast är Apoteket bemannat med två personal. Att jobba undan fins inte, oavsett kösituation.

Idag hade jag tre mediciner att ta ut. Först kom mitt nummer upp i en kassa. Den apotikarien bad mig sitta ned och vänta … på en annan apotikarie. Det tog tio minuter. Det var en kund i kassan och en på väntstolen. Medans jag väntade på mitt nummer för andra gången passerade det ungefär fyra andra kunder. Varför är för mig en gåta.

Efter ytterligare tio minuters väntan är det min tur igen. Det blippas på datorn. En sort har varit slut från leverantören de senaste två månaderna. Trots det har de en förpackning kvar, den sista. Men den är inte lagerförd, så den finns inte, trots att den finns. Det blippas mer på datorn. Efter ytterligare fem minuter finns den, genom ett trollslag, åter i lager så den kan säljas till mig Jippi!. Nu saknas det bara 150 piller till för att jag ska ha fått ut mitt recept till fullo. 

Sedan ska ytterligare två sorters medicin expidieras. Detta besök tar alltså ca: 35 minuter. Jag går två kilometer blandad terräng på 35 minuter, ca: 2 kilometer. Med hund som stannar för doftkontroller, kiss & bajsstopp. Och då stressar jag inte. Nä, det ska vara rappa tag. Pang, pang pang. Men det är väl en kvarleva av det statliga ägandet kan jag tro. Var god tag en kölapp. Dör du av hög ålder eller leda under tiden har vi fina furukistor på lager.

Annars är det finfint. Ryggen är av på sjuttiotre ställen. Sömn är en lyxvara. Åtminstonde i form av mer än fem timmar på raken. Jag har aldrig haft värkmedicin vid mitt sängbord. Men nu börjar det bli dags. Hallelulija! Och den lilla kyla och det lilla vita som lagt sig ska försvinna inom ett dygn och ersättas med mildväder och blask. Jamen tjena, tack så mycket!

Annars är det som vanligt, huvudet under armen och humöret i kylskåpet.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Suget som inte vill gå över

Det är med någon slags skräckblandad förtjusning jag passerar en gammal husvagn någon helt plötsligt bebott. Mitt i vintern, nå, det är ju inte mycket till vinter här i sydöstra Sverige. Men iallafall. Jag har gått förbi två kvällar på raken och sett att det lyser.

Den där vagnen är lite upplagad och upp-pallad. Den har stått utanför det gamla stora industrihotellet sedan förra våren. Förra midsommaraftonen stod ytterligare en gammal husvagn där och det var nåt bråk i vagnarna.  De trashades delvis och har stått oanvända och mer eller mindre offer för väder och vind. Men nu är den äldsta vagnen bortforslad och den som är kvar bebodd.

Jag får ett sug. Det är säkert både trångt och obekvämt. Men det är också någons fyra väggar, tak och golv. Ett hem, ett eget hem, torftigt förvisso men något man kanske kan kalla för sitt eget. Och som man i värsta fall kan häkta på en dragkrok och flytta på, utan att packa kartonger i veckor. Men vad behöver en människa?

Tak över huvudet och mat i magen och ett hyfsat mått av själslig ro. Med dagens teknik skulle jag kunna sitta i en husvagn någonstans där jag skulle kunna känna  ro, få vara ifred och ändå blogga och surfa världen runt. Kolla på tv och film. Lyssna på musik hur jävla högt jag vill vid vilken tid som helst på dygnet. Och framförallt, inte bli störd eller ännu värre, väckt av sinnesjuka morgonpigga Martin Timell-hobbysnickare.

Frågan är om jag har mod och ork nog att klippa av den navelsträng jag har till den ovärdiga, skabbiga men dock, bekvämlighet, jag har nu. Jag vet helt enkelt inte. Kan någon fly mig en personlig coach/assistent månne? För jag har ett sug, en längtan bort från det jag har nu och som känns så fel. Mot min natur, vad den nu är. En känsla av instängdhet och maktlöshet. Jag bara lever. Jag vill leva upp innan jag levt färdigt. Och åren går.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda 

Really thick!

”Att odla skägg är både en stillsam och kostnadsfri hobby.”

Det sägs att man ska ägna sig åt sådant man har en naturlig fallenhet för. Så jag gör väl det då. Bland annat. Jag klär ovanligt bra på motorcyklar så det är en annan syssla jag gärna ägnar mig åt när det är plusgrader och ingen eller möjligen ytterst lite nederbörd. Men det kan vara allt annat än stillsamt och definitivt inte kostadsfritt.

Nu har jag beställt plats för jycken på pensionat till helgen och beställt smörgåstårta. Så nu blir det av. Fest. Liten men förhoppningsvis trivsam. Och den första på … två år? Ja så är det när man mer eller mindre jobbar på att bli eremit. Jaja. Jag ser fram emot det iallafall. Pressen har släppt. Hur eller varför vet jag inte. Bara tacksam för att det förhåller sig på det viset.

Är så less på det här blaskvädret. Visst kan det vara en slump … men? Jösses vad med handdukar det går åt att torka hund torr och hyfsat ren. Vi knatar ju fyra gånger per dygn. Kanske tre timmar sammanlagt och ungefär en mil per dygn. Klart att det följer med grus och smuts in. Och nu är det väl lite sent att önska sig kristallklar kall vinter. Snart februari, sedan mars och sedan vår. Hoj! *längtar*

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda